Topix

Det är nyårsafton och det är rena rama vårvädret med sol och 14 grader varmt. Vad är det som händer med klimatet? Det snöar där det inte ska snöa, det töar där det inte får töa och det är snöfritt i skidbackarna, där våra barn vill ha snö så att de kan åka skidor och snowboard.

Våra bästa nyårsaftnar firade vi i en by utanför Umeå, när barnen var små. Vi var fem familjer och alla hade barn i samma ålder. Det bjöds alltid på jättegod mat och vin och vid tolvslaget gick alla ut i iskall vinterkyla och sköt raketer och skålade i champagne.

Det blir inte riktigt samma känsla att fira nyår utan snö och raketer, för det är nämnligen inte tillåtet här. Vi kommer dock att äta en god middag, som består av timjanstekt oxfié med potatis och jordärtskocksgratäng, citrongrönsaker och varm rödvinssky. Därefter går vi över till grannarna och firar tolvslaget med desserter och champagne tillsammans med våra vänner som är där. Jag gissar det blir dans hela natten och även lite nattamat, om någon mot förmodan fortfarande är hungrig.

GOTT NYTT ÅR!

Den 3 januari är det primärval i staten Iowa. Det är den första staten som röstar om vem som ska representera republikanerna i presidentvalet 2012. Utgången har viss betydelse för hur folk kommer att rösta i andra stater senare under året.

Iowa state i USA

Som jag tidigare bloggat om har det inte varit en och samma kandidat som lett opinionsundersökningarna utan favoriterna har växlat var och varannan vecka.

 Michele Bachman

Först var det Michele Bachman som var favoriten, men efter ett par uppseendeväckande uttalanden föll hon som en sten ner till botten och där ligger hon fortfarande kvar.

 Rick Perry

Därefter inträdde Rick Perry på arenan och många ansåg honom som en mycket stark kandidat och han åkte snabbt upp i toppen. Det tog bara ett par veckor för honom att blotta sina svagheter genom att inte vara allert på debatter, sedan uppträda om om han var berusad och efter en total black-out under en debatt var det över för honom. 


  Herman Cain

Sedan var det Herman Cain som poppade upp som gubben ur lådan och charmade alla med sina udda reklamfilmer och sin ärliga personlighet. Han var den fräscha kandidaten utan politisk erfarenhet och medföljande bagage. Det visade sig dock ganska snabbt att han hade andra saker i bagaget, som att vara anklagad för sexuella trakasserier och otrohet. Efter att under en intervju tydligt visat att han inte hade basala kunskaper som en presidentkandidat bör ha, tackade han för sig och tog bakvägen ut. Det var slutet för Cain.

 Newt Gingrich

Newt Gingrich tog över stafett pinnen när han började glänsa under ett par debatter. Han fick mycket uppmärksamhet i media och helt plötsligt från att varit en sluten blomknopp, som ingen såg, blommade han ut i full blom. Problemet för honom var att när de började syna honom i sömmarna och attackerade honom under debatterna så höll det inte och blomman slokar nu rejält. Kanske blommade han ut lite för tidigt och nu ser det ut som han hinner vissna redan innan valet om knappt en vecka.

 Ron Paul

Samtidigt som Gingrich började sloka kom Ron Paul springande bakifrån som en "dark horse". Han kom upp jämsides med Gingrich, men lär nu vara i kapp. Många av de som kommer att rösta i staten Iowa anser att Paul har de bästa åsikterna men att Mitt Romney passar bättre som president och att han har störst chans att besegra Obama.

 Mitt Romney

 Mitt Romney har legat stabilt under hela processen och leder nu i Iowa.

 Rick Santorum

En annan kandidat som helst plötsligt fått vind i seglet är Rick Santorum. Min knuff i sidan på honom, när vi var på samma flygplan, gav honom kanske tur för sedan dess har det bara gått uppåt för honom. Han ligger nu på tredje plats i dagens färskaste opinionsundersökning, som CNN presenterade.

 Jon Huntsman

Jon Huntsman har fortfarande jumboplatsen och verkar inte kunna övertyga väljarna.


Så här ser det ut idag i Iowa, enligt CNN: leder gör Mitt Romney 25%, sedan Ron Paul 22% och därefter Rick Santorum 16%, Newt Gingrich har 14% (som hade 33% i senaste mätningen), Rick Perry stöds av 11%, Michele Bachman har 9% och Jon Huntsman får bara 1% av rösterna.

   De republikanska presidentkandidaterna


Som sagt var, valet i Iowa kan gå precis hur som helst. Vem som kommer att vinna valet där är ett stort
            

Så var det dax för premiärrökningen med den nya roken, som vi numera kallar den för.

Min man la fyra stora portionsbitar lax i saltlake med några dillkvistar under fyra timmar. Torkade av och lät bitarna bli nästan varma i rumstemperatur. Lite nymald vitpeppar över och in med en termometer, sedan ut i röken.

Det rök för fullt där ute och efter ett tag speds sig även den doften in i huset. Mmm, det lukade gott. På med potatisen och sockerärtorna. Den kalla dillsåsen stod redan klar i kylen. Bordet var dukat och ljusen tända så nu väntade vi bara på att laxen skulle visa 60 grader.

Det tog en timme och sedan bar min man stolt in dem. Ni skulle se hans min när han smakade på laxen. Den var himmelskt god! Det sades inte många ord under middagen, utan var det någon som sa något så var det "mmm, vad gott!". Tyvärr åt vi alldeles för fort, som man ofta gör när det smakar bra.

Efter middagen började vi planera vad vi ska röka nästa gång. Kycklingvingar, tunna revbensspjäll eller något annat. Vi lär säkert snart röka lax igen, för det är bland det godaste man kan få.

                     

                            

Efter julhelgen trängs svenskar i affärer för att fynda eftersom det är årets stora rea. Man upptäcker kanske att sina inköpta eller erhållna julklappar säljas till en bråkdel av priset. Trist, för man har precis packat upp sakerna och ännu mindre börjat använda dem. Många gånger finns det inte en chans att man kan lämna tillbaka julklappar som man nu kan köpa mycket billigare, inte vill ha eller har fått dubletter av, utan man får sälja dem på Blocket eller på fyndet i tidningarna.

