Topix

Detta blir tyvärr min sista blogg. Jag kan inte fortsätta blogga eftersom Blogg.se har ändrat sitt bloggverktyg och jag har försökt skriva och lägga in bilder, men det är omöjligt att använda. Ibland ändrar man för att det ska bli lättare och bättre, men enligt min åsikt blev det precis tvärtom.

Jag har tyckt det varit väldigt roligt att blogga och det har blivit 199 inlägg sedan den 8 oktober 2011, då jag startade Topix. Nu får jag fundera om jag ska fortsätta blogga någon annanstans eller kanske skriva i något annat forum.

Tack och ha en skön sommar!

I USA finns idag miljoner med människor som illegalt tagit sig in i landet. Många av dem har bott här i många år, gått i skolan, arbetat, fått familj och vänner men har aldrig ansökt om uppehållstillstånd eller amerikanskt medborgarskap. 

  Heydi Mejia

Heydi Mejia kom till USA 1999 när hon var 4 år gammal. Hon och hennes mamma kom från Guatemala och försökte ta sig in illegalt in i landet men blev tagna av gränsvakterna. De fick en tid till en domstolsförhandling men dök aldrig upp och blev därmed efterlysta och skulle deporteras tillbaka till Guatemala om de återfanns.

Det tog 12 år innan nio personer från immigrationsverket knackade på deras dörr en dag i december förra året. Under den tiden hade Heydis mamma arbetat som hårfrisörska, ordnat boende åt familjen i en källare, gått med i en kyrka, fått många nya vänner och fött en son som automatiskt blev amerikansk medborgare. Heydi hade nästan hunnit gå klart gymnasiet och skulle ta studenten till våren. Hon hade levt här i nästan hela sitt liv och pratade bättre engelska än spanska och visste mycket lite om sitt hemland eftersom hon kände som en amerikansk medborgare.

Familjen skulle utvisas men eftersom Heydi snart skulle ta studenten var myndigheterna snälla och gav dem extra tid och dispans så att hon skulle hinna gå klart skolan. Mamman och hon fick fotboja så att myndigheterna hade koll på dem och de uppmanades att köpa enkla flygbiljetter till Guatemala och lämna landet före den 20 juni 2012.

Heydis mamma anlitade en advokat som försökste övertyga myndigheterna att familjen skulle få stanna kvar i landet men det blev ett negativt utfall. Heydi förökte också vädja till myndigheterna genom att skicka in sina fina betyg och andra dokument samt lovord från rektor, lärare och vänner, men även det var förgäves. Myndigheterna ändrade sig inte.




Förra veckan tog Heydi studenten och var betygsrankad som nummer 22 av 388 elever i avgångsklassen. Istället för att börja på univerisetet till hösten och utbilda sig till sjuksköterska måste istället Heydi och hennes familj snart åka tillbaka till sitt hemland där hon kanske inte har någon framtid. Hon måste lämna allt; alla vänner och alla drömmar.

Detta är ett stort problem i USA eftersom så många människor väljer att ta sig in och leva illegalt. Om de "åker dit" får de lämna landet och därmed allt som de byggt upp, kanske under en lång tid. Vissa politiker vill inte att man ser mellan fingrarna utan att alla som är här illegalt ska ut eftersom de skor sig på samhället och ofta inte betalar någon skatt men använder utbildningssystem och sjukvård. Andra, som President Obama, är lite mer liberala och anser att de som bott här väldigt länge och de som det går väldigt bra för ska få stanna. Vissa toppstudenter ska få uppehållstillstånd men till dem räknas inte Heydi idag eftersom reformen inte är är klar. 

Det är ett svårt dilemma eftersom dessa människor faktiskt bryter mot lagen och genom att ge alla illegala invandrare amnesti, ger man också en signal att det är ok att göra så. Givetvis anser jag att Heydi och hennes familj bör få stanna men samtidigt måste man respektera landets lagar. Det är svårt...

Nu väntar Heydi på att ett mirakel ska inträffa och kanske artikeln i Washington Post, där jag läste om hennes öde, hjälper henne. Vi får hoppas det. 

