Topix

Jag körde min man till flygplatsen idag eftersom han skulle åka till Dubai ikväll, vilket tar 14 timmar med direktflyg. Jag tyckte lite synd om honom att behöva resa på en lördag och när det dessutom är långhelg i USA med en röd dag på måndag.

När vi satt i bilen sa jag plötsligt "undrar vad som nu kommer att gå sönder"? Han förstod först ingenting men när jag nämnde avfallskvarnen så föll poletten ner. Nu är jag dock inte helt ensam eftersom vår son bor hemma över sommaren, så jag behöver nog inte bekymra mig ifall något skulle hända.


När vi lämnade huset för att åka till flygplatsen gick vår son ner i hemmabion med en skål salsa och tortilla chips för att titta på en film. Han var fortfarande där när jag kom tillbaka och jag gick upp för att sätta igång en tvättmaskin. I tvättstugan hängde hans nya t-tröja med en fläck på bröstet, som han visserligen försökt tvätta bort men eftersom tomatfläckar är svårflörtade hade den inte helt försvunnit. Det är väl typiskt att få en svår fläck på en alldeles ny tröja.

Sist han var hemma och hade skollov köpte vi ett par blå byxor till honom och efter en blåsig kväll runt eldstaden på uteplatsen blev det ett brännhål i byxorna. Jag kan inte låta bli att le för det verkar som om barnen aldrig blir "stora". Men det gör inte så mycket med en fläck eller ett litet hål för det är mycket värre om de köper kläder och som sedan blir hängande i garderoben och man hittar dem ett år senare med prislappen kvar.


Hålet lyckades jag laga ganska bra och fläcken gnuggades in med lite Yes diskmedel och försvann sedan efter en runda i tvättmaskinen. Nu är det bara att hålla tummarna att det inte är något värre som inträffar innan torsdag, då min man återigen befinner sig på amerikansk mark. 

Efter att ha sorterat bort sex stora pappkassar eller två minre sopsäckar med kläder, trodde jag att det skulle bli tomt och luftigt i klädkammaren men så blev det inte. Jag blev minst sagt besviken och bestämde mig för att gå ett varv till. Jag tog kläder som jag var osäker på och la i en hög och som jag under kvällen lät min man fälla domen över och det blev "kasta" nio gånger av tio, så han gjorde sitt jobb.


Det är märkligt hur man försöker lura sig själv. Varför vill jag spara en rosablommig blus, för att den inte är enfärgad utan blommig, som jag tvingat mig själv att använda en gång per år. Varför har jag sparat en svart snäv X-it kjol som min syster köpte till sig själv och sedan gav till mig för 25 år sedan? Det roliga med den kjolen är att hon köpte den på Boutique Pim, som alltid varit hennes favoritaffär och där hon jobbar idag sedan nästan tre år tillbaka.

Det fanns mycket gammal skåpmat i klädkammaren. Jag har under årens lopp lyckats spara på en massa dräkter som jag använde när jag arbetade i Sverige. Bra att ha ifall jag ska söka ett jobb, tänkte jag. Vad jag inte tänkte på var att jag köpte dem precis efter jag fått barn på 1990-talet då jag hade en annan storlek och modet var annorlunda. Efter jag dammat av dessa dräkter och provat dem, kunde jag inte låta bli att skratta åt mig själv. Ingen hade nog anställt mig med de kläderna.

När vi flyttade hit för 12 år sedan köpte jag ett par röda manchesterbyxor som jag bara älskade. De har hängt med sedan dess men jag har inte använt dem på flera år. Först hade jag inte ens tänkt prova dem utan bara låta de hänga kvar men sedan kom jag på mitt löfte som var att prova ALLT. Det går inte att i ord beskriva hur de såg ut men jag såg ut som en clown, så de åkte snabbt ner i pappkassen. 


Jag har en förkärlek till svarta klänningar och har minst tio i olika längder och stilar. Jag tvättade först alla och sedan provade jag dem och till min belåtenhet var det bara två som jag ratade. De har många år på nacken men köper man tidlösa kläder i bra kvalitet håller de i en evighet och man kan alltid piffa upp en svart klänning med ett snyggt skärp, smycke eller en scarf.



