Topix

Idag går det att läsa i Washington Post att Herman Cain var anklagad för att under 1990-talet ha sexuellt trakasserat två kvinnor, under tiden han var vd för National Restaurant Association (NRA) från 1996-1999. De utsatta kvinnorna rapporterade till medarbetare och chefer om Cains beteende och bad att få sluta sina anställningar, eftersom de kände sig arga och okomfortabla. De gick med på en uppgörelse med NRA om ett avtal som innebar ekonomisk kompensation och att de inte fick prata om varför de valt att lämna NRA.

Den här historien har nu kommit ut i pressen från anonyma källor. Frågan är nu inte om den här historien har skadat Cains presidentkampanj, utan istället hur stor skada den gjort. Nu kommer allt fokus flytta sig från politiska spörsmål, som skattereform planen 9-9-9, till den här skandalen. Cain måste därför snarast lägga alla kort på bordet. Ju färre frågor han väljer att svara på, desto längre tid kommer det ta innan det ebbat ut, men jag skulle bli förvånad om inte detta är början till slutet för Herman Cain.

Ska jag vara ärlig så har jag aldrig gillat Juholt. Redan när socialdemokraterna presenterade honom som ny partiledare, tyckte jag att han verkade kufisk. Jag tyckte han såg ut som en sådan skum farbror som brukar stå utanför suspekta tält på Kiviks marknad och locka in publik (män) till uppträdanden.

  

Carin Jämtin var stolt när hon presenterade det otippade valet av Håkan Juholt som ny partiledare. Att han saknade högskoleutbildning och uppvisade bristande kunskaper i engelska spelade inte så stor roll eftersom Juholt var en rolig och bra kille. På partikongressen förklarade Juholt vad han ansåg vara en av de viktigaste frågorna för socialdemokraterna att fokusera på; "barnfattigdomen i Sverige ska utrotas" proklamerade Juholt.

Sveriges barnfattigdom, först trodde jag han menade att Sverige är fattiga på barn, det vill säga det att det inte föds tillräckligt med barn i Sverige. 

Barnfattigdomen ska utrotas, lät som om att en epedemi behövde försvinna, som till exempel att spetälska eller digerdöden behövde utrotas för mänsklighetens skull.

Barnfattigdommen i Sverige ska nu utrotas helt och socialdemokraterna har börjat ta itu med detta, som de (eller Juholt) anser vara ett allvarligt problem.
 

När jag hör ordet fattigdom tänker jag på alla människor i världen som svälter och inte har någonstans att bo. Att vara fattig innebär att inte kunna äta sig mätt, inte ha tillgång till sjukvård och mediciner, inte ha råd att gå i skolan, inte ha någonstans att bo, att vara utsatt och konstant orolig för sin överlevnad. 

När jag hör barnfattigdom ser jag framför mig barn i Afrika och från andra fattiga delar av världen, som är håglösa med stora magar och magra armar och ben på grund av svält. Jag ser också framför mig barn letande på soptippar efter något att äta eller något annat värdefullt eller barn som sitter deprimerade med flugor i ansiktet och som inte ens har ork att vifta bort dem.

Juholt vill inte utrota barnfattigdomen hos dessa barn, utan det är de svenska barnen som han vill fokusera på. Visst finns det svenska barn som har det långt ifrån bra med otrygga hemförhållanden och som inte kan få allt de önskar, men att tala om barnfattigdom i Sverige är ett hån mot världens fattiga barn.

I Sverige har alla barn fri sjukvård och tandvård till 20 års ålder. Fri obligatorisk grundskola, fri gymasieskola och fria universitet. Fri skollunch, det vill säga minst ett mål lagad mat gratis per dag. Barnbidrag utgår till alla barn på 1050 kr per månad från första levnadsdagen. Hur kan man prata om barnfattigdom med dessa fantastiska förmåner? 

