Juholt - Nej tack!



Ska jag vara ärlig så har jag aldrig gillat Juholt. Redan när socialdemokraterna presenterade honom som ny partiledare, tyckte jag att han verkade kufisk. Jag tyckte han såg ut som en sådan skum farbror som brukar stå utanför suspekta tält på Kiviks marknad och locka in publik (män) till uppträdanden.

  

Carin Jämtin var stolt när hon presenterade det otippade valet av Håkan Juholt som ny partiledare. Att han saknade högskoleutbildning och uppvisade bristande kunskaper i engelska spelade inte så stor roll eftersom Juholt var en rolig och bra kille. På partikongressen förklarade Juholt vad han ansåg vara en av de viktigaste frågorna för socialdemokraterna att fokusera på; "barnfattigdomen i Sverige ska utrotas" proklamerade Juholt.

Sveriges barnfattigdom, först trodde jag han menade att Sverige är fattiga på barn, det vill säga det att det inte föds tillräckligt med barn i Sverige. 

Barnfattigdomen ska utrotas, lät som om att en epedemi behövde försvinna, som till exempel att spetälska eller digerdöden behövde utrotas för mänsklighetens skull.

Barnfattigdommen i Sverige ska nu utrotas helt och socialdemokraterna har börjat ta itu med detta, som de (eller Juholt) anser vara ett allvarligt problem.
 

När jag hör ordet fattigdom tänker jag på alla människor i världen som svälter och inte har någonstans att bo. Att vara fattig innebär att inte kunna äta sig mätt, inte ha tillgång till sjukvård och mediciner, inte ha råd att gå i skolan, inte ha någonstans att bo, att vara utsatt och konstant orolig för sin överlevnad. 

När jag hör barnfattigdom ser jag framför mig barn i Afrika och från andra fattiga delar av världen, som är håglösa med stora magar och magra armar och ben på grund av svält. Jag ser också framför mig barn letande på soptippar efter något att äta eller något annat värdefullt eller barn som sitter deprimerade med flugor i ansiktet och som inte ens har ork att vifta bort dem.

Juholt vill inte utrota barnfattigdomen hos dessa barn, utan det är de svenska barnen som han vill fokusera på. Visst finns det svenska barn som har det långt ifrån bra med otrygga hemförhållanden och som inte kan få allt de önskar, men att tala om barnfattigdom i Sverige är ett hån mot världens fattiga barn.

I Sverige har alla barn fri sjukvård och tandvård till 20 års ålder. Fri obligatorisk grundskola, fri gymasieskola och fria universitet. Fri skollunch, det vill säga minst ett mål lagad mat gratis per dag. Barnbidrag utgår till alla barn på 1050 kr per månad från första levnadsdagen. Hur kan man prata om barnfattigdom med dessa fantastiska förmåner? 

Nej, Juholt fick aldrig mitt förtroende när han tillträdde som partiledare för socialdemokraterna. När jag sedan hörde talas om hans sambos kriminella bakgrund och hans klantiga beteende på baren i Turkiet, fick jag vatten på min kvarn. Jag blev därför aldrig riktigt förvånad när "hyresbidragsaffären" dök upp, för han gav aldrig ett hederligt intryck utan framstod mer som en självgod uppstickare.

Om Juholt var ödmjuk och hade någon slags självinsikt i att arbetet som partiledare och som potentiell statsministerkandidat ställer krav på egenskaper som han inte besitter, skulle han passat på att tacka för sig när vindarna började blåsa åt fel håll. Istället insisterade han på att sitta kvar och sa dessutom att han aldrig övervägt att avgå. Han tänkte inte ens tanken att det kunde varit bättre för socialdemokratin, om han lämnat över till någon annan som inte hade en driva med lik i garderoben.

  


Om Juholt hade haft fullt förtroende, hade mötet med Verkställande Utskottet, VU, tagit en halvtimme och inte fyra timmar. Personligen tror jag att de försökte övertala honom att avgå, men att Juholt vägrade. På presskonferensen efteråt var det var smärtsamt att se Carin Jämtin stå vid sidan av Julholt med nerböjt huvud, som om hon skämdes. Det var inte en stolt Carin Jämtin som talade om att de fortfarande hade stort förtroende för Juholt. Jag fick en déjà vu och det var när New Yorks före detta guvernör Eliot Spitzer, stod inför massmedia efter att han haft en skandal med lyxprostiturade unga kvinnor. Han lyckades få med sig sin fru till presskonferensen och det såg ut som hon helst hade velat sjunka genom golvet. Hon såg ledsen ut och stod med blicken ner, precis som Carin Jämtin.

Eliot Spitzer fick en andra chans och blev några år senare, efter skandalen, programledare för CNN. Jag försökte titta på programmet flera gånger men jag såg bara en oärlig man framför mig, så jag slutade helt att titta. Kanske andra hade samma svårighet som jag, för programmet lades snabbt ner.

Juholt åker nu land och rike runt på sin "förlåt mig turné". Många gräsrötter är villiga att förlåta men främst kvinnor och tjänstemän inom TCO har sagt sitt och lämnat partiet. Personligen kommer jag alltid att tänka på Juholt som en icke trovärdig person och ska han vinna över mig till sitt parti, får han nog prata om viktigare frågor än att utrota Sveriges barnfattigdom. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0