Jag är en nostalgiker så min röda mockadräkt som jag köpte i USA julen 1988 får hänga kvar. Den hade jag på mig när min man och jag träffades på ett studentparty i Umeå för precis 23 år sedan, så den dräkten ger jag inte upp i första taget. 

Nu ser det lite bättre ut i klädkammaren och de nya kläderna hänger där tillsammans med gamla favoriter. Jag hade nog kunnat rensa ut ännu mer men det är bättre att hyvla än att använda yxan. Idag är det skor och väskor som möter sina öden för om det är som jag tror, finns det många skor som kan lämna plats åt de nya sandalerna.




   

Efter ytterligare en dag på outleten kom jag hem samtidigt som maken och sonen kom hem från jobbet. De snubblade nästan över alla mina shoppingbagar och hann knappt inte in genom dörren förrän jag började visa dagens inköp och fynd.



Det bästa fynden var från Polo Ralph Lauren där jag handlade snygga t-tröjor för nästan igenting. En t-tröja kostar i Sverige ca 500 kr och jag betalade 80 kr, så jag köpt flera och inte bara till mig själv utan vår son fick också några nya tröjor i knalliga färger som lila, gult, grönt och turkos.

 

När jag var och handlade råkade jag ut för ett riktigt åskväder och regnet stod som spö i backen. Jag tog skydd i närmaste butik, som råkade vara en skoaffär och kom ut en halvtimme senare med tre par jättefina sandaler. Köpte man ett par fick man nästa par för halva priset och jag hade en kupong som gav mig ytterligare 15 % i rabatt så jag fick fina kvalitetsskor för nästan igenting.

 

Det bästa med att shoppa i USA är att det alltid är rea och att de sänker priserna hela tiden. Det var dock lite irriterande att se att en del av kläderna som jag köpte igår var ännu billigare idag. Som tur var hade jag kvittot med mig så expediten skannade mitt kvitto och sa " $20 dollar tillbaka på ditt kreditkort". Utan att ens behöva ha kläderna med mig fick jag tillbaka mellanskillnaden. Det kallas "prisjustering" och det kan man nyttja upp till en vecka efter inköpet. Det är bra att kolla upp priset efteråt, speciellt om man köpt något dyrt och har man tur blir det återbäring även då man redan börjat använda plagget.

Ja, listan kan göras lång på alla lockerbjudanden och kuponger som jag nappade på och jag fick ihop en helt ny sommargarderob. Jag köpte kjolar, skjorts, t-tröjor, linnen, klänningar, en tunn kofta, skärp, sandaler och ett par nya solglasögon så nu är jag nöjd för ett bra tag framöver. 



Frågan är nu om det blev något "nytt" i garderoben eller om de nya kläderna såg likadana ut som de gamla? Svaret kom från min man som tydligen hade läst min blogg "Shopp 'til you drop" på kvällen för han frågade mig plötsligt "vad var det för "nytt" som du köpte"? Han tyckte kläderna såg precis lika dana ut som de jag redan har. När jag tittade efter i högarna insåg jag att det nästan bara svart och vitt samt lite begie och mycket randigt. Jag hade bara lyckats köpa två linnen och en kjol som var mönstrade. Affärerna var fulla av kläder i vårens knalliga modefärger som gult, corall, grönt och blått men jag kunde tydligen inte förmå mig att köpa något. Kanske för att det är inte min stil för jag anser att färger och mönster är snyggt på andra men inte på mig.

Idag blir det inte någon shopping utan jag ska istället prova igenom hela min garderob och sortera. Inga nya kläder hängs in i klädkammaren förrän det gamla och tråkiga är borta. Om jag ska vara ärlig så ska det bli ett stort nöje!

Jag har inte tyckt om att shoppa kläder, inte till mig själv ivarje fall. Det har gått bara bra att åka på shoppingturer med släkt och vänner som besökt oss eller med maken och barnen men att handla till mig själv, det har jag inte haft något intresse av. Inte tills igår.



Eftersom jag fullständigt försummat min garderob under flera år, ser den ut som den gör. Det är inte så att jag inte har några kläder utan tvärtom. Det hänger mängder av kläder i långa rader och de är sorterade efter färger och modeller. Det ser väldigt snyggt ut när man tittar in och om man tittar på kläderna är många plagg inte särskilt slitna eller trasiga utan bara tråkigt gamla och omoderna samt ofta en eller ett två storlekar för stora.