Nej, Juholt fick aldrig mitt förtroende när han tillträdde som partiledare för socialdemokraterna. När jag sedan hörde talas om hans sambos kriminella bakgrund och hans klantiga beteende på baren i Turkiet, fick jag vatten på min kvarn. Jag blev därför aldrig riktigt förvånad när "hyresbidragsaffären" dök upp, för han gav aldrig ett hederligt intryck utan framstod mer som en självgod uppstickare.

Om Juholt var ödmjuk och hade någon slags självinsikt i att arbetet som partiledare och som potentiell statsministerkandidat ställer krav på egenskaper som han inte besitter, skulle han passat på att tacka för sig när vindarna började blåsa åt fel håll. Istället insisterade han på att sitta kvar och sa dessutom att han aldrig övervägt att avgå. Han tänkte inte ens tanken att det kunde varit bättre för socialdemokratin, om han lämnat över till någon annan som inte hade en driva med lik i garderoben.

  


Om Juholt hade haft fullt förtroende, hade mötet med Verkställande Utskottet, VU, tagit en halvtimme och inte fyra timmar. Personligen tror jag att de försökte övertala honom att avgå, men att Juholt vägrade. På presskonferensen efteråt var det var smärtsamt att se Carin Jämtin stå vid sidan av Julholt med nerböjt huvud, som om hon skämdes. Det var inte en stolt Carin Jämtin som talade om att de fortfarande hade stort förtroende för Juholt. Jag fick en déjà vu och det var när New Yorks före detta guvernör Eliot Spitzer, stod inför massmedia efter att han haft en skandal med lyxprostiturade unga kvinnor. Han lyckades få med sig sin fru till presskonferensen och det såg ut som hon helst hade velat sjunka genom golvet. Hon såg ledsen ut och stod med blicken ner, precis som Carin Jämtin.

Eliot Spitzer fick en andra chans och blev några år senare, efter skandalen, programledare för CNN. Jag försökte titta på programmet flera gånger men jag såg bara en oärlig man framför mig, så jag slutade helt att titta. Kanske andra hade samma svårighet som jag, för programmet lades snabbt ner.

Juholt åker nu land och rike runt på sin "förlåt mig turné". Många gräsrötter är villiga att förlåta men främst kvinnor och tjänstemän inom TCO har sagt sitt och lämnat partiet. Personligen kommer jag alltid att tänka på Juholt som en icke trovärdig person och ska han vinna över mig till sitt parti, får han nog prata om viktigare frågor än att utrota Sveriges barnfattigdom. 

USAs östkust drabbades igår av ett snöoväder, som ledde till åtminstone tre dödsfall och elavbrott på många platser. Där vi bor, kom inte så mycket snö, men det kändes ändå surrealistiskt med snö i oktober. Det är mer än 30 år sedan snön föll i oktober månad i Washington DC området. Kul att uppleva historia!

Herman Cain föddes 1945 i Tennesse och annonserade i maj 2011 att han ställer upp i presidentvalen 2012 som kandidat för republikanerna. Cain är affärsman och innan han startade sin presidentkampanj var han sedan 2006 anställd av "Americans for Prosperity", AFP. Det är en politisk organisation som värnar om företagsamhet och motsätter sig statliga regleringar som de anser begränsar tillväxten.  Han är gift med Gloria sedan 30 år och de har två barn. Han är baptist och mycket engagerad i kyrkan.

Cain växte upp i en fattig familj där båda föräldrarna arbetade och hans pappa hade tre jobb för att de skulle kunna ha råd att bo i sitt eget hus. Familjen flyttade till Atlanta, Georgia där Cain gick i statliga skolor. Han läste vidare på universitetet där han tog en bachelor i matematik och en master i computer science.

Han började arbeta som utvecklare inom försvaret för att övergå till CocaCola som datasystem analytiker. Därefter arbetade som divisionschef för mer än 400 Burger King restauranger och under tre år vände han dem från de minst lönsamma till de mest lönsamma. Han blev sedan befodrad som vd för pizza kedjan "Godfather's Pizza", där han stannade i 10 år. Cain har därefter suttit med i flera styrelser för olika föreningar, varit ordförande i Federal Reserve Bank of Kansas City samt skrivit artiklar och pratat i radio.

