Republikanernas dilemma
Republikanerna i USA ska snart välja den presidentkandidat som de tror bäst kan utmana president Obama och förhoppningsvis sätta punkt för hans tid i Vita Huset. Problemet är bara att de inte har någon bra kandidat.
Mitt Romney försökte redan 2008 att bli republikanernas presidentkandidat, men förlorade mot John McCain. Idag är han nog den kanditat som har bäst chans att vinna, men han är inte speciellt omtyckt och populär hos de republikanska väljarna. Romney är inte en tea party anhängare utan är mer liberal än de flesta av de andra kandidaterna. Hans problem är att han vill bli populär hos tea party folket och de konservativa, så han ändrar konstant sina åsikter. "Flip-Flop Romney" kallas han i media. Han har ändrat åsikt från att vara för aborter till att vara emot, från att vara för äktenskap mellan homosexuella till att vara emot. Från att anse att människor har delaktighet i klimatförändringar till att vara tveksam att det verkligen är så. Ena dagen är det samma skattesats för alla och nästa dag vill han ha olika. Listan kan göras lång.
Romneys fördelar är att han inte har några lik i garderoben och att han klarat sig väl i debatterna, även om han ansetts som stel och kall. Många tror att han har möjlighet att slå Obama och bli president men de är också osäkra om vilken politik han kommer att föra, eftersom han ständigt ändrar åsikt.
Republikanerna blev lyriska i augusti, när den erfarne guvernören från Texas, Rick Perry, bestämde sig för att göra sen entrè i presidentkampanjen. Många hoppades och trodde att han skulle utklassa de andra kandidaterna och han tog snabbt ledningen i opinionsundersökningarna.
Efter ett par tv debatter, där han inte gjorde bra ifrån sig, började siffrorna dala. Han var inte tillräckligt offensiv och gjorde ett vekt intryck. Han förklarade att han inte var någon bra debattör i dessa debatter, eftersom en minut var inte tillräckligt med tid för att han skulle kunna klargöra sin ståndpunkt. Han deklarerade därför att han inte tänkte ställa upp i fortsättningen med de andra kandidaterna, utan han skulle istället satsa på att resa runt i landet och hålla egna anföranden.
Efter en middag med Donald Trump, som alltid ifrågasatt om president Obama verkligen var född i USA, tog Rick Perry på nytt upp ämnet. Frågan har varit död och begraven sedan länge efter att president Obama offentligt visat upp sitt födelsebevis. Perry fick många kritiska kommentarer, även från egna supporters. Han försökte sedan ta tillbaka det och sa att han bara ville skoja lite med Obama. Den senaste fadäsen var talet i New Hampshire, det så kallade "Cornerstone talet", där Perry upptädde så lustigt och bisarrt att många trodde han var berusad.
Perry har gått från att vara så gott som en given presidentkandidat till att göra sig själv till ett åtlöje. Det är minst sagt obegripligt hur man kan misslyckas så katastrofalt. Dock är ingen annan än Perry själv ansvarig för detta.
Herman Cain var en otippad kandidat, utom någon som helst politisk erfarenhet, men som snabbt blev populär eftersom han är karasmatisk med väldigt konservativa åsikter, vilket tilltalade många republikaner. Han var själv förvånad över sin oväntade framgång. Allt gick Cains väg tills för några dagar sedan, då det framkom att han för mer än 10 år sedan blivit anklagad för sexuellt ofredande på sin dåvarande arbetsplats, där han arbetade som vd. Kvinnorna som anklagade honom ville sluta och fick ett arvode som kompensation för "sveda och värk" och förband sig också att aldrig tala om varför de lämnade företaget.
När detta plötsligt läckte ut i media gjorde Cain alla misstag han kunde göra. För det första kom han inte ihåg någonting för att sedan plötsligt komma ihåg. Han sa att han trodde att det inte betalats ut några pengar, för han var ju oskyldig, för att sedan säga motsatsen, det vill säga att han kände till att det betalats ut pengar, men inte varför och hur mycket. Han hävdade hela tiden sin oskuld och började skylla på att han var utsatt för en komplott där någon eller några ville förgöra honom och hans kampanj. Han sa också att det fanns rasistiska motiv bakom, eftersom han är svart. Det senaste är att han anklagar Rick Perry och hans organisation för att stå bakom historierna och vill ha en ursäkt. Perrys organisation förnekar att de varit involverade.
Cain hade kanske kunnat rida ut stormen om han varit ärlig från början. Nu har det gått så långt att det blivit en härsk stämning mellan Cain och media. Igår, då Cain vägrade svara på reporternas frågor uppstod nästan handgemäng. Att han tappade kontrollen över situationen, innebär förmodlingen att han aldrig kommer bli president, oavsett hur höga opinionssiffror han får.
Den ende som kan glädja sig över det här och det är Mitt Romney och möjligtvis president Obama. Man kan bara fråga sig vad som kommer här näst? Jag tror att den här cirkusen är långt ifrån över och i slutändan får vi se vem som fortfarande står upp. För Mitt Roney verkar det så här långt räcka med att sitta still i båten för att vinna nomineringen.