Det har tagit många år för mig att förstå att jag ofta har storlek Small men jag har alltid köpt Medium eller Large för jag tycker inte om när kläderna sitter för hårt. Det är kanske skönt med lösa kläder men det ser definitivt inte snyggt ut när det pösar runt kroppen och ärmarna är flera centimeter för långa.

Jag bestämde mig tidigt i våras att jag skulle gå igenom hela min garderob och sortera kläderna i tre högar; kläder som ska behållas här, kläder som ska till Florida och kläder som ska skänkas bort. Jag skulle prova varje plagg för att inte lura mig själv eftersom jag vet att jag har svårt att göra mig av med saker. Det är kanske därför jag ännu inte "haft tid" att göra mitt sorteringsprojekt. Hur svårt kan det vara? Vem vill ha kvar omoderna kläder i fel storlek? Det är bara att erkänna att jag har kvar kläder som jag köpte för mer än 20 år sedan som jag knappt använt men de flesta plaggen i garderoben köptes när jag tyckte det var kul att shoppa för 5-10 år sedan. Regeln måste vara att om man inte använt något på 2 -3 år så ska det skänkas bort.

Nu följde jag inte min plan som var att prova & sortera först och köpa sen, utan jag åkte glad i hågen iväg till outleten igår för att shoppa en ny sommargarderob. Normalt sett brukar jag vara uttråkad efter 20 minuter men jag spenderade mer än fem timmar med att prova och handla. Jag var otroligt lyckosam och hittade mängder med snygga kläder för nästan ingenting, eftersom det är så billigt på outleten.

När jag kom hem provade jag kläderna och visade dem för min man och vår son. Jag fick tummen upp för de flesta inköpen och jag vet inte om de märkte det men många av de nya kläderna var precis likadana som plaggen som redan hänger i min garderob.



Idag ska jag fortsätta min "shopping spree" och försöka köpa något "nytt" det vill säga något som inte ser ut som det jag redan har. Ibland måste man gå ut ur sin comfort zone och våga förnya sig så idag ska jag gå in i affärer där jag aldrig tidigare varit. Det kommer inte bli lätt, men jag ska göra mitt bästa. 

                              

Det är nu mindre än sex månader kvar till presidentvalet i USA. Det är inte officiellt ännu men troligen blir Mitt Romney republikanernas presidentkandidat. Han försökte vinna nomineringen 2008 men förlorade då mot John McCain som sedemera förlorade mot Barack Obama, som blev USA's 44:e president.

I USA är mandatperioden fyra år för en president och numera är det bara möjligt att väljas till ämbetet två gånger. Det amerikanska presidentvalet är ingen kort process utan det pågår under ett helt år och det spenderas hundratals miljoner dollar bara på reklam. Det har tyvärr blivit så att den som har mest pengar vinner. Under presidentvalet 2008 hade Obama tre gånger så mycket pengar som McCain och det var han som tog hem segern.
                  

Nu gäller det alltså att samla in så mycket pengar som möjligt och det kommer att bli tufft för Obama som står upp mot en multidollar miljonär som har förmågan att själv pumpa in miljoner dollar i sin kampanj, om det behövs. Nu är det alltså hög tid för de demokratiska väljarna att börja donera pengar till Obamas kampanj - om de vill att han ska vinna valet.

                                                     

Min man har under flera år försökt övertala mig att han ska fixa till min dator, som är så slö och långsam att jag ibland bara vill kasta ut den genom fönstret, men jag har alltid sagt nej. När vi har köpt en ny dator till någon annan i familjen så har jag alltid tacksamt tagit emot den gamla och tyckt att den dugit bra åt mig.

För några år sedan överraskade min man mig med att köpa en ny bärbar dator till mig i födelsedags present. Jag blev förstås glad för tanken men ansåg inte att jag behövde den eftersom den gamla datorn fungerade hur bra som helst, så jag övertalade honom att lämna tillbaka den. Det skäms jag fortfarande för.