År 1993 utmanade Cain president Clinton om hans sjukvårdsreform "Hillarycare" under en dabatt i Kansas City, Missouri. Clintons förslag blev sedan nedröstat i senaten och många ansåg att Cain hade en del i det nederlaget.

År 1996 var Cain ekonomisk rådgivare till presidentkandidat Dole i hans kampanj.

År 2000 kampanjade Cain själv som presidentkandiat, under en kort tid. När han slutade gav han sitt stöd till kandidaten Forbes och inte till G.W Bush.

År 2004 försökte han bli senator för Georogia, men kom tvåa och förlorade mot Isacson.

Under 2010 besökte Cain fler än 40 tea party möten och är själv en stark anhängare av rörelsen. När han annonserade sin presidentkampanj i maj 2011, var han en högoddsare. Hans opionssiffor har stadit ökat sedan dess och han anses vara den mest karismatiske kandidaten. Hans politik går ut på att han ska få landet på fötter igen genom en skatteplan som heter 9-9-9. Det innebär  9 % företagsskatt, 9% inkomstskatt och 9% moms. Alla de andra presidentkandidater liksom ekonomiska analytiker har kritiserat hans förslag och säger att det inte går ihop. Skattebördor går från rika till fattiga.

"Obama Care" vill han riva upp. Cain diagnostiserades i mars 2006 med tjocktarmscancer och hade metastaser i levern. Han gick igenom en rad undersökningar och behandlingar och trots dåliga odds, 30% chans att överleva, är han idag fri från cancern. Cain sa under en debatt att han skulle vara död idag om han blivit sjuk under "Obama Care" för att han inte skulle fått behandling i tid. Han menade att byråkrater skulle försvårat det för honom att få tillträde till undersökningar och behandling i tid, så cancern skulle hunnit sprida sig.  

Cain är emot illegal invandring och vill bygga ett elektriskt stängsel på gränsen mellan USA och Mexico. Han blev kritiserad för ett uttalande där han sa att det ska finns skyltar på den mexikanska sidan med texten "Eletric fence, it will kill you". Efteråt menade han sa att det varr ett skämt och bad om ursäkt, men det var inte helt trovärdig.

Han har också blivit kritiserad för en kontroversiell åksikt att muslimer inte ska få arbeta i hans stab. Cain tog sedan tillbaka det och sa att det var jihadister han menade. Han har varit dåligt påläst om konflikterna i mellanöstern och Afganistan. Cain är underhållande och karismatisk, liksom hans reklamfilmer som har fått mycket uppmärksamhet i media.

Mitt Romney (född 1947) är en av de ledande kandidaterna till presidentsvalet. Han var även republikanernas kandidat 2008 men förlorade mot John McCain, som i sin tur förlorade mot president Obama. Innan han började kandidera till president var han guvernör i Massachusetts 2003-2007. Han är jurist och gift med Ann, som han träffade på gymnasiet. Tillsammans har de fem söner.

Romneys pappa var en framgångsrik vd på American Motors och blev sedan guvernör för Michigan 1963-1969. Romney arbetade då som praktikant hos sin pappa.

Han började läsa en grundutbildning på univerisetet och reste sedan till Frankrike för att missionera som mormon* under 30 månader, som hans förfäder traditionsenligt gjort. Därefter läste Romney juridik och tog även en MBA på Harvard University. Under många år var han en mycket framgångsrik affärsman och var bland annat vd och president för OS 2002 i Salt Lake City. Under sin yrkeskarriär byggde han upp en enorm förmögenhet.

1993 bestämde Romney sig för att ge sig in i politken och utmana senator Ted Kennedy i Massachusetts. Han ändrade sitt politiska status från oberoende till republikan 1993 och annonserade sedan sin kandidatur året efter. Han spenderade miljoner av sin egen förmögenhet på kampanjen, men förlorade till slut mot demokraten Kennedy, som varit senator sedan 1962.