Det var smärtsamt att se Sverige bli så utspelade och förlora fotbollsmatchen mot Ukraina idag. Jag vet inte hur det svenska landslaget hade lyckat skapa rykten om att de var ett vinnande lag för verkligheten visade sig vara något helt annat.

Den amerikanske tv-reportern sa i början av matchen att Sverige skulle ha ett attackerande spel samt ett starkt försvar men jag såg inget av detta. Däremot har jag sällan skådat ett tråkigare och tröttare lag som hellre spelade bakåt och till sidan än framåt. Det var tur att de ukrainska spelarna hade bollen mest annars hade jag somnat framför tvn, trots att det var eftermiddag i USA.

Det är lätt att skruva upp förväntningarna på landslaget men svårare för dem att leva upp till de. Jag är dock inte särskilt förvånad över svenskarnas magra insats eftersom det var den gamla visan som upprepades "mycket ord men lite handling". Deras attityd på plan är märklig för det är som om de antingen tror att de är så bra att det inte inte behöver jobba eller så orkar de bara inte.

Det var roligt att se Ukraina som var pigga och alerta på plan och de sprang igenom det svenska försvaret som stod och sov. När de gjorde sitt första mål var det en gul tröja och sex blå vid målet och det säger allt om matchen. Ukraina skapade många chanser och tog dem medan Sverige nästan bara lyckdes med att ge motståndarna rättvisa frisparkar. Sedan kan de älta Slatans nick i stolpen hur många gånger som helst men det är antal mål som räknas och inte meningslösa passningar som Sverige var bäst på. 

Jag kommer att se fler VM matcher men de svenska skippar jag nog för jag vill se lag som kämpar för att de vill vinna. Dessutom lär det inte bli så många fler för det svenska landslaget eftersom de idag missade tåget till slutspel.

 
Det räckte inte med att Zlatan Ibrahimović gjorde 1-0 för de förlorade med 1-2.

Jag vaknar prick klockan 6 varje morgon och kan inte somna om. Jag kan inte låta bli att undra om det är det första tecknet på att man börjar bli äldre?

När man var yngre kunde man lätt sova bort halva dagen och det är precis vad våra barn har gjort den här helgen eftersom de båda varit hemma och lediga. Jag måste medge att jag är lite avundsjuk att de bara kan dra täcket över huvudet och sova, oavsett vad som händer runt omkring dem.

Jag trodde först det tidiga uppvaknandet berodde på all vacker fågelsång utanför vår sovrumsfönster som börjar vid tidpunkten, men det har jag vant mig vid så det hör jag inte längre. Sedan trodde jag det berodde på ljuset eftersom det blir rätt ljust i ett vitt sovrum när solen börjar skina in vid 6-tiden. Efter att mörklagt rummet ett tag och ändå vaknat prick klockan 6, så slutade jag med det.

Efter en väldigt trevlig kväll ute på trädecket med våra barn och deras vänner, som var här och åt middag igår, är jag nu minst sagt trött eftersom jag som vanligt var uppe med tuppen och bara sov 6 timmar i natt.



Även då jag inte alltid sover så mycket som jag vill, tycker jag ändå på något sätt om att gå upp tidigt för det finns inget bättre än att brygga ett par koppar kaffe, sätta sig vid datorn och läsa alla mail och nyheter men inte minst min favorit blogg; topix.se :).

Det är stora rubriker i tidningen Expressen om att prins Carl Philips flickvän Sofia Hellqvist inte är bjuden på prinsessan Madeleins 30-års kalas. Det må väl va' hänt och Sofia accepterar det säkert eftersom hon nog förstår varför hon inte är inbjuden. Det känns kanske tråkigt, men vad ska hon göra åt det?

Jag hoppas verkligen att hon inte beter sig som en av mina grannar gör när hon inte blir medbjuden på något. Om Sofia gjorde som min granne, skulle hon antingen skälla ut prinsessan och ifrågasätta varför hon inte får komma på festen eller gå och beklaga sig hos prinsessans vänner eller att helt fräckt bara bjuda in sig själv.