Saken är den att jag inte bryr mig så mycket om tekniska prylar. Min mobiltelefon är minst fem år gammal och ser ut som om den kommer från stenåldern. När jag flög hem från ett besök i Sverige för några månader sedan var det en trevlig kvinna i min ålder som satt brevid mig i planet och som jag pratade med av och till under hela resan. Strax innan vi landade skulle vi byta telefonnummer och när hon såg min mobil frågade hon "vad är det det där"? Jag lämnde över mobilen till henne och hon studerade den som om den var något unikt. Jag undrar om människor redan har glömt bort hur mobiltelefoner brukade se ut innan Iphones och andra smartphones kom? Det kändes nästan lite pinsamt men nästa sekund så kom den där tanken igen "lite tjock och klumpig men den fungerar ju, så varför ska jag byta ut den"?

                                                

Nu är det snart min födelsedag igen och min käre make erbjöd sig igår att i födelsedagspresent bygga en ny dator till mig och köpa en ny större skärm med inbyggda högtalare. Han såg helt chockad ut när jag sa "JA, tack". Vår son, som också hoppade till, erbjöd sig hjälpa till så nu har de ett projekt tillsammans. Jag kunde dock inte låta bli att föreslå att vår son skulle få den nya skärmen och att jag skulle ta hans gamla, men då sa de samtidigt "NEJ"!

Jag tror jag får leva med både en ny dator och en ny skärm och den här gången kommer jag inte att returnera den för jag kan inte vänta tills jag blir av med det här gamla skrället.

                                                        

Min man hade inte mer än hunnit sätta sig på flygplanet, som skulle ta honom på en 14 timmars lång flygresa till Kina, när det första problemet uppstod. Jag hade diskat och satt på avfallskvarnen för att köra undan lite matrester, när den helt plötsligt bara dog. Here we go again, tänkte jag bestört. Vad är det för fel på mig eftersom allt som jag rör vid slutar fungera. Det här var inte kul för problemen brukar annars uppstå i Florida och inte här i Virginia.

Eftersom jag har vanan inne att agera rörmokare, öppnade jag dörrarna till skåpet under vasken och kände direkt en konstig lukt som påminde om sur fisk blandat med bränt gummi. Det luktade inte gott! Jag testade igen om den fungerade men avfallskvarnen var stendöd. Motorn var däremot brännhet. Jag sprang ner i källaren och kollade om det gått en säkring men allt såg ut som det skulle. Tillbaka till köket och in under vasken och efter en nogrann inspektion av motorn kunde jag läsa att det fanns en "reset" knapp som jag tryckte in och då gick kvarnen igång men den lät inte om vanligt och det luktade väldigt skumt. Jag konstaterade med hjälp av en ficklampa att knivarna stod stilla i kvarnen samtidigt som motorn brummade ilsket.

Var gör man när man inte kan kalla på sin sin käre make och inte ens kunna ringa till honom och be om råd & hjälp? Jo, man söker på webben. Inte efter en ny man utan man kallar på hjälp genom att knappa in "avfallskvarn brummar men roterar inte" på google och trycker sedan på send. Vips hade jag en "handy man" på "The Handy Blog" som talade om för mig precis hur jag skulle gå tillväga för att fixa den.

Jag hämtade en "wrench" från verktygslådan som jag satte under kvarnen och kunde på så sätt rotera den manuellt och helt plötsligt så genom ett mirakel fungerade den igen. Knivarna roterade, motorn lugnade sig och lukten försvann. Av någon anledning så hade något fastnat eller så hade den bara surnat till för att den inte använts på ett tag.

Nu har jag även lärt mig hur man lagar en avfallskvarn och dessutom sparade jag många dollar som ett besök av en rörmokare hade kostat. Han hade kunnat fixa felet på en minut men hade kanske istället sagt att vi behövde byta ut hela kvarnen för att motorn hade bränt, vem vet. 

Jag kan inte låta bli att undra vad jag skulle göra utan internet och alla dessa fantastiska websidor som löser nästan alla mina problem.

                                        

 Jag läser idag på DN's hemsida att sexuella trakasserier blir allt mer vanligt i svenska skolor och att ord som " hora" och "bög" tillhör vardagen i skolan. Man kan även räkna med att få en linjal mellan benen, att någon drar ner trorsorna eller tar en på brösten utan att någon lyfter på ögonbrynen.