Mitt Romney försökte redan 2008 att bli republikanernas presidentkandidat, men förlorade mot John McCain. Idag är han nog den kanditat som har bäst chans att vinna, men han är inte speciellt omtyckt och populär hos de republikanska väljarna. Romney är inte en tea party anhängare utan är mer liberal än de flesta av de andra kandidaterna. Hans problem är att han vill bli populär hos tea party folket och de konservativa, så han ändrar konstant sina åsikter. "Flip-Flop Romney" kallas han i media. Han har ändrat åsikt från att vara för aborter till att vara emot, från att vara för äktenskap mellan homosexuella till att vara emot. Från att anse att människor har delaktighet i klimatförändringar till att vara tveksam att det verkligen är så. Ena dagen är det samma skattesats för alla och nästa dag vill han ha olika. Listan kan göras lång.
Romneys fördelar är att han inte har några lik i garderoben och att han klarat sig väl i debatterna, även om han ansetts som stel och kall. Många tror att han har möjlighet att slå Obama och bli president men de är också osäkra om vilken politik han kommer att föra, eftersom han ständigt ändrar åsikt.
Republikanerna blev lyriska i augusti, när den erfarne guvernören från Texas, Rick Perry, bestämde sig för att göra sen entrè i presidentkampanjen. Många hoppades och trodde att han skulle utklassa de andra kandidaterna och han tog snabbt ledningen i opinionsundersökningarna.
Efter ett par tv debatter, där han inte gjorde bra ifrån sig, började siffrorna dala. Han var inte tillräckligt offensiv och gjorde ett vekt intryck. Han förklarade att han inte var någon bra debattör i dessa debatter, eftersom en minut var inte tillräckligt med tid för att han skulle kunna klargöra sin ståndpunkt. Han deklarerade därför att han inte tänkte ställa upp i fortsättningen med de andra kandidaterna, utan han skulle istället satsa på att resa runt i landet och hålla egna anföranden.
Efter en middag med Donald Trump, som alltid ifrågasatt om president Obama verkligen var född i USA, tog Rick Perry på nytt upp ämnet. Frågan har varit död och begraven sedan länge efter att president Obama offentligt visat upp sitt födelsebevis. Perry fick många kritiska kommentarer, även från egna supporters. Han försökte sedan ta tillbaka det och sa att han bara ville skoja lite med Obama. Den senaste fadäsen var talet i New Hampshire, det så kallade "Cornerstone talet", där Perry upptädde så lustigt och bisarrt att många trodde han var berusad.
Perry har gått från att vara så gott som en given presidentkandidat till att göra sig själv till ett åtlöje. Det är minst sagt obegripligt hur man kan misslyckas så katastrofalt. Dock är ingen annan än Perry själv ansvarig för detta.
Herman Cain var en otippad kandidat, utom någon som helst politisk erfarenhet, men som snabbt blev populär eftersom han är karasmatisk med väldigt konservativa åsikter, vilket tilltalade många republikaner. Han var själv förvånad över sin oväntade framgång. Allt gick Cains väg tills för några dagar sedan, då det framkom att han för mer än 10 år sedan blivit anklagad för sexuellt ofredande på sin dåvarande arbetsplats, där han arbetade som vd. Kvinnorna som anklagade honom ville sluta och fick ett arvode som kompensation för "sveda och värk" och förband sig också att aldrig tala om varför de lämnade företaget.
När detta plötsligt läckte ut i media gjorde Cain alla misstag han kunde göra. För det första kom han inte ihåg någonting för att sedan plötsligt komma ihåg. Han sa att han trodde att det inte betalats ut några pengar, för han var ju oskyldig, för att sedan säga motsatsen, det vill säga att han kände till att det betalats ut pengar, men inte varför och hur mycket. Han hävdade hela tiden sin oskuld och började skylla på att han var utsatt för en komplott där någon eller några ville förgöra honom och hans kampanj. Han sa också att det fanns rasistiska motiv bakom, eftersom han är svart. Det senaste är att han anklagar Rick Perry och hans organisation för att stå bakom historierna och vill ha en ursäkt. Perrys organisation förnekar att de varit involverade.
Cain hade kanske kunnat rida ut stormen om han varit ärlig från början. Nu har det gått så långt att det blivit en härsk stämning mellan Cain och media. Igår, då Cain vägrade svara på reporternas frågor uppstod nästan handgemäng. Att han tappade kontrollen över situationen, innebär förmodlingen att han aldrig kommer bli president, oavsett hur höga opinionssiffror han får.
Den ende som kan glädja sig över det här och det är Mitt Romney och möjligtvis president Obama. Man kan bara fråga sig vad som kommer här näst? Jag tror att den här cirkusen är långt ifrån över och i slutändan får vi se vem som fortfarande står upp. För Mitt Roney verkar det så här långt räcka med att sitta still i båten för att vinna nomineringen.
Kommentarer
Trackback
