Snowbirds flyger in - jag flyger ut
I morse var luften härligt kall och klar, precis som en höstdag ska vara. Jag tog cykeln till affären för att köpa nybakat frukostbröd och trots tidig morgon var det redan full aktivitet i vårt bostadsområde. Hela området har varit helt öde under flera månader men precis som efter en törnrosasömn, har det vaknat till liv igen.
Drivingranchen var full med entusiastiska golfare, som värmde upp sina svingar i väntan på att få slå ut från första tee. Människor kom cyklande, joggande eller promenerande med sina hundar. Några stannade för att prata en stund och hundarna skällde för de ville vidare. Alla tittade upp när jag kom cyklande och hälsade eller vinkade. Jag kände hur lyckan högg tag i mig.
Jag såg många parkarbetare som gjorde fint överallt. De klippte häckar och gräsmattor. Rensade ogräs och planterade nya växter och blommor i sprakande färger. Det ska vara vackert och välkomnande när alla säsongsboende, så kallade snowbirds, återvänder till värmen efter att ha spenderat sommaren på andra håll i USA.
Det kommer att bli en fantastisk dag. Precis som en perfekt svensk högsommardag, då solen skiner från en klarblå himmel och det är varmt, men inte kvalmigt, med en svag bris. Det gör ont att behöva åka hem till verkligheten, men det bästa är att min man väntar på mig och om en månad flyger jag ut igen.