Forskning visar att sexuella trakasserier nu är så vanligt i svenska skolor att det har utvecklats till ett normalt beteende och tyvärr görs väldigt lite för att förebygga problemet. Flickor och pojkar som drabbas kan må väldigt dåligt men vågar ofta inte berätta om det av rädsla att det ska slå tillbaka mot dem själva.

Jag läste igår på CNN's hemsida att en 6-årig pojke hade blivit avstängd från sin skola i Denver under tre dagar eftersom han hade sexuellt trakasserat en jämnårig flicka och stört de andra barnen. Han sjöng "I'm sexy and I know it" för henne när de stod i kön och eftersom det inte var första gången som han sjöng den sången, fick skolan nog och skickade hem honom.

Föräldrarna kommer att träffa skolans rektor och skolsyrelsen för att få en förklaring till varför de valde att stänga av honom under tre dagar. Föräldrarna vill att skolan ska ta bort anmärkningen från hans papper eftersom det annars kommer att följa med honom för resten av hans liv. De menar att han inte hade något illa uppsåt och han inte förstod innebörden av texten i sången, som är väldigt populär i USA och spelas överallt. Även H&M använder den i sin reklam.

Jag kan tycka att det är ett hårt staff mot en 6-årig pojke men samtidigt är jag glad att de är så uppmärksamma mot problemet i amerikanska skolor att de hellre sätter ner foten en gång för mycket än att de ser mellan fingrarna som man gör i de svenska skolorna. För vem tycker om att kallas för könsord och att få en linjal mellan benen?

Jag har fått flera ilskna kommentarer till mitt inlägg "Tabu", bland annat från Suzanne Malmgren som artikeln i DN (http://www.dn.se/ekonomi/avbetalningar-och-matlador-suzannes-raddning) handlade om. 

Hej du har helt rätt, man får inte ha åsikt om detta. Normen i dag är alldeles tillräcklig men räcker inte till cigaretter, dyr kattmat, chips o läsk som man så ofta ser kundvagnarna. Man får extra för sina mediciner, man får tillägg för specialkost vid dibbetes tex men man får inte för alla inköp på postorder o skulderna som uppkommit då man handlat på avbetalning och kredit. Dessa artiklar retar gallfebern på mig med som dessutom är alldeles för insatt i varför bidraget inte räcker:) Men hon tyckte i alla fall att hon blivit trevligt bemött:) C

Tragiskt att du tycker så. För det första vet jag inte vart du fått ifrån att jag röker. Eftersom jag är astmatiker och inte tål cigarettrök.Du kanske skulle ha vaknat till lite innan du kastar dig över mig med din skit. Hoppas att du aldrig blir sjuk och framför allt inte blir utförsäkrad och tvingas leva på socialen. Du vet inte vad normen är men du verkar ju kunna det mesta så det ska väl inte vara så svårt för dig att ta reda på det. Min övervikt beror på många saker som jag inte anser angår dig och jag orkar inte lägga den lilla energi på att förklara för dig. Men det är ju tur att vi finns så att du får upp din energi.
Mvh Suzanne

Det är bekämmade att ser att personer utan någon som helst fakta i målet kan döma.Jag hoppas att du ej får uppleva den dag då du får ett brev från försäkringskassan ,där dom säjer att du får någon mer ersättning och inte har mjölighet att få din utkomst från annat håll.
Det som gör mig mycket arg är du ej har mage att stå för det du skriver,med att utdertäckna med namn.
Det är väl sådan som du älskar att mobba och nedvärder folk.Sånt tycker jag är förjävligt.

Mvh Anders Bergström
PS jag står för vart enda ord.Får man fråga vad en sådan person kan ha för namn.DS

Till att börja med så har jag studerat bilden på Suzanne och på omgivningen i hennes hus. Det enda som möjligtvis kan likna ett cigarettpaket är en MOBILTELEFON!!!!! Ursäkta mig, men hur kan du få en mobiltelefon till att bli ett cigarettpaket????
Chrisse, jag förstår inte hur du kan göra sådana påhopp på en annan människa som du inte vet något om. Kan du förklara det för mig? Vad ger dig rätten att kränka en annan människa och dessutom en för dig helt främmande, genom att ta upp hennes övervikt? Och jag tycker det är läge att be den här kvinnan i artikeln om ursäkt. Välj dina ord nästa gång, Chrisse!!!!
Anders, jag gör liksom du...jag står också för vart enda ord jag skrivit så jag så jag gör som du och skriver hela mitt namn.
Till Suzanne Malmgren vill jag önska lycka till i framtiden och jag hoppas verkligen att du får det bättre på alla sätt framöver. Med vänliga hälsningar Anna Kaseik