Alla har säkert någon i bekantskapskretsen som man tycker mer eller mindre. Man brukar då kunna styra det genom att ibland undvika bjuda med den personen eller själv hålla sig undan när det passar. Detta fungerar oftast men inte med min granne eftersom hon alltid ser till att hon blir inbjuden eller medbjuden på ett eller annat sätt och hon är alltid med på allt.

Ibland kanske man inte vet eller förstår varför man inte fick vara med, men man accepterar faktum. De flesta skulle aldrig komma på tanken att ifrågasätta det genom att ringa eller åka hem till den som bjuder och frankt fråga "varför är inte jag inbjuden" eller att skicka uppfodrande mail eller straffa personen på olika sätt. Detta gör min granne hela tiden.

Jag har nu blivit trött på detta beteendet samt en på massa andra saker som jag skulle kunna fylla en hel bok med. När jag fyllde år bjöd mina vänner och grannar ut mig på restaurang och hon blev inte medbjuden den här gången. Hon fick givetvis reda på att vi var ute utan henne och blev fruktansvärt upprörd och har sedan dess sprungit runt i vårt område och beklagat sig och även konfronterat en av grannarna som var med. Jag har inte hört något och det är jag faktiskt förvånad över, men det kommer nog fram nästa gång jag ser henne, för hon kan inte låta bli.

Ni kanske frågar er varför ingen pratar med henne men det har många försökt, både direkt eller indirekt, men det är ungefär som Ingemar Stenmark sa en gång "he ä int lätt att förklara för nån som int begrip".

Sofia, vad du än gör håll så huvudet högt och säg ingenting, för gör du det tycker folk bara att du är patetisk. 

Det är numera hopplöst att hitta grekisk yougurt som har mer än 2% fetthalt. Tidigare fanns det Total Grekisk yoghurt med 0%, 2% och 10% fetthalt. Jag köpte alltid 10% för den är utan konkurrens den godaste när man gör tzatziki. Idag finns den nästan inte att få tag i utan jag har bara sett den i en affär som tyvärr är flera mil bort. Det är som att alla butiker har bestämt sig för att köra den fettfria linjen och bannlysa nästan all yoghurt som har mer än 2% fetthalt. Idag är hyllorna överfulla med Grekisk Chobani Yoghurt som jag inte kan begripa hur man kan äta.

                     

I det här landet finns det mängder av olika typer av yoghurt. Det kryllar av olika märken och smaker men gemensamt för dem alla är att de antingen är "low fat" eller "fat free" och att de nästintill är oätbara. Konsistensen är som klistrig gelé, de är alldeles för söta och smakar konstgjort. Yoghurt ska vara nyttigt men det känns definitivt inte bra att äta dem.



Jag har under årens lopp provat igenom sortimentet men bara hittat en youghurt som smakade riktigt gott. Den tillverkas av Dannon och har givetvis 5% fetthalt och heter La Crème. Den finns tyvärr inte längre att köpa där jag handlar. 

Jag hittade nyligen en ny produkt från Dannon som heter "Pure" och som är gjord av 7-9 olika naturliga ingredienser och har en fetthalt på 3,5%. Äntligen en yoghurt som smakar svenskt och som är nyttig och finns i smakerna jordgubb, blåbär, persika eller vanilj. Jag gissar att glädjen inte kommer att vara långvarig eftersom yoghurten snart kommer att vara borta från hyllorna då den förmodligen inte går att sälja pga av att den är för "fet".

Jag kan inte förstå denna låg-och fettfria yoghurtshysteri med tanke på allt annat onyttigt som chips och alla onödiga snacks som folk mer än gärna stoppar i sig.

På TV pratades om en bok som heter "As Texas goes..." (Gail Collins) och jag bestämde mig direkt för att läsa den så fort jag kan.