Romney är inte lika konservativ som de flesta av sina rivaler. När han var governör tog han kontroll över ekonomin i staten genom bland annat minskade utgifter och höjda avgifter och till viss del skatter. Bland annat minskade han bidragen till statliga universitet som fick öka avgifterna på studenterna med 63% under 4 år, för att klara ekonomin. 

Han är för alternativa energikällor men vill bli mer oberoende av utländsk energi och vill borra olja i Artic. Han vill ha stark legal invandring, är emot amnesti av illegala invandrare och för deportering av dem. Guantanamo ska vara kvar och han vill öka öka kapaciteten, men han är emot tortyrliknande metoder som förhörsmetod. Han är själv jägare och har haft vapen sedan liten så han är för amerikanska vapenlagar med vissa restriktioner.

Romney ville att alla i Massachusetts skulle ha sjukvårdsförsäkring och därför införde han hälsovårdslag 2006. Det innebar att alla invånare uppmanades köpa hälsoförsäkring annars skulle de få böter i form av minskade skatteavdrag. Hans sjukvårdsplan är föregångaren till Obamas plan som många republikaner är emot och vill ta bort. Romney är därför hårt kritiserad för detta. Han hävdar själv i sin kampanj att han kommer att riva upp "Obama Care".

Många anser att Romney en flipp-floppare, det vill säga att han ständigt ändrar ståndpunkt. Han var tidigare för aborter men nu är han "pro life". Han godkände äktenskap mellan homosexullea som guvernör men är nu emot det. Många anser att Romney har en träig personlighet som har svårt att visa sympati och upplevs som distanserad. Att han är mormon* medför viss skeptisism hos väljare. Romney är för perfekt, han ser för bra ut och han är för framgångsrik men hans styrka är att han är en duktig affärsman med politisk erfarenhet som har förutsättningar att få iordning på landets finanser. 

*Mormoner tror på en levande profet som förmedlar guds ord till folket. Viktigt med starka familjevärderingar som till exempel inte att inte ha sex före äktenskap. Man ska leva måttfullt och ge 10% till kyrkan. De förespråkar "non-addiction", det vill säga de dricker inte alkohol, drycker med coffein som kaffe, te, coca cola och de använder inte droger. 

En av republikanska kandidaterna i presidentvalet är Rick Perry, född 1950 i Texas. Han är sedan år 2000 guvernör i Texas. Han tog efter Gerorge W. Bush när han började sin presidentkampanj. Perry är gift med Anita, som han känt sedan grundskolan och de har två barn.

Perry kommer från en familj som under generationer bott i Texas. Han tjänstgjorde i flygvapnet innan han började jobba hos sin pappa, som hade en bomullsfarm. Han började sin politiska karriär som demokrat och satt under flera år med i Texas "house of representatives". Först 1989 blev han republikan och tjänstgjorde som jordbruksminister i Texas innan han först blev viceguvernör för att sedan bli vald till guvernör och har blivit omvald tre gånger.

Under de senaste 10 åren som Texas guvernör har skulderna i staten fördubblats. Utbildningen är bland den sämsta i landet och USAs utbildningsminister har kritiserat Perry för stora klasser och dåliga resultat. Texas har lägst andel vuxna med gymnasieutbildning i hela landet.

2001 drev han igenom en lag som gjorde det möjligt för ungdomar, som var illegala invandrare, att kunna läsa på Texas universitet för samma avgifter som andra Texasbor. De hade också möjlighet att få uppehållstillstånd och medborgarskap. Detta är han starkt kritiserad för av de andra presidentkandidaterna som anser att han inbjuder till illegal invandring. 

Perry är emot statligt finansierad sjukvård så hans stat har högst andel oförsäkrade i landet, 26% är oförsäkrade. Texas är näst sämst på att erbjuda förmånliga sjukförsäkringar. Han är mycket religös och "pro life" och har därför sanktionerat lagar angående restriktioner och regler kring aborter. Sedan 2010 måste man göra ett ultraljud innan man kan göra abort.