För det första så ifrågasätter de om det är ett cigarettpaket som ligger brevid fjärrkontrollen. Det kan man ha åsikter om, men jag är övertygad om att det vi ser är ett öppet cigarettpaket av märket Level där man faktiskt även kan se cigretterna. Det vore intressant att höra vilken modell av mobiltelefon som har detta utseende.



Angående Suzannes övervikt så vet jag att det kan bero på många olika orsaker men felaktig kost är alltid den största anledningen till övervikt. Oavsett om man har diabetes och andra kroniska sjukdomar så är rätt kost och motion viktigt för hälsan. Om man inte sköter sin hälsa blir man sjuk och kan inte arbeta och måste leva på bidrag. Det blir lätt en ond cirkel som man måste ta sig ur.

Sverige har under allt för många år gjort det lätt för människor att stanna hemma med generösa bidrag som varat för evigt. Det gagnar inte någon att ha så frikostiga bidrag att det är mer lockande att stanna hemma, det måste löna sig att arbeta och de flesta människor är kapabla att göra någon typ av arbete. Den borgerliga regeringen håller nu på att rensa upp i bidragsträsket och det anser jag är bra men det blir förstås också människor som felaktigt blir lidande under den processen.

Anna, jag anser inte jag har något som helst att be någon om ursäkt för. Om man väljer att ställa upp på en intervju i en av Sveriges största tidningar så måste man vara medveten om att inte alla kommer att tycka synd om en. Många, såsom jag, kommer också att ifrågasätter trovärdigheten. Jag tycker det är tråkigt att du hotar med "Välj dina ord nästa gång, Chrisse"!!!! Så om någon ska be om ursäkt, så är det du.

Vi har i Sverige rätt att uttrycka våra åsikter så om Anders Bergstöm anser att det jag skriver handlar om att döma folk eller om mobbing och att nervärdera folk, så får han stå för det. Jag anser dock inte att det är kränkande att ifrågsätta hur man utan pengar och mat kan bli så överviktig och har råd att köpa cigaretter. Om man väljer att ta bidrag från staten (det vill säga få pengar från alla som betalar skatt), så får man också finna sig i att samtliga skattebetalare har full rätt att ifrågasätta vad deras pengar används till, även i det individuella fallet.

Jag har valt att i min blogg inte använda mitt eller min familjs namn eller privata bilder och det är mitt beslut, ingen annans. Anders Bergström verkar vara väldigt stolt över att han är modig nog att använda sitt namn. Detta kräver dock inte det minsta mod om man heter Anders Bergström. Det finns nämligen nästan 500 sådana i Sverige. Anders är med andra ord helt anonym. Så skulle inte vara fallet för mig, därför har jag valt att vara lika anonym som Anders, men till skillnad från Anders så står jag för det.

Om ni vill använda era namn så är det upp till er men för mig spelar det ingen roll vad ni heter utan det är era synpunkter och åsikter som är intressanta. Med ledpunkt från den aggressiva och ibland hotfulla tonen i replikerna så var det uppenbarligen helt rätt beslut. Min inledande rubrik anförde hypotesen att man inte kan torgföra denna typ av åsikter utan att det leder till hysteriska påhopp, personangrepp, hot etc. Tack för ert deltagande i mitt experiment, hypotesen kan nu anses konfirmerad.

Tänk vad tiden går fort. Det var inte länge sedan våra barn åkte tillbaka till college efter jullovet men på fredag är de tillbaka för vårlov. Vårväder lär det bli för enligt prognosen blir det snö en dag och 16 grader varmt två dagar senare.

Jag lämnar Florida imorgon för att flyga hem. Det känns inte så farligt att lämna det fantastiska vädret och livet här eftersom jag får träffa min familj igen. Nu blir det mysiga middagar tillsammans också ska vi titta på filmer och säkert shoppa lite eftersom barnen ständigt behöver något nytt i garderoben. Sonen ska köpa sin första blazer.