I USA trängs amerikaner i affärerna men inte bara för att fynda (för det är alltid rea) utan för att lämna tillbaka det man inte vill ha. Även reavaror kan man lämna igen och få pengarna tillbaka. De flesta butikerna kräver numera kvitton, men ibland går det även bra utan. 
                                                           

Jag kan inte förstå det svenska systemet. Varför kan det inte vara lika lätt att lämna tillbaka som att köpa? Jag tror att handeln skulle tjäna på att att vara lite mer frikostiga med byte och öppet köp. Nu möts man ibland av en snorkig attityd att det inte går att byta om man inte explicit bett om att få göra det. Det ska helst stå handskrivet på kvittot "öppet köp en dag", annars ska man inte göra sig besväret att försöka få igen pengarna.

Själv köper jag ofta saker med tanken att jag kan ju alltid lämna igen och få pengarna tillbaka om jag ångrar mig. Jag behöver inte ens prova i butiken utan kan göra det hemma i lugn och ro och jag har ofta en en månad eller mer på mig att bestämma om jag vill lämna igen eller inte. Oftast behåller jag det jag köpt och jag tror att det skulle man även göra i Sverige. Är butikerna rädda för att saker ska användas och sedan lämnas tillbaka? Här uppmuntrar man till och med använda varan och det är nästan aldrig ett problem att lämna igen den. Man bara säger att man inte tyckte om det man köpte, så är det bra med det. 

Idag ska min man använda sin rök för första gången och han ska bjuda familjen på hemrökt lax ikväll. Blir det inte bra, vet han att han kan skylla på röken och lämna igen den. 

                                       

Nu är nästan julen över. Efter månader av längtan och förberedelser så är julmaten i princip uppäten, juklapparna öppnade och man är ganska trött på fika, choklad och skumtomtar. Det är forfarande jullikt när mörkret lagt sig och granen, alla adventsstakar och ljusstakar tänds men snart känns det som tomtar och annat julpynt gjort sitt och kan återvända till sina lådor i förrådet. Lika roligt som det är att plocka upp, lika skönt är det att städa bort.

Det bästa med julhelgen var förstås att vi hade barnens farmor och farfar på besök, vilket var väldigt mysigt eftersom vi annars brukar fira jul själva. Jag ser varje år fram emot att se filmen "Love Actually", som är en av mina absoluta favoritfilmer och som vi ser varje julaftonsmorgon. I år var den minst lika bra, om inte bättre för man mår så bra av den filmen.

                                                    
Jag är också barnsligt förtjust i julklappar och det var roligt när alla blev så överraskade och glada för det jag hade köpt. Min man önskade sig en rok, det vill säga en rök men eftersom han inte har å, ä eller ö så skrev han "jag vill ha en rok i julklapp". Han trodde nog inte att jag skulle köpa en rök eftersom jag inte fick in den i bagageluckan. Jag fick nämnligen köra hem den i baksätet med sufletten nere i cabben. Väl hemma visste jag inte var jag skulle ställa den stora kartongen utan lät den stå mitt i garaget. Jag sa till våra barn att pappa kommer ändå inte att se den, vilket han inte heller gjorde. 
                                                              
Visst är det otroligt att vissa (jag) i huset ser allt, det vill säga minsta lilla dammkorn, tidningar och allt annat som inte ligger på sin plats medan andra (min make) tittar rakt in i en stor kartong med en bild på en rök minst två gånger dagligen under en vecka, utan att se den.

När vi var små firade vi alltid "lillejulafton". Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde mer än att vi fick öppna varsin julklapp, men det räckte för att dagen skulle bli speciell.

När jag träffade min man införde jag två jultraditioner, när vi firade jul med hans familj. Den ena var lillejulafton och den andra var att servera brunkål på julbordet. Vi brukade fira lillejulafton hos oss och då åt vi "dopp i grytan", smakade på den nygriljerade skinkan, dansade runt granen också fick våra barn alltid öppna varsin julklapp.

Vi firar fortfarande lillejulafton och vi äter något gott, men inte julmat. Vi blandar familjemys med förberedelser i köket och på kvällen när mörkret har lagt sig, får våra barn välja ut en julklapp var. I år har jag ändrat reglerna så att ALLA får öppna ett paket. Jag kan inte vänta....

I år var jag ute i god tid och handlade julklapparna för att inte behöva stressa iväg och leta i sista minuten. Idag insåg jag att det var ett stort misstag.


På förmiddagen åkte vi iväg på en shoppingrunda och denna gång till en galleria så att min svärföräldrar kunde fortsätta handla. När jag strosade runt i affärerna såg jag att många julklappar som jag tidigare köpt var mycket billigare. Allt i affärerna var nu på rea för 40% av ordinarie pris eller mer. Jag tänkte; hur billigt kan det bli?

Frågan är nu om det är lönt att vara smart att göra undan julklappsinköpen tidigt och att trängas på "Black Friday" för superrabatter när man kan gå ut och handla i lugn och ro ett par dagar före jul till fantastiska priser? 


Det bästa med shoppingen i det här landet är att om jag köper en jacka idag för $100 och jag åker tillbaka till affären några dagar senare och ser då att jackan bara kostar $60, så får jag tillbaka $40 så länge jag har kvittot med mig. Jag behöver alltså inte ta med mig jackan, utan den kan hänga kvar i garderoben.

Om jag köpte jackan för 3 veckor sedan och ser att de sänkt priset, kan jag inte få tillbaka mellanskillnaden men om jackan är oanvänd med prislappen kvar, kan jag lämna tillbaka den och köpa en ny jacka till det billigare priset, om storleken finns kvar förstås.

Vissa affärer har bytesrätt hur länge som helst och jag glömmer aldrig när min syster köpte ett par lila byxor ett år, som hon aldrig använde utan de hängde i garderoben med prislappen kvar. Ett helt år senare tog hon med sig byxorna tillbaka hit och lämnade igen dem med kvittot. Hon fick ett tillgodokvitto på hela beloppet i affären. Är inte det helt fantastiskt? Detta kallar jag service!

I USA är det inte jobbigt att shoppa för allt är billigt och utbudet är enormt. Det jobbiga är att är räkna ut hur mycket man måste tjäna för att det ska vara värt med dessa "kolla upp resor" för att se om priserna förändrats. Jag har löst problemet med att nästan aldrig handla något som kostar mer än $20 (140kr) för då behöver jag inte bry mig.