I februari 2007 beslöt Perry att alla flickor vid 12 års ålder skulle få vaccinet HPV, som skyddar mot livmodercancer. Vaccinationen skulle inte vara frivillig utan den skulle ingå i vaccinatiosprogrammet. Några månader senare, efter flera anmälningar och stämningar drog han tillbaka sitt direktiv. Detta är också något han också blivit kritiserad av de andra kandidaterna för, speciellt av Michele Bachmann. Kritiken var inte att han slutade med vaccinationprogrammet som skulle förebygga livmodercancer, utan att han bestämde sig för en obligatorisk vaccinering och därmed gick emot valfriheten.

Perry gick till val som guvernör att bekämpa brottsligheten med hårdare tag. Han är för dödsstraff och sedan han kom till makten i Texas har 234 individer avrättats. Han är för vapen och grundlagen som säger att medborgare har rätt att försvara sig. Dessutom vill han ha en nationell policy som förbjuder abort samt äktenskap mellan homosexuella.

Texas har ett stort problem med illegala invandrare som tar sig över gränsen från Mexico. Perry tror inte på att bygga ett stängsel utan vill komma åt problemet med fler vakter på marken istället. Han är emot vissa typer av register där arbetsgivare skulle kunna se om de anställer en illegal invandrare eller inte men han tror på ett annat system med en typ av anställningsbevis.

Perry tror inte att människan kan påverka och orsaka klimatförändringar. Han påstår att forskare hittat på uppgifter för att få mer pengar till forskning. Han är därför emot regulering av växthusgaserna för det skulle ha fruktansvärda konsekvenser för Texas ekonomi och energi industri. Han vill att USA ska vara oberoende av energi och vill öka oljeindustrin. Han är även för andra alternativa energikällor.

När Perry annonserade den 13 augusti, att han skulle kandidera till president trodde många att han snabbt skulle bli en favorit och opinonssiffrorna steg för honom och sjönk för andra kandidater, som hade varit i täten. Efter ett par debatter där han inte gjorde bra ifrån sig, försvann hans momentum och siffrorna dalade. Under senaste tv debatten attackerade han hårt hans främste konkurrent, Mitt Romney, men utan stor framgång.

De senaste dagarna har han fått stor uppmärksamhet i media eftersom han varit vag i sin uppfattning om president Obama verkligen är amerikansk medborgare. Efter att Obama offentligt visade sin födelseattest har det varit tyst om detta, tills nu.Tea party anhängarna hurrar (eftesom många av dem fortfarande tror att Obama inte föddes i USA) men många i det republikanska partiet lyfter på ögonbrynen och undrar vad han håller på med.

Igår offentliggjordes hans skatteplan som visade sig innebära stora skattelättnader för de som tjänar mest och är förmögna i USA. Han vill införa en "flat taxrate", det vill säga att alla ska betala samma skattesats, det vill säga 20%. Idag betalar privatpersoner och företag som mest 35% i skatt. Det innebär att de som tjänar mest behöver betala mindre och de som tjänar lite får betala mer i skatt.

Imorse skulle jag köra och handla och var påväg ut genom vårt område när jag träffade mina vänner & grannar, som precis kommit hem från gymmet. Jag stannade och pratade en stund men nästan direkt frågade de "vad är det som luktar"? Jag kunde inte själv undgå känna doften av bränt gummi blandat med gammal disel så jag sa lite undanglidande - "det är nog min bil". Sedan tillade jag snabbt att vi precis hade lagat den för tusentals kronor (ni vill inte veta hur mycket). Verkligen, sa de och undrade nog vad vi lagat som åstadkom den lukten.