 

Boken handlar om staten Texas som vägrar ta emot statliga pengar för sexualundervisning i skolorna trots att staten har nästan flest tonårsgraviditeter i hela USA. Författarinnan undrar också varför resten av landet ska betala en halv miljard dollar i underhåll för dessa tonårsmammor när staten inte tar sitt ansvar med en ordentlig sexualundervisning för att förebygga bland annt graviditeter. I Texas blir 63 av 1000 flickor mellan 15-19 år gravida varje år, det vill säga 6.3%. För övriga USA är snittet 4.2%. Andelen flickor som blir gravida mer än en gång i tonåren är också högre i Texas än i resten av landet.

Medan andra stater i USA utbildar ungdomar i anatomi och hur de ska förhålla sig till sex och bäst skydda sig själv och sina partners mot graviditet och sexuellt överförbara sjukdomar, har Texas valt att endast förespråka avhållsamhet. Detta trots att hälften av gymnasieeleverna i Texas är sexuellt aktiva. 

I Texas är det idag privata intressen som förmedlar sexualundervisningen i skolorna, om man nu kan kalla det så, och deras budskap är att kondomer inte skyddar mot graviditet för de kan gå sönder. Lärarna skickar runt en läckande ballong och menar att de som använder en sådan utsätter sig för en hög risk och även en dödsfara. "Kondomer har aldrig varit säkra och blir aldrig säkra, så använd dem inte" är budskapet.

I flera skoldistrikt används en video som visar när en pojke frågar en evangelisk lärare vad som kommer hända om han har sex före äktenskapet. "Ja, jag antar att du måste vara beredd att dö", är svaret. Skolorna använder religionen som en anledning till avhållssamhet och om man inte följer bibeln kan man bli straffad.

De informerar också som att "om en kvinna är torr, kommer spermierna dö", vilket härleds till en gammal myt om att om en kvinna inte njuter av att ha sex så kan hon inte heller bli gravid. Man kan undra vad det leder till? 

Trots massiva kampanjer om sexuell avhållssamhet och skrämselpropaganda har alltså Texas misslyckats med sitt uppdag eftersom graviditeterna ökar bland tonåringarna. De ökar främst hos flickor i familjer med låg utbildning och inkomst vilket kan leda till att flickorna själv riskerar att hoppa av skolan och leva som ensamstående mammor i fattigdom. Barnen till dessa mödrar riskerar bli misskötta och utnyttjade. Många barn hamnar i fosterfamilj och drogberoende. Pojkarna har större chans att så småningom hamna i fängelse.



Vad gör då staten Texas för att stävja problemet? Governören, Rick Perry, som kandiderade i presidentvalet insisterar att sexuell avhållsamhet är det enda rätta eftersom han har en personlig erfarehet av detta. Han har i sten vägrat ändra sin policy. Det säger väl allt om honom.

Texas erbjuder inte statligt subventionerade preventivmedel som skulle kunna förhindra graviditeter och alla tonåringar måste dessutom ha sina föräldrars godkännande för att använda dem. Eftersom många är katoliker eller mycket religösa, är de också oftast emot preventivmedel och aborter.

 "Saved the horse, rode a cowboy, now I'm pregnant" står det på flickans t-shirt. Kanske ett skämt men... 

Istället för att förhindra oönskade tonårsgraviditeter genom sexualundervisning i skolorna och kostnadsfria eller billiga preventivmedel, spenderar skattebetalarna istället årligen en halv miljard dollar i sjukvårdskostnader på oförsäkrade tonåringar i Texas som föder barn. Staten måste nämnligen gå in och täcka upp sjukvårdskostnaderna för de oförsäkrade unga mammorna och deras bebisar.

En manlig universitetsstuderande i Texas frågade förra året sin lärare under en lektion ‘What is my risk for cervical cancer?’ "Hur stor är risken att jag får livmodercancer?

Om inte politikerna redan insett sitt misslyckande så borde de gjort det då och återinfört sexualundervisningen i skolorna i Texas. Problemet är att resten av USA ofta följer Texas (As Texas goes...) och det blir mer och mer vanligt att folk opponerar sig emot preventivmedel, aborter och förespråkar avhållsamhet före äktenskap. Titta bara på republikanernas presidentkandidat, Mitt Romney. Det är nästan exakt vad han står för.