Nu är det bara fyra dagar kvar till julafton. Julklapparna ligger under granen och svärföräldrarna i soffan efter en trevlig dag med shopping på Outleten. Vi har fikat, ätit middag och njuter nu av goda chokladbitar och en kopp kaffe efter maten.

Idag började vi julpussla, som har blivit en tradition hos oss. Varje jul köper vi ett 1000 bitars pussel med julmotiv, som familjen lägger tillsammans under julhelgen. När man känner för det går man till det gamla slagbordet, där pusslet ligger och försöker lägga några bitar. Nästa gång man kommer dit har någon annan varit där och så bygger vi på. Det är jättekul och det är lätt att fastna där och vill man inte sitta själv, så får både två och tre personer plats.

Idag lämnade Victor Muller in konkursansökan för Saab Automobile.



Vem trodde att Saab skulle överleva? Inte jag. Det har varit en hård prövning för de anställda då de slitits mellan hopp och förtvivlan. Nu har det alltså hänt, det många väntat på, att Saab begärts i konkurs.

Det skulle dock inte förvåna mig om det blir fler turer, för så har det varit tidigare. Personligen hoppas jag att det är över nu så att alla inblandade kan gå vidare. Det är sorgligt för anställda, underleverantörer och alla andra som som förlorar något med Saabs konkurs, men man kan inte hålla något vid liv som inte är livsdugligt. 

 Kim Jon-II

En annan epok som också gått i graven är Nordkoreas diktator Kim Jon-II, som dog i helgen. Han kallades för "den käre ledaren" i sitt land, men han var en tyrann som lät sitt folk svälta medan han själv levde i överflöd.

 Kim Jong-Un

Enligt statliga medier efterträds han av yngste sonen Kim Jong-Un, som liksom sin far ska ha smak för livets goda. Världen följer med stort intresse vad som nu ska hända i Nordkorea. Jag tror att folket till en början kommer känna på en försämring eftersom Kim Jong-UN kommer vilja visa sin makt. Om han senare bestämmer sig för att öppna upp mot omvärlden kan man bara hoppas på, men det är nog inte särskilt troligt.

Idag lämnade de sista amerikanska soldaterna Irak efter ett nio års långt krig där mer än 4400 amerikaner och 100 000 civila förlorade sina liv, men det är miljoner människor som fått lida.



När Irak anfölls den 20 mars 2003 av en koalition av länder där USA och Storbritannien stod för de största insasterna, kallades det inte för krig, utan för "operation Iraqi freedom". Jag kommer väl ihåg att vi satt och såg på tv när de första bomberna exploderade under den mörka tidiga morgonen i Irak.

President George W Bush invaderade Irak eftersom Saddam Hussein utgjorde en fara då det påstods att landet hade utvecklat massförstörelsevapen. Man var rädd att de skulle komma i händerna på terrorister som skulle använda dem mot USA. FN och många länder, bland annat Ryssland, Frankrike och Tyskland motsatte sig en väpnad attack mot Irak eftersom det inte fanns tillräckliga bevis för att de hade kärnvapen.



Det tog bara tre veckor så hade man intagit Bagdad och Saddam Husseins regim var störtad. Om President Bush trodde att det Irakiska folket skulle hurra och hylla USA för att de störtat deras diktator, så hade han fel. Visserligen arrangerade USA att stor staty av Saddam Hussein revs och förstördes i centrala Bagdad, som skulle symbolisera regimens fall men något nationellt firande av "Iraqi freedom" blev det inte. Några massförstörelsevapen hittade man inte.

Istället för att snabbt avsluta invasionen och lämna landet efter att Saddam Hussein och hans närmaste män var antingen tillfångatagna eller dödade, möttes USA och dess allierade av motstånd från sekteristiska grupper, vilket yttrade sig i bland annat terrorattacker mot civila irakier och attacker mot soldater. Dessa ökade stadigt och efter tag ansåg flera bedömare att Irak befann sig i inbördeskrig. President Bush försökte lösa det genom att skicka dit fler amerikanska trupper, för att säkra Bagdad men det trappade bara upp konflikten. 2007 försökte den demokratiska majoriteten i kongressen att få ett slut på kriget men Bush använde sitt veto för att förhindra det. Han ville inte lämna Irak i ett inferno, som han ironiskt nog själv var orsaken till. 

Kriget i Irak slutade egentligen officiellt den 20 maj 2003 men eftersom strider fortfarande fortgick ansågs kriget fortfarande pågå. Den 19 augusti 2010 lämnade de sista utländska stridande trupperna Irak. 50 000 soldater stannade kvar för rådgivning och utbildning av irakiska militärer, men dessa soldater lämnade alltså Irak idag nästan 9 år senare. Detta krig har kostat mycket både vad det gäller lidande och ekonomiskt. Dessutom ledde invasionen till en massiv anti-USA propaganda över hela världen. USA tappade mycket i anseende internationellt. Amerikanska folket blev också trötta på detta långdragna krig, som kostade mycket pengar, och ansåg att det var inte USAs uppgift att lösa problemen mellan religösa grupper.



Många är nu oroliga för vad som ska hända i Irak. Den politiska situationen är mycket komplicerad på grund av spänningar mellan etniska grupperingar (kurder och araber) samt mellan religösa grupperingar (Shia- och sunnimuslimer). Idag är det en shiadominerande regering men under Saddam Husseins tid var det Sunni som styrde. Det är upplagt för bråk om vem som ska styra olika områden i Irak. Även oron för utvecklingen i Syrien samt kärnvapenkrisen mellan Iran och Israel påverkar landet. Irak har dessutom inget fullt utvecklat försvar ännu utan lär först 2020 vara i stånd att försvara sig själva.



De flesta av de konservativa presidentkandidaterna anser att det var vansinningt att President Obama beslutade att amerikanska soldater helt skulle lämna landet idag. De vill vara kvar för att ha beredskap ifall Iran kommer på att göra något mot Israel eller Irak. Nu har man istället lämnat Irak till sitt öde och de menar att nu kan vad som helt kan hända.

De flesta av det amerikanska folket är väldigt trötta på krig och dessa enorma summor som det kostar att hålla iordning i länder som Irak och Afganistan och anser att trupperna har gjort sitt och ska återvända hem. Är det USAs jobb att agera världspolis och försöka lösa djupa konflikter som är omöjliga att reda ut? Har man rätt att stanna kvar i ett land efter att kriget är över bara för att det är strategiskt fördelaktigt?

