Något handskrivet
I veckan skickade jag så kallade "care package" till våra barn, som går på college. Det är vanligt att man gör det i USA och man kan beställa färdiga paket i olika storlekar och med olika innehåll, på webben. Eller så kan man göra som jag; köpa en förbetald tom box på posten och sedan fylla den med favoritkakor, godis, ett presentkort till en affär eller restaurang, ett nytt klädesplagg eller något annat. På toppen ligger ett handskrivet brev eller kort från mamma.
Idag skriver man vanligtvis inte brev och man får inte heller några på posten. Nu skickar man istället mängder med små textmeddelanden i förkortningar till varandra. Man skriver personliga mail men helst skriver man på facebook. Man berättar vad man gör och tänker och sedan kan hela världen ta del av det. Visst är det bra och bekvämt, för man har ju ständigt koll.
Jag kommer ihåg när jag åkte iväg som 20-åring och jobbade på kibbutz i Israel för 30 år sedan. Då kunde man inte ringa hem och det fanns inga datorer utan den enda kontakt man hade med familj och vänner, var genom brev. Spänningen var stor när man gick till posten ett par gånger i veckan för att se om man fått någon post. Hade man tur låg där en hel hög med brev, men man blev lycklig för minsta lilla vykort.
Det var många som skrev; familjen, släktingar, de coolaste killarna i stan, före detta pojkvännes föräldrar och syskon, bästa kompisarna och många andra. Det var helt fantastisk att så många brydde sig och det var väl både av omtanke men också för att själv kunna få ett brev från utlandet och läsa om ett spännande äventyr. Jag har fortfarande kvar alla breven och läser dem då och då.
I min "brevlåda" finns många andra brev, vykort och små lappar som jag sparat sedan jag var liten och det är allt från hästbrev från tjejer jag träffade på ridläger till kärleksbrev från före detta pojkvänner. Jag har brev från bästa väninnorna och killkompisar som är så roliga att läsa att de slår de bästa komedierna. Med detta vill jag inte säga att innehållet har förändrats i det som skrivs idag, utan jag kan fortfarande läsa roliga och underhållande saker på facebook eller i mail. Problemet är att efter man läst det, tar man bort det och sedan är det borta för gott.
Ett brev är handskrivet, utan rättstavningsprogram och det är personligt. Bara genom att se på handstilen kan man avgöra vem som har skrivit brevet, men det bästa är att man kan spara det för evigt.