I helgen provade jag ett nytt recept på en morotskaka som jag hittade i en gammal tidning. Tyvärr var det bara jag som åt av den eftersom min man ständigt bantar och vår son är dödligt rädd för allt som har med grönsaker att göra. Efter att ha nästan ätit upp nästan halva kakan, skar jag en stor bit och gick över till min väninna. Jag hade även med lite andra kakor och bullar som jag bakat, annars hade jag ätit upp det med.

Här är receptet på en saftig och hållbar kaka som är väldigt lätt att göra.

Morotskaka

             Smet

• 200 gram fint rivna morötter, 2-3 stora
• 2 ägg
• 2 dl socker (180 g)
• 2 dl mjöl (120g)
• 1 tsk bakpulver
• 1 msk kanel
• 1/2 msk vaniljsocker
• 1 dl solrosolja
  
   Glasyr
  
  
• 100 g mjukt smör
• 100 g philadelphiaost, light går bra
• knappt 2 dl florsocker
• 1 tsk vaniljsocker

1. Sätt ugnen på 200 grader
2. Smörj och bröa en rund form ca 24 cm
3. Riv morötterna
4. Vispa ägg och socker poröst
5. Blanda de torra ingredienserna och rör ner dem i smeten
6. Tillsätt olja och morötter lite i sänder
7. Blanda ordentligt och häll i formen
8. Grädda i nedre delen av ugnen ca 30 min, kolla med sticka att den är klar
9. Stjälp upp kakan efter en stund och låt den svalna helt
10. Rör eller vispa ihop ingredienserna till glasyren
11. Bred den över den kalla kakan och gör ett mönster med en gaffel
    
    
               
    
    

Min käre make tillbringade största delen av helgen med att bygga en ny dator till mig. Min gamla kopplades ur och jag fick klara mig med ipaden under några dagar.

Han var som ett barn på julafton när han åkte iväg med vår son för att köpa alla datordelar. De kom hem med hur många boxar som helst och efter ett tag såg mitt kontor och vardagsrummet ut som en verkstad med sönderplockade datorer. Att det inte var helt enkelt att få den att fungera, förstod jag av språket men skam den som ger sig och efter mycket fixande och trixande var allt på plats. Han hade inte bara köpt nytt utan även tagit gamla delar från sin dator och sedan flyttat över alla program, information, foton med mera från min gamla dator.
                                                        

Nu har jag en supersnabb röd dator med en skärm som är nästan dubbelt så stor som min gamla och med en ny skype kamera på toppen. Det känns ungefär som jag bytat ut gammbilen mot en ny röd sportbil för nu går det undan när jag är ute och surfar.

                                                           

Det är ingen nyhet att USA har världens dyraste sjukvård men en norsk utbytesstudent trodde inte det var sant när han fick sjukhusräkningen efter att ha blivit behandlad för ett ormbett.



Norrmannen var ute och gick genom en skogsdunge i San Diego när plötsligt en liten skallerormsunge bet honom. Han kände sig påverkad av bettet och sökte därför upp närmsta sjukhus där han spenderade natten och fick motgift vid två tillfällen.

Det gjorde ont att bli biten av ormen men det kändes nog ännu mer att få sjukhusräkningen som var på mer än $143 000, dvs drygt en miljon svenska kronor. Motgiftet stod för den större delen av kostnaden, hela 950 000 kr. 

Sjukhuset har gått igenom räkningen och konfirmerat att den stämmer och skickat den vidare till det norska försäkringsbolaget som får betala kalaset. Norrmannen är tacksam att sjukuset räddade hans liv, för bettet kan vara dödligt, men ansåg ändå att räkningen var orimligt dyr.

Mitt råd till dig är att bli helst inte sjuk i USA och åk aldrig hit utan en ordentlig sjukförsäkring för det kan stå dig dyrt.