Topix

Min man hade inte mer än hunnit sätta sig på flygplanet, som skulle ta honom på en 14 timmars lång flygresa till Kina, när det första problemet uppstod. Jag hade diskat och satt på avfallskvarnen för att köra undan lite matrester, när den helt plötsligt bara dog. Here we go again, tänkte jag bestört. Vad är det för fel på mig eftersom allt som jag rör vid slutar fungera. Det här var inte kul för problemen brukar annars uppstå i Florida och inte här i Virginia.

Eftersom jag har vanan inne att agera rörmokare, öppnade jag dörrarna till skåpet under vasken och kände direkt en konstig lukt som påminde om sur fisk blandat med bränt gummi. Det luktade inte gott! Jag testade igen om den fungerade men avfallskvarnen var stendöd. Motorn var däremot brännhet. Jag sprang ner i källaren och kollade om det gått en säkring men allt såg ut som det skulle. Tillbaka till köket och in under vasken och efter en nogrann inspektion av motorn kunde jag läsa att det fanns en "reset" knapp som jag tryckte in och då gick kvarnen igång men den lät inte om vanligt och det luktade väldigt skumt. Jag konstaterade med hjälp av en ficklampa att knivarna stod stilla i kvarnen samtidigt som motorn brummade ilsket.

Var gör man när man inte kan kalla på sin sin käre make och inte ens kunna ringa till honom och be om råd & hjälp? Jo, man söker på webben. Inte efter en ny man utan man kallar på hjälp genom att knappa in "avfallskvarn brummar men roterar inte" på google och trycker sedan på send. Vips hade jag en "handy man" på "The Handy Blog" som talade om för mig precis hur jag skulle gå tillväga för att fixa den.

Jag hämtade en "wrench" från verktygslådan som jag satte under kvarnen och kunde på så sätt rotera den manuellt och helt plötsligt så genom ett mirakel fungerade den igen. Knivarna roterade, motorn lugnade sig och lukten försvann. Av någon anledning så hade något fastnat eller så hade den bara surnat till för att den inte använts på ett tag.

Nu har jag även lärt mig hur man lagar en avfallskvarn och dessutom sparade jag många dollar som ett besök av en rörmokare hade kostat. Han hade kunnat fixa felet på en minut men hade kanske istället sagt att vi behövde byta ut hela kvarnen för att motorn hade bränt, vem vet. 

Jag kan inte låta bli att undra vad jag skulle göra utan internet och alla dessa fantastiska websidor som löser nästan alla mina problem.

                                        

Det skulle bli en strålande dag med 28 grader i solen och 24 grader i poolen så bestämde jag mig för att spendera några timmar med att läsa en bok utsträckt i en solstol. Jag skulle först bara putsa det lilla glasbordet bredvid solstolen, som blivit smutsigt av alla luftföroreningar.

Jag gick in för att hämta fönsterputsen i skåpet under köksvasken. Sidan om stod en ny och helt oanvänd rulle med hushållspapper som jag också tog, men hoppade till för den den var alldels tung och blöt. Detta gjorde mig konfunderad så jag kollade rören under vasken och kunde snabbt konstatera att det inte såg ut som det skulle eftersom en del av röret hade lossnat mot vasken. Jag satte på kranen och det droppade förstås vatten ner i skåpet. Suck!

Tänk att jag hade en sådan tur (eller otur) som ställt en stor rulle hushållspapper precis under det läckade röret och som hade sugit upp allt vatten. Det var dessutom tur att jag tog den rullen och inte den som stod uppe på vasken, för då hade jag kanske inte märkt läckan. Jag hade dessutom varit förutseende och lagt en plastmatta inne skåpet när vi flyttade in, så det var inte skadat.

Jag ringde förstås direkt till min käre make och beklagade mig. Vad är det för fel på det här huset, frågade jag? Bara fem år gammalt och "allt" går sönder och det läcker vatten "överallt". Jag undrar om det är någon som kommer hit och lossar på alla skruvar eller om det bara är så enkelt att det var världens sämsta rörmokare som jobbade här när huset byggdes?

Min man bara skrattade och det var ju lätt för honom eftersom han inte var här och behövde fixa problemet.