Jag tycker att Obama gjorde rätt som satte punkt för ett krig som var var fel från början.

Hade tänkt baka två eller tre sorters kakor, men det blev sju. Varför vet jag inte, för det är ingen i vårt hus som är speciellt förtjust i kakor. En och en annan går åt, men inte flera hundra som jag bakat.

På måndag åker jag och köper några små kaklådor med julmotiv och sedan delar jag med mig. Jag vet inte om det är någon som gillar svenska torra småkakor, för här snålar man inte på fett och kalorier när man bakar med jordnötsmör och annat onyttigt gott, men det är ju hembakat och tanken som räknas.

Vi kommer att fika hela julen och man behöver inte ta av alla sju, men jag kommer i varje fall att njuta av en mandelmussla med grädde och hemlagad hallonsylt, en dansk kransekage, cashewkaka eller något annat när det bullas upp.

Ikväll är det dax för den sista tv debatten för de republikanska presidentkandiadterna, innan det första viktiga valet i Iowa den 3 januari. Det lär nog bli en het debatt med många slag under bältet för att plocka poäng, som man inte får missa.

Som jag tidigare bloggat om har det inte varit en entylig ledare, utan de republikanska väljarna har hoppat från den ena kandidaten till den andra. Mitt Romney satt stabilt i båten och ledde tills för 3 veckor sedan då Newt Gingrich seglade förbi och orsakade skvalpvågor ända in i Vita huset. Även Ron Paul har fått medvind nu, men de andra kandidaterna är så långt bak i racet att det nog blir omöjligt att hämta in försprånget.

Anledningen till byte av kandidatfavoriter är att republikanerna inte riktigt kan förlika sig med Romney utan letar efter någon som är bättre. Efter att Gingrich gjorde bra ifrån sig i ett par debatter, har han nu en ledning med 32% jämfört med Romney som bara har 21% mot tidigare 25%.

 Newt Gingrich, fd talman och republikanernas presidentkandiat

Många republikaner som känner Gingrich är livrädda för att han ska bli vår nästa president. Han har karisma och en snabb och vass tunga och han är inte rädd för att säga vad han tycker. Många tror att han bäst kan utmana Obama eftersom han alltid har svar på tal och han är mycket skärpt, men bakom fasaden finns en mindre trevlig personlighet. Han är inte känd för att vara en bra ledare och har mycket i bagaget från sin tid som talman. 

 David Axelrod som arbetar för Obamas preidentkapanj

DN skrev idag att "enligt Axelrod kommer en fortsatt uppgång för ex-talmannen att blotta hans minst smickrande personliga och yrkesmässiga sidor. Han citerade ett politiskt visdomsord från en Chicagopolitiker som en gång sagt till honom: – Kom ihåg att ju högre en apa klättrar på en stång, desto mer kan du se hans rumpa, och talmannen befinner sig högt upp på stången just nu och vi får väl se vad folk tycker om utsikten."

  Kommer Gingrich att nå hela vägen upp?

Det jag hört av Gingrich ger mig kalla kårar. Han är så slug att han säger att invandrare som varit här i 20 år ska få stanna, bara för att locka till sig röster från latinbefolkningen. Det låter som han menar att alla kommer att få stanna här, men han menar bara ett fåtal och resten är ovälkomna. Han lockar även till sig röster från den judiska befolkningen genom att förneka det palestinska folket. Han inbjuder därmed till konflikter med Iran och andra muslimska länder.

Det tragiska med hela valet och Obamas tre år i Vita Huset, är att republikanerna avskyr honom och gör vad som helst för att få bort honom. De har i princip motarbetat Obama sedan första dagen och har till och med satt landets bästa åt sidan för att uppnå sitt mål och det är att få bort honom. Jag tror inte att det är Obamas fel att det har varit usla år för det amerikanska folket utan det är kongressen som bär stor del av skulden på grund av deras ovilja att samarbeta för att få landet på fötter. 

Förhoppningsvis finns det många intelligenta människor som vägrar deltaga i detta spel och väljer att inte rösta på republikanerna. Vem väljer att rösta på en oduglig person, bara för han är republikan? Tyvärr allt för många, tror jag.

Nästa vecka är det premiär för "The girl with the dragon tattoo" och förväntningarna är minst sagt enorma. På grund av det stora intresset för filmen i USA, kommer premiären att bli 5 timmar tidigare än planerat. Vår son och hans vänner har redan bestämt att de kommer att gå på den första föreställningen.

                                    

Jag tror faktiskt att jag också ska gå på bio och se den filmen. Normalt sett går jag nästan aldrig på bio eftersom det är ett enormt prasslande, smaskade och tuggande, inte bara på popcorn utan stora brickor med ostindränkta tacochips och annan mat som inte hör hemma i en biosalong. Varför måste man äta när man går på bio? Det är inte bara besökarnas fel utan det är biografägarnas. De tjänar förmodlingen mer pengar på att sälja dyra popcorn, godis, läsk och annat än de gör på biobiljetterna.

Det ska bli spännande att se om filmen lever upp till förväntningarna och om Rooney Maras prestation är lika bra som det utmålas i tidningarna, för det verkar vara hon som gör hela filmen. Det är fantastiskt att en svensk författare nått dessa enorma framgångar, som Stieg Larsson gjort. Om jag kunde önska mig någonting just, skulle det vara att Stieg kunde bevittna detta. Det är fruktansvärt tragiskt att han gick bort så tidigt och aldrig fick uppleva denna ofantliga succé.

                                            

Idag är det den 13 december och Luciadagen i Sverige. Jag har alltid tyckt att det är så speciellt med luciatåg och alla vackra sånger. Det är en fin svensk tradition.

Jag har minnen från kanske mitt första luciatåg i lekskolan, då jag var 6 år. När man var liten ville man alltid bli vald till lucia, men det blev alltid någon annan som var längre än en själv eller hade längre hår. När jag gick i skolan var det bara sjätteklassarna som fick vara med i luciatåget och vi andra fick nöja oss med med att titta. Jag längtade till sjätte klass men det året ändrade de reglerna så att endast de som sjöng i kören fick vara med i luciatåget. Det var deppigt för jag var inte med i kören och fick därför inte vara med. Det var hårt för en tjej som tyckte om att sjunga och dessutom var alla kompisarna med i kören och därmed i luciatåget, så jag fick nöja mig med att titta.

