Topix

Det är bara man vänjer sig att skriva 2012, nu när det faktiskt är ett nytt år. Det är alltid spännande att börja fundera över vad som kommer att hända under det nya året. Vem vinner presidentvalet, kommer Juholt att kasta in handuken eller blir han utkastad, kommer jag att få fler läsare på min blogg? Jag hade dock inga nyårslöften för jag kunde inte komma på något som jag ville lova.

För några år sedan sa min man till mig att jag skulle ha som nyårslöfte att bli lite mer generös mot mig själv. Det fick han äta upp ganska snabbt när jag berättade att jag ville köpa ett hus i Florida, vilket vi också gjorde, så vid 12-slaget propsade han inte på några sådana löften.

Om man tittar tillbaka på 2011 så slutade året väldigt bra. Vi åt en fantastiskt middag med en gratäng som var bland det godaste jag ätit. Det var stjärnkocken Tom Sjöstedt som komponerat middagen, så det talar väl för sig.

Min man och jag debatterade sedan under hela middagen om gratängen smakade rosmarin eller jordärskocka. Jag tyckte det var rosmarin som präglade rätten medan han ansåg att den bara smakade jordärtskocka. Kanske blir det mitt nyårslöfte att överbevisa honom att jag hade rätt.

Jordärtskocksgratäng 4 personer av Tom Sjöstedt


500 g jordärtskockor
500 g mandelpotatis
1 st gul lök
2 st vitlösklyftor
3 dl mellan grädde
1 kvist färsk rosmarin
salt
0,5 msk citronsaft


Skala och skiva jordärtskockor, potatis, lök och vitlök. Lägg i en kastrull och tillsätt rosmarin och grädde. Låt sjuda ca 20 min utan lock tills potatisen mjuknat. Smaka av med salt och citronsaft. Häll över i ugnssäkra portionsformar eller en stor form och grädda i 225 grader tills de fått färg.


2012 lär bli "rokens år" för sedan julafton har min man tillbringat all ledig tid med att sätta sig in i allt som är bra att veta om rökning och vilka recept som är de bästa. Just precis la han in 2.5 kg revben samt två fläskfiléer i röken. Jag vet inte om han väntar gäster för vem annars ska äta all den maten? 

  

"Ska det göras, ska det göras ordentligt!" är nog något som han ärvt hemifrån. Hans pappa var känd i hela grannskapet för sina brödbak. Det var inte bara en, två eller tre limpor som bakades åt gången utan det stod degar som jäste i varenda hörna i huset. Han hade utvecklat ett bakschema som fick de flesta bagare att blekna eftersom det gällde att hålla reda på alla jäs- och gräddningstider annars kollapsade allt. Det luktade tydligen nybakat bröd långt utanför huset så grannarna visste precis när det stora brödbaket var pågång och då var det ingen som störde. Därefter hade familjen frysen fylld med bröd som varade ett halvår eller så.

Jag hoppas verkligen inte att min man, som numera kallar sig "smoke master", blir en lika hängiven rökare som hans far var brödbagare, för då behöver jag köpa en ny frys.