Jag skruvade isär alla delarna och la dem i en plastkasse och åkte sedan iväg till favoritaffären LOWE'S, där de nu känner igen mig på nästan alla avdelningar i varuhuset. Jag styrde kosan till "plumbing" och bad om hjälp av en trevlig kille. Han gav mig nya delar och en packning som jag skulle använda och talade om för mig hur jag skulle gå tillväga för att fixa det.

Väl hemma gick jag över till min händige granne, som inte var hemma men hans fru, som är min väninna, erbjöd sin hjälp. Vi lyckades fixade det så nu läcker det inte längre! Hennes man kom senare över och godkände arbetet. Han log med hela ansiktet.

Jag gick över till deras hus senare på kvällen och då hade deras AC (air conditioner) slutat fungera och de måste byta ut den för 70 000 kr. Man kan inte låta bli att fundera vad som kan hända imorgon, om en månad eller om en orkan drar förbi till sommaren. 

Det enda som är bra med detta är att jag snart blir en fullt utbildad "handyman" som kan fixa allt. Trädgårdsmästare, inredare, målare, kylskåpsreperatör och rörmokare, vad blir det näst som jag måste fixa?

Jag köpte en stor spegel igår och satte på fondväggen i köket. Det blev otroligt bra för nu kan jag sitta vid bardisken i köket där jag har min laptop och se den vackra sjöutsikten i spegeln. Det blev ett otroligt lyft och jag som vanligtvis inte gillar fondväggar, tycker plötsligt att vår är riktigt cool. Dessutom satte jag dit den stora skålen med citroner på köksön och det blev också ett lyft. Ibland är det de små sakerna som gör det...

Nu fick jag helt plötsligt en enorm längtan efter att cykla iväg till West Elm för att se om de har fått in något snyggt under veckan. Det får vänta tills imorgon för jag ska snart ha en cyberdate med min man och dricka ett glas vin, för det är fredag och vi båda är single ikväll.

Idag skulle den nya kyl och frysen levererats men den kom inte eftersom jag cancelerade köpet i torsdags.

Ni kanske undrar om jag blivit helt galen? Efter allt krångel med tinad glass och frysta grönsaker skulle jag ju äntligen få ordning på problemet genom en helt ny kyl och frys, men eftersom jag är ganska ekonomisk av mig kunde jag inte låta bli att göra ett sista försök att ta redan på vad som var fel med den.

Det tog mig mindre än 10 minuter att lista ut problemet genom att läsa på internet. Nu undrar jag hur min käre make kunde spendera halva sin semester på att försöka laga den. Trots hans grundliga undersökningar på webben och nya reservdelar kunde han ändå inte fixa den. Han lagade dock vattenläckan i kylen genom att byta vattentanken, vilket var väldigt bra.
                      

Jag kom snabbt fram till att det måste vara moderkortet som behöver bytas eftersom symtomen stämmer väl in på beskrivningen av en "defekt hjärna". Det bästa var att jag också hittade en video på You Tube där en man visar och berättar precis hur man går till väga för att byta ut moderkortet. Det tar max 15 minuter och man öppnar bara en lucka på baksidan av frysen och drar ut lite sladdar ur moderkortet sedan sätter man in det nya och i med sladdarna igen. Jag tror jag kan fixa det med support av min händige granne. Får bara se till att jag tar några bilder före jag börjar med sladdarna, ifall jag skulle röra till det.



Vad har jag att förlorara? Har jag tur sparar vi flera tusen kronor annars får jag bara glömma allt och åka tillbaka till affären och försöka pruta ner priset ännu mer. Jag vill inte ta ut någonting i förskott men jag har redan börjat fundera på vilka palmer jag vill köpa istället...

West Elm är en inredningskedja som har en butik i närheten där vi bor. När vi köpte vårt hus var jag där var och varannan dag och tittade, handlade och tittade igen. Varje gång jag kommer till Florida har de nya saker i butiken och "det gamla" är på rea.

Det är livsfarligt att gå dit för så fort jag varit där vill jag dit igen, det är nästan som ett gift. Därför tog det nästan två veckor innan jag vågade mig genom dörrarna. Det var ett helt nytt vårsortiment med nya färger på kuddar, sängkläder och massor med snygga tavlor, korgar och andra inredningsprylar. Jag gick runt som i trans och tänkte; vill ha, vill ha, vill ha...

