Nattugglor
I natt vaknade jag flera gånger för att det var ett sådant liv i köket. Det var inte våra barn som letade efter något gott att äta utan det var Humphrey som levde rövare i sin plastlåda där han tillbringar natten. Förresten tillbringar han också största delen av dagen där, sovandes. Jag vet inte om det är små igelkottars normala dygnsrytm att vara uppe på nätterna och sova på dagarna? Kanske har han bara anpassat sig efter vår dotters liv på college och här hemma med, för den delen. Klockan är nu över 12 och alla sover fortfarande.
Jag vet inte varför jag numera smyger runt i köket och inte försöker skramla för mycket med porslin och kastruller. Det har ingenting att göra med att vår dotter ligger och sover i rummet under köket och att det säkert låter som en elefant som klampar runt för hon sover alltid som en stock. Det har istället med Humphrey att göra. När barnen var små och låg och sov i närheten lärde man sig att vara tyst för att man var så rädd att de skulle vakna.
Det beteendet finns tydligen inbyggt hos mig eftersom jag inte kan låta bli att smyga omkring för att inte väcka den lille igelkotten, som säkert skulle sova sig genom den värsta jordbävningen.
Igelkottar sover om dagarna och kommer ut ur sina bon på kvällar och nätter. Därför ser vi inte dem när de korsar gatorna/vägarna utan de blir ett lätt byte för trafikdöden.
