Topix

Det är jättebra att bo i USA, om man har pengar. Då kan man bo i bra och trygga bostadsområden med de bästa skolorna i landet. Man har råd till sjukförsäkring och får då tillgång till den kanske bästa sjukvården i världen. En bra försäkring omfattar gratis hälsokontroll och synundersökning varje år, tandläkarbesök två gånger årligen samt starkt subventionerade kostnader för mediciner, undersökningar och glasögon. Man har råd att köpa bra råvaror och nyttig mat samt att resa utomlands och spara för barnens högskoleavgifter. 

Nu har tyvärr långt ifrån alla pengar i USA. Även om man har ett, två eller tre jobb kan det vara svårt att få det att gå runt. Många arbeten är dåligt betalda och ofta ingår inga trygghetsförmåner, såsom sjukvårdsförsäkring. Man är hänvisad att bo i sämre bostadsområden med hög kriminalitet och slitna skolor, där stor andel av lärarna och eleverna är omotiverade. Många studenter hoppar av skolan och en liten andel läser vidare på högskolan. Många har inte råd med bil och kan därför inte ta sig till bra livsmedelsaffärer utan får hålla tillgodo med lokala "chips och läskbutiker", där frukt och grönsaker inte hör till sortimentet. Snabbmat ersätter lagade middagar, vilket leder till övervikt och ohälsa. Blir man sjuk (inte dödligt sjuk) kan man nekas sjukvård, om man inte har försäkring.

Under många år blomstrade USAs ekonomi och det fanns stor tillgång på arbeten och arbetslösheten var relativt låg, 4-6%. Många individer stod ändå utanför sjukförsäkringssystemet, ungefär 40 miljoner människor (idag är det mer än 59 miljoner). I USA bor ca 300 miljoner så det var nästan var tionde person (idag två av tio). Politikerna har det senaste årtiondet satsat mycket på skolan men ännu mer på krig.

Alla skulle ha rätt till att köpa sin bostad så statliga institut upprättades för att kunna hjälpa individer att få lägre boendekostnader. Under flera år lånade banker och finansbolag frikostigt ut pengar till privatpersoner och andra investerare i fastighetsbranchen. De kunde inte bara köpa ett utan flera hus eller lägenheter utan i princip någon insats eller garanti alls. Alla skulle ha råd med sin egen bostad, även om man egentligen inte hade det. Mäklare gjorde luftkalkyler och hjälpte till med att förmedla finaniärer, som mer än gärna lånade ut pengar. Ett gigantiskt korthus byggdes.

Bubblan sprack för några år sedan och det uppstod en finansiell kris som ledde till att banker och finansinstitut kollapsade. Med hjälp av Obamas pengar är de återigen finansiellt starka. Genom sina misstag har de nu blivit försiktigare med utlåning till företag och privatpersoner. Detta har fått till följd att människor inte får hjälp med nödvändiga lån utan måste lämna hus och hem. Företag får inte hjälp med investeringar, som skulle kunna ge fler arbetstillfällen. Det är också svårare att få lån för att starta nya företag, vilket också skulle minska arbetslöheten.

Arbetslösheten är nu mer än 9 % och miljoner människor som tidigare haft allt, det vill säga inkomst, arbete, hus och tillgång till sjuk- och tandvård, har plötsligt ingenting. De har fått lämna sina hem och är beroende av socialhjälp, som man inte kan leva på, utan måste förlita sig på allmosor från privatpersoner, kyrkor och andra hjälporganisationer. Det är inte bara de vuxna som påverkas av detta utan även barnen. De blir oroliga för sina föräldrar och måste kanske flytta och lämna sin skola och vänner.

Desperationen och ilskan är stor i USA och det tar sig i uttryck på flera sätt. Många anser att Obama är orsaken till allt eftersom han spenderade miljader dollar på olika stimlanspaket för att få bank- och finans sektorn på fötter igen (vilket han lyckats med) samt på att skapa fler arbeten (vilket han inte lyckats med). Tea Party rörelsen har uppstått ur detta missnöje och nu pågår dessutom massiva protester, inte bara i USA utan runt om i världen, mot girigheten inom bank-och finanssektorn. En stor andel av befolkningen har tappat förtroendet för politikerna i Washington och vill ha en förändring. Obama gick till val med slogan "Change, yes we can", men har det blivit någon förändring? Många anser i så fall att förändingen har blivit till det sämre.

Jag vet inte vad det amerikanska folket förväntar sig av en president men med tanke på de förutsättningar som Obama hade, när han tillträdde för 3 år sedan, tror jag att man får ha lite mer tålamod. Problemet är att när förtroendekapitalet är lågt spelar det ingen roll vad man gör.

Det är därför frågan om det är bättre med en ny president, som företräder en ny kurs och därmed framtidstro, även om det är osannolikt att det blir några större förändringar?