När barnen åker tillbaka till college, flyger jag till Sverige för några veckor. Det blir kallt! Vet inte hur jag ska överleva i min kolonistuga men jag har sagt till min man att han ska ta ut en extra livförsäkring ifall jag fryser ihjäl. Tur att jag åker Svedala med nya kunskaper ifall rören har fryst eller om kylen har lagt av.

                  
                                                                                                                                                                                                                                                                                          
Det som värmer upp resan är att jag ska åka med mina vänner "Fyra Rötter" för en SPA och tjejhelg i Båstad, som kanske inte är så hot i mars men det blir mycket god mat, mycket vin och mycket tjejsnack. 

                             

Jag tycker mest synd om min käre make vars fru numera nästan alltid befinner sig på annan ort. Han var faktiskt orolig att jag skulle bli uttråkad när barnen började på college, men den oron var helt obefogad. Även om jag alltid var hemma, skulle jag alltid se till att ha någonting att göra eftersom det är min personlighet.

Nu ska jag åka till Sverige och göra min familj nervös med alla mina projekt för det är alltid något som händer när jag är där. Bara våren kunde komma...

                                       
                             Många skämtade idag om Angelinas berömda ben.


                            
 


                                            
    
                                                                                                                      
 


     

                                                                                

                                                   

                                             

Klockan ett åkte jag och mina grannar ner till södra Naples till min grannes väninna, som jag också lärt mig känna. Hon är från Italien och gift med en cuban. De har fyra söner och en dotter samt 18 barnbarn men nummer nitton väntas när som helst, en liten flicka.

Jag har sett foton på den otroligt vackra familjen och när jag ser dem tillsammans önskar nästan att vi hade skaffat fler barn. Det äldsta barnbarnet är 10 år och en av sönerna har har trillingpojkar samt en dotter med drygt ett år mellan. Många av barnbarnen är nära varandra i ålder så det finns alltid gott om lekkamrater när de träffas.  

När vi var på Ikea i veckan bestämde vi att ha en tjejkväll och se Oscars galan tillsammans. Eftersom Linda är ensam i huset just nu, bjöd hon hem oss på en "sleepover" till deras mysiga hus på en italiensk middag. 

                          The private beach, Marco Island

Först körde vi till Marco Island där jag såg en av de bredaste beacher jag någonsin sett. Sanden var kritvit och alldeles mjuk. Vi gick aldrig ner till vattnet för det var sent på eftermiddagen så istället körde vi runt och tittade på alla stora och vackra hus och båtar som låg på otroliga tomter, precis vid vattnet.

Väl tillbaka i huset fick vi italienska appetizers och ett glas vin medan pastan förberedes. Middagen var jättegod och sedan var det dax att boka sig framför tvn för Oscarsgalan 2012.

                                            
                 
Fantastiska klänningar och smycken gjorde redan vackra kvinnor ännu vackrare. Det var svårt att bestämma sig för vilken som var den tjusigaste klänningen. Vad jag däremot inte tyckte var speciellt snyggt, var Angelina Jolies ben som hela tiden spretade ut under klänningen. Om hon trodde att det skulle vara sexigt så misstog hon sig för många, inklusive jag själv, tyckte att det såg löjligt ut.

              

Oscarsgalan var pampig men ganska förutsägbar. Det var inga stora överraskningar utan de som var tippade att vinna, vann. Synd bara att inte en rolig och underhållande film som Bridesmaides vann någonting. Jag ser fram emot att se alla filmerna som jag ännu inte sett. 
                                       
                                    

                                       

 Suzanne Malmgren

Det inte nyttigt att bli uppretad så här tidigt på morgonen, men när jag läste DN idag så blev det oundvikligt.

DN skriver en artikel om att socialbidraget inte ger en rimlig levnadsnivå. Hur mycket bidraget är vet jag inte för det står inte i texten, tyvärr. Hur ska man då kunna bilda sig en uppfattning?