Det var inte så att jag inte ville vara med i kören utan jag var på otaliga uppsjungningar, men musiklärare Knut (vi kallade honom Knutte Knopp) sa alltid till mig att jag skulle träna lite mer. Hur mycket jag än tränade fick jag aldrig vara med i kören förrän jag började i sjuan, eftersom vi då fick en ny musiklärare som välkomnade alla.

Jag skulle fortfarande vilja sjunga i en kör och gillar konceptet "kören för oss som inte kan sjunga" men jag har inte hört talas om det här. I veckan lyssnade jag på en julkonsert på tv med Celtic Woman och de sjunger så man ryser. Jag förstår inte hur man kan sjunga så högt och rent. En god vän sa en gång till mig när jag sjöng, att jag är fjärde alt och skulle bara sjunga lågt så blev det renare. Hur kul är det att vara fjärde alt och sjunga lägre än de flesta män? Numera sjunger jag bara i bilen när jag är ensam och har rutorna uppe.



Våra barn har därför aldrig fått uppleva en sjungande mamma klädd i vit skrud med ljuskrona i håret som kommer in på luciamorgon med lussekatter & pepparkakor. Om jag kunde sjunga skulle jag gå upp till vår son, som kom hem igår och sover fortfarande, och lussa för honom. Nej, jag tror det får bli julradion istället för jag vill inte skrämma slag på honom så han åker tillbaka till college.

Vi åkte tillbaka hem igår och jag blev chockad över hur kallt det var. Man glömmer väldigt snabbt hur verkligheten är när man är i Florida. Även då det var kallt och ruggigt så var det väldigt mysigt med alla ljus och juldekorationer i hus och trädgårdar.

Jag var uppe tidigt idag och bakade en sats lussekatter och en sats kanelbullar. Det var inte till oss utan till en granne, som är gift med en svensk och hon ska ha Luciafirande i deras barns klasser imorgon. Det är inte lätt att plötsligt baka bullar som man aldrig tidigare gjort, så jag erbjöd min hjälp. Även om jästen var halvdålig (jag tog bara lite extra) så blev resultatet bra och hon var överlycklig. Tänk att få 48 nybakta bullar efter endast drygt två timmars jobb. Jag fick nöja mig med bakdoften den här gången, men jag kommer att baka mer innan jul.

Efter baket satte jag igång och julpyntade. Jag packade upp lådor med tomtar, ljustakar, girlanger, glitter och allt annat julpynt som låg nerpackat i 8 stora flyttkartonger. Hur kan man ha så mycket pynt? Hälften är skräp men jag kan inte bara slänga saker som barnen gjorde på dagis för mer än 15 år sedan. Vem gör det?


Tänk om vi hade det så här!

Under tiden lyssnade jag på julmusik som skvalade ur radion. Här har de en radiokanal som bara spelar julmusik under en hel månad. Våra barn gillar inte den kanalen utan de muttrar varje gång jag sätter på den, vilket är i princip så fort jag vaknar och sedan är den på tills jag lägger mig. Detta har inneburit att alla, utom jag, går runt med hörlurar och lyssnar på sin egen musik. Det bryr jag mig inte om, för är det jul så är det.

Om jag ska vara ärlig så blev jag inte nöjd med julpyntningen, för det alldeles för mycket rött. Jag gillar ju vitt och skulle vilja ha en vit jul med bara vitt. Granen kan vara grön men alla kulor och allt annat ska vara vitt med lite inslag av silver, men absolut inte rött. Vita blommor och vita ljustakar skulle jag också vilja ha. Jag skulle inte läst inslaget igår om en dansk familj som bara hade vita juldekorationer och efter att jag såg bilderna på deras hem, kunde jag nästan inte sova. Det är så orättvist, varför kom inte jag på det för 10 år sedan? Då hade jag bara behövt ett par kartonger och även sluppit höra maken klaga på alla julkartonger som fyller upp förrådet.

Så vacket!

Tänk om jag bara skulle kasta allt och köpa nytt till nästa år, men då är vi där igen med all nostalgi och alla minnen. Det går bara inte, utan jag för leva med allt det röda. Köket har jag dock behållt helt vitt, så blir jag trött på tomtar, röda julblommor och färgsprakande gran går jag bara ut dit och tar en vit paus.

Den senaste tiden har fusk med personliga assistenter uppdagats. Nu är det ett nytt fall i Halmstad där en man och kvinna nu sitter anhållna för grovt bedrägeri och grovt bidragsfusk. De har varit assistenter till en kvinna med funktionshinder och misstänks nu för ett utbrett fusk med tidsrapporter. Misstankar finns också att mannens 93-åriga mamma också avlönasts som assistent.

I veckan dömdes en 43-årig man till 4 års fängelse för att lurat till sig 13 miljoner. Han uppgav att han behövde hjälp dygnet runt och kvitterade ut stöd under 6 år. Hans två bröder samt sambo, som var hans assistenter, dömdes också till fängelse.

För det första så undrar jag hur det är möjligt att försäkringskassan kan betala ut så mycket pengar utan att lyfta på ögonbrynen när det är endast anhöriga som är vårdgivare. Prioriteras anhöriga för sådana arbeten och anställs inte personalen via arbetsförmedlingen? Dessutom undrar jag hur det kan ta 6 år innan fusket uppdagades? Var finns kontrollerna?

4 års fängelse är alldeles för milt straff så sådana bedrägerier. Lura staten på så mycket pengar borde bestraffas hårdare. Det viktigaste är dock inte bestraffningen utan att försäkringskassan och de myndigheter som är inblandade för denna typen av utbetalningar, har tillräcklig med resurser för att göra rätt bedömningar och kontrollera att ersättningar inte felaktigt betalas ut.

 Jag anser att försäkringskassan som hade anvaret för 43-åringen är lika skyldig som mannen själv eftersom de misslyckade i att göra rätt uppföljningar och kontroller.

                                                          
  
Sverige är en mycket gammal monarki. Vi har haft monarki i flera tusen år med 70 kungar som man känner till namnet på.