                  

Jag såg en tavla som var klipp och skuren för vårt sovrum. Det blev en smärre chock när jag såg prislappen men den var värd sitt pris så jag ringde och pratade med min käre make. Han förstod givetvis inte varför vi behövde en tavla till, men han känner mig och vet när det är lönt att argumentera. Don't sweat the small stuff, brukar han säga. Jag klämde även till med att det är ju snart "alla hjärtans dag", även då vi aldrig firar den dagen. Det gick hem.

Min granne hjälpte mig att sätta upp tavlan för den var så tung att det behövdes både pluggar och skruvar i pappväggen. Efteråt, när tavlan satt på plats konstaterade han att den såg ut som om den var designad för vårt sovrum. Det blev faktiskt bättre än jag trott så jag är otroligt nöjd och glad.

Nu kliar det i min West Elm fingrar igen. Undrar om det finns några i vårt område som behöver hjälp med att dekorera sina hus? Det vore helt perfekt att få följa några med dit, shoppa loss på deras bekostnad och bara välja och vraka bland alla vackra saker och sedan göra deras hus fina. Har övervägt många gånger att söka jobb på West Elm, så det kanske jag gör en vacker dag.

                                                                               

                        

Vi åkte tillbaka hem igår och jag blev chockad över hur kallt det var. Man glömmer väldigt snabbt hur verkligheten är när man är i Florida. Även då det var kallt och ruggigt så var det väldigt mysigt med alla ljus och juldekorationer i hus och trädgårdar.

Jag var uppe tidigt idag och bakade en sats lussekatter och en sats kanelbullar. Det var inte till oss utan till en granne, som är gift med en svensk och hon ska ha Luciafirande i deras barns klasser imorgon. Det är inte lätt att plötsligt baka bullar som man aldrig tidigare gjort, så jag erbjöd min hjälp. Även om jästen var halvdålig (jag tog bara lite extra) så blev resultatet bra och hon var överlycklig. Tänk att få 48 nybakta bullar efter endast drygt två timmars jobb. Jag fick nöja mig med bakdoften den här gången, men jag kommer att baka mer innan jul.

Efter baket satte jag igång och julpyntade. Jag packade upp lådor med tomtar, ljustakar, girlanger, glitter och allt annat julpynt som låg nerpackat i 8 stora flyttkartonger. Hur kan man ha så mycket pynt? Hälften är skräp men jag kan inte bara slänga saker som barnen gjorde på dagis för mer än 15 år sedan. Vem gör det?


Tänk om vi hade det så här!

Under tiden lyssnade jag på julmusik som skvalade ur radion. Här har de en radiokanal som bara spelar julmusik under en hel månad. Våra barn gillar inte den kanalen utan de muttrar varje gång jag sätter på den, vilket är i princip så fort jag vaknar och sedan är den på tills jag lägger mig. Detta har inneburit att alla, utom jag, går runt med hörlurar och lyssnar på sin egen musik. Det bryr jag mig inte om, för är det jul så är det.

Om jag ska vara ärlig så blev jag inte nöjd med julpyntningen, för det alldeles för mycket rött. Jag gillar ju vitt och skulle vilja ha en vit jul med bara vitt. Granen kan vara grön men alla kulor och allt annat ska vara vitt med lite inslag av silver, men absolut inte rött. Vita blommor och vita ljustakar skulle jag också vilja ha. Jag skulle inte läst inslaget igår om en dansk familj som bara hade vita juldekorationer och efter att jag såg bilderna på deras hem, kunde jag nästan inte sova. Det är så orättvist, varför kom inte jag på det för 10 år sedan? Då hade jag bara behövt ett par kartonger och även sluppit höra maken klaga på alla julkartonger som fyller upp förrådet.

Så vacket!

Tänk om jag bara skulle kasta allt och köpa nytt till nästa år, men då är vi där igen med all nostalgi och alla minnen. Det går bara inte, utan jag för leva med allt det röda. Köket har jag dock behållt helt vitt, så blir jag trött på tomtar, röda julblommor och färgsprakande gran går jag bara ut dit och tar en vit paus.