Vad som också gjorde mig upprörd var att det hade bjudit in Suzanne som berättar på ett ödmjukt sätt hur svårt hon hade för att få pengarna att räcka till. Hon sitter under intervjuen vid köksbordet med cigarettpaketet nära sig och berättar hur hon överlevde genom att få matlådor av vänner och hur hon lärde sig laga billig linssoppa. Trosor fick hon köpa på Ellos för halva priset på avbetalning. Hon har diabetes och andra kroniska sjukdomar som blev lidande eftersom hennes mathållning var dålig pågrund av brist på pengar. Hennes dotter kunde inte få tacos utan fick nöja sig med stuvade makaroner på fredagarna och de hade inte råda att bjuda vännerna på mat.

Jag vill inte påskynda att det är lätt att vara arbetslös eller sjuk i Sverige och behöva leva på socialbidrag, som säkert behöver höjas rejält för att människor ska kunna ha det drägligt. Vad jag tycker är märkligt är att DN väljer Suzanne som exempel. Hon är nämnligen ordentligt överviktig och jag utgår från att hon röker eftersom cigaretterna ligger bedvid henne.

Jag tror inte det är bara jag som reagerar på detta och jag kan inte låta bli att undra hur hon har haft råd att äta allt det onyttiga som bidragit till hennes övervikt samt hur hon har råd att röka? Det är dessutom självklart att om man har diabets ska man ha sunda levnadsvanor och då måste man välja nyttig mat. Det finns gott om bra och näringsrik mat i butikerna som inte kostar så mycket, men det gäller att välja rätt produkter. 

Det här som jag skriver får man inte säga högt och inte ens tänka, men det struntar jag i.

Det skulle bli en strålande dag med 28 grader i solen och 24 grader i poolen så bestämde jag mig för att spendera några timmar med att läsa en bok utsträckt i en solstol. Jag skulle först bara putsa det lilla glasbordet bredvid solstolen, som blivit smutsigt av alla luftföroreningar.

Jag gick in för att hämta fönsterputsen i skåpet under köksvasken. Sidan om stod en ny och helt oanvänd rulle med hushållspapper som jag också tog, men hoppade till för den den var alldels tung och blöt. Detta gjorde mig konfunderad så jag kollade rören under vasken och kunde snabbt konstatera att det inte såg ut som det skulle eftersom en del av röret hade lossnat mot vasken. Jag satte på kranen och det droppade förstås vatten ner i skåpet. Suck!

Tänk att jag hade en sådan tur (eller otur) som ställt en stor rulle hushållspapper precis under det läckade röret och som hade sugit upp allt vatten. Det var dessutom tur att jag tog den rullen och inte den som stod uppe på vasken, för då hade jag kanske inte märkt läckan. Jag hade dessutom varit förutseende och lagt en plastmatta inne skåpet när vi flyttade in, så det var inte skadat.

Jag ringde förstås direkt till min käre make och beklagade mig. Vad är det för fel på det här huset, frågade jag? Bara fem år gammalt och "allt" går sönder och det läcker vatten "överallt". Jag undrar om det är någon som kommer hit och lossar på alla skruvar eller om det bara är så enkelt att det var världens sämsta rörmokare som jobbade här när huset byggdes?

Min man bara skrattade och det var ju lätt för honom eftersom han inte var här och behövde fixa problemet.

Jag skruvade isär alla delarna och la dem i en plastkasse och åkte sedan iväg till favoritaffären LOWE'S, där de nu känner igen mig på nästan alla avdelningar i varuhuset. Jag styrde kosan till "plumbing" och bad om hjälp av en trevlig kille. Han gav mig nya delar och en packning som jag skulle använda och talade om för mig hur jag skulle gå tillväga för att fixa det.

Väl hemma gick jag över till min händige granne, som inte var hemma men hans fru, som är min väninna, erbjöd sin hjälp. Vi lyckades fixade det så nu läcker det inte längre! Hennes man kom senare över och godkände arbetet. Han log med hela ansiktet.

Jag gick över till deras hus senare på kvällen och då hade deras AC (air conditioner) slutat fungera och de måste byta ut den för 70 000 kr. Man kan inte låta bli att fundera vad som kan hända imorgon, om en månad eller om en orkan drar förbi till sommaren. 

Det enda som är bra med detta är att jag snart blir en fullt utbildad "handyman" som kan fixa allt. Trädgårdsmästare, inredare, målare, kylskåpsreperatör och rörmokare, vad blir det näst som jag måste fixa?