Konungariket Sverige har en regerande kung eller drottning som är landets statschef och har ämbetet Sveriges tron. Ämbetet är ärftligt och övergår vid tronsskifte i enlighet med vad som stadgas i Successionsordningen, som är en av Sveriges grundlagar. Tidigare var det bara äldste sonen som kunde bli kung men sedan 1980 ärver kungen eller drottningens äldsta barn tronen, oavsett kön.

Sedan 1810 har successionsordningen bestämt att Sveriges tron tillfaller ättlingar till den franske marskalken och fursten Jean-Baptiste Bernadotte, sedemera kung Karl XIV Johan. Det är nu bara ättlingar till Carl XVI Gustaf, som blev kung 1973 efter sin farfar Gustaf den sjätte Adolf, som kan ärva tronen, det  vill säga hans barn, barnbarn, barnbarns barn osv.



Kungen hade tidigare maktbefogenheter men sedan 1975 har regerande kung eller drottning nästan ingen makt alls, utan det är regeringen som har den verkställande makten. Innehavaren av tronen har två roller och det är att vara Sveriges statschef samt vara överhuvud för det kungliga huset.

Idag är Kungen mer som en symbol för Sverige, precis som vår flagga. Kungen visar upp Sverige på många olika sätt, på utställningar, tävlingar, kultur med mera. 

I Sverige är det många som anser att monarkin är en gammal och förlegad tradition och vill avskaffa den. Många anser det är fel att kungafamiljen årligen får stora statliga bidrag som de inte behöver redovisa.

Andra anser att kungafamiljen och monarkin ett ovärderligt varumärke som förstärker en positiv bild av Sverige och att den goodwill som monarkin innebär för Sverige är svår att beräkna i pengar. Vissa undersökningar visar att det sannolikt handlar om ett värde som mångfalt överstiger kostnaderna för monarkin. Royalisterna vill också behålla Monarkin eftersom den vilar på en tusenåriga tradition.

I takt med att frågetecknen hopar sig kring kungens eventuella vetskap om nära vänners påstådda kontakter med kriminella, sjunker svenskarnas förtroende för honom. Den eviga frågan kvarstår: Ska vi ha monarki eller republik?

                         
Personligen har jag ingenting emot monarki men den kungliga familjen består numera av flera personer som "är vanliga människor". Kungen hittade sin drottning under OS i Tyskland och hon kommer från en vanlig familj. Prinsessan Victoria hittade sin prins på ett gym. Det är klart att man ska få gifta sig med den man är kär i men jag har lite svårt för att man numera kallar den personlige tränaren och gymägaren, Daniel Westling, för Prins Daniel. Det ligger inte rätt i min mun.

                             

Om konungariket Sverige i framtiden kommer att bestå av en massa "vanliga människor" med kungliga titlar och miljoner i statliga bidrag, kan jag inte förstå syftet med det. Om de dessutom ska förekomma i skandalpressen på grund av vidlyftligt leverne, gör de mer skada än nytta för Sverige. På något sätt måste familjen Bernadotte välja om de vill föra det royaliska arvet vidare och då måste de leva efter de spelreglarna. Vill de istället leva och bete sig som "vanliga människor", då måste de avsäga sig tronen. 

                  

På eftermiddagen cyklade vi iväg till outleten för att julshoppa. Redan i första affären köpte vi tre jättefina julklappar till vår dotter, som jag och min man valde ut tillsammans. Jag kände hans ointresse men bestämde mig för att vända det genom att prova kläderna och appellera till vår dotter och det lyckades.

För att hålla ångan uppe styrde jag sedan stegen mot Calvin Clein, affären som min man gillar bäst. Han provade byxor och hittade precis vad han letade efter och jag fyndade en topp. Det här gick ju bättre än jag väntat. Vi köpte sedan julklappar till farmor och farfar, som kommer på besök över julen och hittade sedan hur många fina saker som helst. 

Vi vandrade runt med massor av vackra kassar och exklusiva påsar, sådana som de alltid bär omkring på i filmerna. Det började skymma och julbelysningar började lysa upp de vackra juldekorationerna, lamporna tändes i palmerna. Trots frånvaro av snö och kyla, kände jag ändå ett il av julstämning. Det var så vackert och stämningsfullt. Vi satte oss på en uteservering där vi åt och drack gott innan vi cyklade hem med cykelkorgen och styrena fulla.

                 

Detta är raka motsatsen jämfört med jularna i Umeå, där vi tidigare bodde. Det var så mysigt med knarrande snö, adventsstakar i varje fönster, tända ljus och julmys i varje hörna. Jag är så glad att både jag och våra barn, även då de var små, fått uppleva jular och vintrar i norra Sverige, för det är unikt . Jag tror att det har präglat våra barn och gjort att de har fått ett speciellt förhållande till snö och vinter. 

                                  

                               

Idag var det nya dödskjutningar på Universitet Virginia Tech (VT). Vår dotter går där och hon meddelade omedelebart efter det hänt att hon var i säkerhet. De stängde direkt hela Campus, men hon var inte där utan i sin lägenhet.

     En polisman, som arbetade på campus, blev skjuten på en parkeringsplats när han gjorde en rutinkontroll. Det var tydligen inte personen i bilen som sköt utan en man som gick förbi. Han sprang sedan sin väg till en annan parkeringsplats där han tydligen sköt sig själv. Polisen hittade den döde mannnen och ett vapen, men vem det var har ännu inte publicerats.

Detta väcker starka känslor och rädsla på VT, där historiens värsta dödsskjutning ägde rum 2007, då 32 personer dödades och 25 skadades av en student. Den gången tog det tid för informationen att nå ut om vad som pågick på campus, men idag fick alla studenter snabbt information om hur de skulle agera. Campus var stängt under flera timmar tills polisen var säkra på att gärningsmannen var funnen.

   Jag kan inte låta bli att både tänka på polismannen och hans familj som fick sina liv förändrade under vad som tycktes vara en helt vanlig tordag i december, en vecka före studenternas månadslånga uppehåll. Jag tänker även på mannen som bestämde sig för att döda en polis och sedan ta sitt eget liv. Undrar om han bestämde sig när han vaknade i morse att han skulle dö som en polismördare eller om det var ett infall som gick helt fel?

Det här påverkar givetvis alla VT studenter som nu sitter och läser inför sluttentamena, men alla prov är inställda imorgon så studenter och personal får tid att reflektera under helgen. 