Vad gör man när man är i Florida? Åker till standen eller lägger sig i en solstol vid poolen och slappar, skulle nog de flesta svarat. Det blev inte stranden idag för det var molnigt och inte heller sträckte jag ut mig i en solstol, för jag kan inte vara still mer än fem minuter när jag är hemma. Det vet alla som känner mig. 

Jag började istället att putsa fönstrena. Nu handlar det inte om några enstaka små fönster utan huset består nästan bara av fönster och skjutdörrar av glas och många är från golv till tak. Man behöver en ganska hög stege för att nå upp för takhöjden är mer än 4 meter i några rum.

När vi flyttade in för ett år sedan, putsade jag själv alla fönstrena och det tog en hel dag men det blev bra. Idag tänkte jag bara ta de stora fönsterpartierna eftersom allt regnande och stormande i sommar hade gjort dem smutsiga. Jag tvättade och torkade både in- och utvändigt med mirakeltrasor och de blev så skinande blanka att jag bestämde mig för att ta några fler. Timmarna gick snabbt med hjälp av bra musik på radion och plötsligt var solen var påväg ner på baksidan av huset.

Då kom chocken. Fönsterna såg sämre ut än de gjorde innan jag började. När solen sken på rutorna var de inte längre smutsiga utan istället väldigt "grimmiga". Det såg precis ut som om någon, det vill säga jag, hade försökt putsa men totalt misslyckats. Jag trodde inte mina ögon och efter allt jobb kände jag plötsligt hur tröttheten sköljde över mig. Nej, det fick vara nog för idag så jag la undan stege, vattenhink och alla trasor.



Nu sitter jag och njuter av solnedgången och av alla fönster som blänker igen, nu när solen är borta. Det är en ny dag imorgon och då får jag bestämma om det är färdigputsat eller inte.

Nu sitter jag med en kopp kaffe och lyssnar på det rofyllda porlandet från vattenfallet i poolen. Var uppe tidigt och njöt av den svala luften medan jag pysslade om växterna i trädgården. Det märktes att högsäsongen är här för det var ovanligt många morgontidiga grannar som tog tillfället i akt att cykla, springa eller promenera denna härliga morgon.

När trädgården såg någorlunda ut, tog jag mod till mig och hoppade i poolen. Huh, vad kallt det var! Att 24 grader kan vara så kallt, det kändes som jag vinterbadade i en vak. Uppfriskande, men det var tur att solen redan värmde.

Det låter kanske som en dröm att ha ett hus i Florida och det är det vanligtvis, men så var det inte igår när jag kom hit. Det första som hände var att jag upptäckte vatten på golvet på toaletten i vårt badrum. Jag fick panik för jag trodde först att det kommit in vatten från taket, eftersom det regnade otroligt mycket för en månad sedan. Det var många i vårt område som fick vattenskador då. Efter lite detektivarbete konstaterade jag att det var toalettstolen som läckte, skönt. Stängde av vattnet och var glad att vi har mer än en toalett i huset. 

Nästa problem var att vattenmaskinen på kyskåpet inte fungerade. Då har man inget vatten att dricka, för kranvattnet smakar klor, men som tur var hade vi vattenflaskor i kylen. Jag började förstås pilla med vattenmaskinen och försökte rensa röret från is. Plastkabeln som jag stoppade in gick förstås av och jag fick panik igen. Ringde min man igen för andra eller tredje gången och beklagade mig. Hur kunde jag vara så dum? Ibland undrar jag hur jag tänker. Det bästa med min man är att han sällan blir arg, även då det är berättigat. Han sa till mig att bara vara lugn för vi skulle fixa allt när han kommer hit.

Jag försökte nöja mig med det men det gick inte utan jag åkte iväg till Lowes, USAs motsvarighet till Bauhaus, för att köpa plasttråd som man använder till grästrimmers. När jag skulle låsa bilen fungerade plötsligt inte nyckeln och jag gissade att batteriet var slut. Jag gick in i affären och en expedit frågade direkt om jag behövde hjälp. Jag visade nyckeln och efter 3 minuter hade hon bytat batterierna. Det enda jag behövde göra var att betala. Vilken service det är i det här landet! Jag frågade henne om hon också kunde fixa min vattenmaskin, men hon skrattade bara.