Tidigare var det endast landsting och kommuner som ansvarade för sjukvård och omsorg i Sverige. Idag finns det även privata aktörer på marknaden som levererar den servicen.

Carema är ett privat vårdföretag där Carema Care arbetar med service, vård och omsorg till äldre männinskor. De arbetar också med personer som har funktionsnedsättningar, psykiska sjudomar eller missbruksproblem. Carema Sjukvård driver bland annat vårdcentraler och specialistmottagningar.

I Carema är ca 20 000 personer anställda och ägarstrukturen är minst sagt komplicerad där riskkapitalbolaget Triton äger Ambea AB där Carema care AB och Carema Sjukvård ingår.
  Artikel i DN 12 november 2011

Eftersom det är ett riskkapitalbolag som äger Carema gäller ett vinstdelningssystem som innebär att fondförvaltarna först tar ut en avgift på 2% av avkastningen och sedan får de även 20% av vad som är kvar när alla in- och utbetalningar är gjorda. Sedan företaget startade 1999 har miljaderna rullat in och har årligen gett en avkastning till ägarna på över 20%, det vill säga flera miljarder kronor.

Skatteverket studerar nu om det går rätt till eftersom frågan är hur intäkterna ska beskattas? I Sverige ska intäkter antingen beräknas som inkomst av tjänst och då gäller 56% skatt men om det klassas som kapitalvinst blir det 25% skatt.

Nu utnyttjar Carema svenska skattelagar och utländska skatteparadis och använder metoder för att betala så lite skatt som möjligt i Sverige. Detta ar givetvis inget problem så länge som svensk lagstiftning följs.

 Artikel i Expressen 17 november 2011

Under tiden som hjärnorna bakom Carema plockar ut miljarder i ersättningar, bedriver de vård och omsorg av äldre som starkt kritserats både av anhöriga och personal. Låg bemanning, kränkande beteende av personal samt andra missförhållanden har uppdagats av bland annat Dagens Nyheter, som låtit granska Carema under hösten.

Svenska folket är upprörda och skyller på regeringen och Carema, som utmålas som bovar i pressen. De riktiga bovarna är inte Carema utan det är deras uppdagsgivare, det vill säga landsting och kommuner. De har upphandlat kontrakt med Carema och vården bedrivs under dessa kontrakt. Den relevanta frågan är om Carema levererar vård i enlighet med de kvalitetsmått som respektive uppdragsgivare har ställt i gällande kontrakt. Om så inte är fallet är detta en fråga om vilka möjligheter kontraktet ger landstinget eller kommunen att utkräva ansvar.

Om möjligheterna att utkräva ansvar är begränsade eller om kvalitetskraven är luddiga eller för lågt ställda så att allmänhetens förväntningar inte kan uppfyllas, faller ansvaret på de som upphandlar dessa kontrakt, inte på Carema. Skattebetalarna borde i så fall vara förbannade på kommunen och landstinget, inte på Carema. Beskattningsfrågan är i detta hänseende inte relevant.

 Artikel i DN 11 november 2011

Frågan verkar vara om hälso-och sjukvård kan bedrivas i privat regi eller om det är staten som ska ansvara för den genom kommuner och landsting? Ska man tillåta att privata företag gör vinster, inte bara inom hälso- och sjukvård utan även inom utbildning? Min åsikt är att detta är fel frågeställning. Leveransen av vård kan ske i valfri regi med eller utan vinst, ansvaret för kvalitet ligger alltid med de som ansvarar för skattebetalarnas pengar, i detta fall kommun och landsting. Om upphandlingen brister så är det beklagligt, men det flyttar inte ansvaret till privata aktörer.
                             

Herman Cain  bestämde sig i helgen för att avsluta sin kampanj som presidentkandidat för republikanerna. Det har varit många uppförsbackar för Cain sedan han som en otippad kandidat helt plötsligt låg längst uppe i opionsmätningarna. Han blev snabbt omtyckt för han var en "vanlig amerikan"och inte en politisk broiler som hade svar på allting.

Efter en tid började det skina igenom att hans kunskaper inte var tillräckliga och hans personliga liv klarade inte av granskningarna. Anklagelser om sexuella trakasserier och nu sist en otrohetsanklagelse fick honom att hoppa av. Media, demokraterna och även personer från hans eget parti har målats ut som syndabockar för att ha velat förstöra hans presidentkanditatur.  

Är Herman Cain ett offer? Nej, han själv borde ha förstått att han inte hade vad som krävdes för en position som USAs predident.

 

I veckan brändes julbocken i Gävle ner igen.

          

Lyckligtvis finns gärningsmannen dokumenterad på webkamerorna som kommunen satte upp 2006, för att bevaka julbocken. Nu är det väl bara för polisen att identifiera och åtala den personen. Nej, så lätt är det inte i Sverige för det är nämligen inga övervakningskameror som sitter uppe och som skulle kunnat identifiera brottslingen. Det inte är tillåtet i Sverige eftersom det inskränker på den personliga integriteten. 

Gävle kommun har istället installerat webkameror som inte kan identfiera bockbrännare, för kvaliteten är för dålig, utan de är till för att roa hela världen eftersom 140 länder varje år följer julbockens liv. Det verkar nästan som om Gävle kommun vill att bocken ska sluta sitt liv i lågor eftersom följetongen marknadsför och gör reklam för staden. 

Jag har inga problem att förstå att Sverige brottas med hög brottslighet och många olösta fall eftersom man inte tillåter enkla och billiga hjälpmedel som övervakningskameror. I USA ser man dagligen bilder på brottslingar i tidningar och på tv som åker fast på grund av att de blivit fångade på bild och kan identifieras med hjälp av bland annat allmännheten. Övervakningskameror dokumenterar inte bara brott utan de kan också vara avskräckande och därmed brottsförebyggande.

Är det inte viktigare med allmänhetens (inklusive halmbockars) säkerhet före brottslingars?

Det kvarvarande bockaskelettet får representera Sveriges misslyckande med att stävja brottlighet.