Väl hemma petade jag in minst en meter tråd och som tur var det fri passage i röret, men det kom fortfarande inget vatten. Nu kunde jag åtminsone släppa det problemet och ta det lugnt. Jag kollade ismaskinen, som varit avstängd, och den verkade inte heller fungera, så jag tryckte igen på alla knappar. Helt plötsligt kom vattnet! Ibland är det magiskt!

Jag beslöt mig för att det fick det vara nog med projekt för dagen och eftersom det var kväll unnade jag mig en bit pizza från frysen och ett glas rödvin till. Sedan pratade jag igen med min man på skype och han konstaterade att min näsa var knallröd. Det blir den ibland när jag dricker vin. Vi skrattade både åt min näsa och allt annat elände som det innebär med att vara husägare och plötsligt kändes allt bra igen.

Så här vill jag ha det!

Varje år, efter sommaren, vill jag måla ALLT vitt i huset. Det räcker inte med att alla väggar är vita utan jag vill ha vita möbler och allt annat vitt.  Nej, säger barnen, inte vitt! De kommer ihåg när jag för något år sedan gjorde om gästrummet till ett helt vitt rum. Jag tyckte själv att det blev jättefint och att det platsade i vilken inredningstidning som helst, men ingen höll med mig. När jag sedan fick höra att barnens vänner kallade rummet för "the hospital", fick jag ge mig och pyttsa in lite färg. Nu är det vitt men med detaljer i grönt, rött och svart och är så fint att vår dotter har tagit det i besittning.


Före detta "the hospital"

 
I år var det samma sak. Efter sommaren åkte jag iväg till färghandeln och köpte burkar med vit färg. Jag skulle minsann måla om köksbordet och alla andra möbler i huset som är i bok, björk eller avlutat trä, vilket i princip är alla möbler. Jag blev rekommenderad en färg som skulle vara den bästa (och dyraste) för just möbler. Det var ett stort projekt som jag hade framför mig, så jag tvekade lite med att börja. 

För några veckor sedan beslöt jag mig för att ta tag i projektet och provmåla ett IKEA rullbord som var av lackad björk som skulle målas vitt. Det var svårt att få det jämnt och snyggt, men jag kämpade på och målade både två och tre lager. När det hade torkat råkade jag skrapa lite på färgen och upptäckte att jag kunde dra bort all färg, precis som ett plasthölje. Jag ställde undan rullbordet och färgburken. 
 
Skam den som ger sig, tänkte jag i helgen och åkte iväg och köpte en annan typ av färg som kostade hälften så mycket. Först slipade jag och sedan målade jag flera lager. Idag ställde jag upp det vita rullbordet i vår dotters gamla rum, som jag gissar är vårt nya gästrum, och kunde bara att konstatera att det inte blev som jag tänkt mig. Jag hoppas ingen kommer märka hur färgen har runnit och hur ojämt det är. Ett riktigt klantjobb!

Nu har jag gett upp för jag inser hur svårt det är att måla om möbler med färg. Jag får leva med alla våra trämöbler och hoppas att modetrenden vänder snart så det återigen bara ska vara
trä, trä, trä...

Vi har flera lampor i olika rum som går på dygnstimer och nu i vintermörkret är det bra ur flera synvinklar. Dels tänds lamporna så att det alltid är ljust och välkomnande att komma hem. Sedan ser det ut som om någon är hemma och det kan bidra till att hålla borta inbrottstjuvar. Det är dock skönt att veta att lamporna alltid går av och på automatiskt, så man behöver aldrig bekymra sig om tända eller släcka ner i huset.



            

Idag dammsög jag och torkade sedan av de största golvytorna i huset, som består av klinkers. Som vanligt använde jag en hink med vatten tillsammans med gott luktande rengöringsmedel samt en skurborste på skaft och skurtrasa.

Trasan doppas i vattnet, vrids ur av mina plasthandskprydda händer och snos runt skurborsten. Sedan börjar jag torka. Får jag inte bort smuts och fläckar, tar jag av trasan och skurar med bara borsten. Av och till tar jag av trasan och sköljer den i vattnet, som blir successivt mörkare. Klappat och klart, golvet ser ut som nytt och det luktar härligt i huset.

Tanken slår mig då; är jag den enda som vägrar låta mig påverkas av all reklam som vill att jag ska byta ut kvast och trasa mot mopp och kemikalier? Är jag den sista skurkärringen?