De republikanska kandidaterna fortsätter underhålla de amerikanska väljarna med nya grodor.
                                                                     
Herman Cain  är nu anklagad av en kvinna, Ginger White, för att haft en affär med henne under 13 år. Cain förnekar att det har varit en sexuell relation men erkänner att hon är en vän till honom samt att han givit henne ekonomiska bidrag. Anledningen ska vara att hon har haft det svårt ekonomiskt och eftersom han, enligt honom själv, är en sådan snäll och omtänksam person så hjälper han gärna andra med pengar. Om relationen är helt oskyldig, varför berättade han då inte det för sin familj?

Michele Bachman  uttalade sig om att det var bra att England stängde sin ambassad i Iran och sa samtidigt att om hon var USAs president skulle hon gjort samma sak med USAs ambassad. Det var menat som en känga åt Obamas administration men som snabbt vändes mot henne själv, eftersom USA inte haft någon ambassad i Iran sedan 1980. Det gäller att veta vad man pratar om innan man kritiserar.

Rick Perry  valtalade i veckan för studenter, och han sa att han ville ha röster från alla som fyllt 21 år den 12 november 2014. Det är besynnerligt att en presidentkandidat inte känner till att man kan rösta i presidentvalet när man fyllt 18 år. Dessutom är valet den 6 november och inte den 12:e. Man börjar undra hur det står till med hans kunskaper när han inte känner till elementära saker som hur gammal man ska vara när man får rösta. Undrar också hur det står till med staten Texas efter 10 år under hans styre. Dessutom efterträdde han George W Bush.

Vad gör man när man är i Florida? Åker till standen eller lägger sig i en solstol vid poolen och slappar, skulle nog de flesta svarat. Det blev inte stranden idag för det var molnigt och inte heller sträckte jag ut mig i en solstol, för jag kan inte vara still mer än fem minuter när jag är hemma. Det vet alla som känner mig. 

Jag började istället att putsa fönstrena. Nu handlar det inte om några enstaka små fönster utan huset består nästan bara av fönster och skjutdörrar av glas och många är från golv till tak. Man behöver en ganska hög stege för att nå upp för takhöjden är mer än 4 meter i några rum.

När vi flyttade in för ett år sedan, putsade jag själv alla fönstrena och det tog en hel dag men det blev bra. Idag tänkte jag bara ta de stora fönsterpartierna eftersom allt regnande och stormande i sommar hade gjort dem smutsiga. Jag tvättade och torkade både in- och utvändigt med mirakeltrasor och de blev så skinande blanka att jag bestämde mig för att ta några fler. Timmarna gick snabbt med hjälp av bra musik på radion och plötsligt var solen var påväg ner på baksidan av huset.

Då kom chocken. Fönsterna såg sämre ut än de gjorde innan jag började. När solen sken på rutorna var de inte längre smutsiga utan istället väldigt "grimmiga". Det såg precis ut som om någon, det vill säga jag, hade försökt putsa men totalt misslyckats. Jag trodde inte mina ögon och efter allt jobb kände jag plötsligt hur tröttheten sköljde över mig. Nej, det fick vara nog för idag så jag la undan stege, vattenhink och alla trasor.



Nu sitter jag och njuter av solnedgången och av alla fönster som blänker igen, nu när solen är borta. Det är en ny dag imorgon och då får jag bestämma om det är färdigputsat eller inte.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och lyssnar på det rofyllda porlandet från vattenfallet i poolen. Var uppe tidigt och njöt av den svala luften medan jag pysslade om växterna i trädgården. Det märktes att högsäsongen är här för det var ovanligt många morgontidiga grannar som tog tillfället i akt att cykla, springa eller promenera denna härliga morgon.

När trädgården såg någorlunda ut, tog jag mod till mig och hoppade i poolen. Huh, vad kallt det var! Att 24 grader kan vara så kallt, det kändes som jag vinterbadade i en vak. Uppfriskande, men det var tur att solen redan värmde.

Det låter kanske som en dröm att ha ett hus i Florida och det är det vanligtvis, men så var det inte igår när jag kom hit. Det första som hände var att jag upptäckte vatten på golvet på toaletten i vårt badrum. Jag fick panik för jag trodde först att det kommit in vatten från taket, eftersom det regnade otroligt mycket för en månad sedan. Det var många i vårt område som fick vattenskador då. Efter lite detektivarbete konstaterade jag att det var toalettstolen som läckte, skönt. Stängde av vattnet och var glad att vi har mer än en toalett i huset. 

Nästa problem var att vattenmaskinen på kyskåpet inte fungerade. Då har man inget vatten att dricka, för kranvattnet smakar klor, men som tur var hade vi vattenflaskor i kylen. Jag började förstås pilla med vattenmaskinen och försökte rensa röret från is. Plastkabeln som jag stoppade in gick förstås av och jag fick panik igen. Ringde min man igen för andra eller tredje gången och beklagade mig. Hur kunde jag vara så dum? Ibland undrar jag hur jag tänker. Det bästa med min man är att han sällan blir arg, även då det är berättigat. Han sa till mig att bara vara lugn för vi skulle fixa allt när han kommer hit.

Jag försökte nöja mig med det men det gick inte utan jag åkte iväg till Lowes, USAs motsvarighet till Bauhaus, för att köpa plasttråd som man använder till grästrimmers. När jag skulle låsa bilen fungerade plötsligt inte nyckeln och jag gissade att batteriet var slut. Jag gick in i affären och en expedit frågade direkt om jag behövde hjälp. Jag visade nyckeln och efter 3 minuter hade hon bytat batterierna. Det enda jag behövde göra var att betala. Vilken service det är i det här landet! Jag frågade henne om hon också kunde fixa min vattenmaskin, men hon skrattade bara.

Väl hemma petade jag in minst en meter tråd och som tur var det fri passage i röret, men det kom fortfarande inget vatten. Nu kunde jag åtminsone släppa det problemet och ta det lugnt. Jag kollade ismaskinen, som varit avstängd, och den verkade inte heller fungera, så jag tryckte igen på alla knappar. Helt plötsligt kom vattnet! Ibland är det magiskt!

Jag beslöt mig för att det fick det vara nog med projekt för dagen och eftersom det var kväll unnade jag mig en bit pizza från frysen och ett glas rödvin till. Sedan pratade jag igen med min man på skype och han konstaterade att min näsa var knallröd. Det blir den ibland när jag dricker vin. Vi skrattade både åt min näsa och allt annat elände som det innebär med att vara husägare och plötsligt kändes allt bra igen.