Det var bara för mig att köra vidare, innan jag helt förgiftade dem. En bit bort var jag tvungen att stanna bilen och lyfta på huven. Det såg inte bra ut. Motorn var kokhet och det bubblade för fullt i kylarvätskan, sedan kom det lite rök också. Jag tog det säkra före det osäkra och körde hem och bytade bil (ibland är det bra att barnen går på college!).

När jag sedan körde iväg och uträttade mina ärdenden, slog tanken mig om det gamla ordspråket "den som är stygg straffar gud direkt". Där fick jag för det jag bloggade om Saab igår!

Jag skrev för några dagar sedan en blogg om de republikanska presidentkandidaterna och att Mitt Romney, Herman Cain och Rick Perry var i ledningen. Så är det inte idag om man tittar på CBS news nya opinonssiffror, som publicerades igår, den 25 oktober. Cain leder nu, har 25%, över Romney som har 21%, vilket han inte gjorde den 3 oktober då de båda hade 17%. Perry, som ledde i mitten av september och då hade 23% av rösterna, har nu ramlat ner 5:e plats och har nu bara support av 6%.

Nedan kan ni se en opinionsundersökning som gjordes av CBN news och New York Times under tiden 19-24 oktober och det var 1650 vuxna som intervjuades, varav 1475 personer var registrerade som rebublikaner och 455 uppgav att de ska rösta på republikanerna.




Nedan  kan man se vilka som är tea party anhängarnas favoriter och det är samma kandidater i topp, men Cain har en tydligare ledning över Romney. Cain har sedan mitten av september ökat från 7% till 32% medan Rick Perry har har tappat från 30% till 7%. Romney ligger nu stabilt runt 18%.



 
Det är det långt ifrån klart vem som kommer att vinna eftersom många inte bestämt vem de ska rösta på. Fyra av fem väljare säger att det är för tidigt att definitivt bestämma sig för vem de ska stödja och bara 19% är helt säkra vem de ska rösta på. Just nu är det inte många av de republikanernas anhängare som är speciellt förtjusta i varken Cain, Romney eller Perry, men de föredrar Cain framför de andra två. Många amerikaner är intresserade av valet, hela 70% av de som har registrerat sig för att rösta, varav 30% är mycket intresserade. För tillfället är fler republikaner intresserade än demokrater eftersom de håller på att välja presidentkandidat.

Nästan varje dag är det nya rubiker om Saab i media. Jag tycker att det börjar bli tröttsamt att läsa om det, så jag har slutat. Det är som en enda stor cirkus där Victor Muller sitter i mitten, som en clown, och drar i olika trådar. Han lyckas få kineser att satsa miljoner i Saab, få svenska rättsväsendet att gå med på en ny rekonstruktion och han får mängder av individer och institutioner att engagera sig. De anställda får ut sina löner, trots att produktionen ligger nere sedan månader. Samtidigt väntar leverantörer på sina pengar och kronofogden ligger konstant i startgroparna. Politiker, media och samhällsmedborgare får ständigt nya besked och uppgifter.

Vad kostar den här cirkusen? Jag undrar när de ska inse att det inte går att hålla på med konstgjord andning på något som aldrig kommer att bli livsdugligt. Saab har aldrig varit någon "hit" och har ständigt dragits med dåliga siffror. Visst är det en tragedi för alla de individer som arbetar och är anställda på Saab, men de måste ju själva inse orimligheten i det hela. Saab har tyvärr fått en stor buckla i karossen och den går inte att räta ut.



En eloge till svenska regeringen som var så kloka att de ställde sig utanför det här.

Den 6 november 2012 går amerikanska folket till val för att välja landets president. Nuvarande president Barack Obama är demokrat och därför ska först hans motkandidat från det republikanska partiet väljas. Detta kommer att ske i början av nästa år i så kallade primärval, traditionellt med början i New Hampshire.

Idag finns det åtta republikanska kandidater som tävlar om att vinna valet som den republikanska presidentkandidaten. Det finns idag ingen klar favorit men det är framförallt tre kandidater som är i ledningen. De fem som idag, har lägst opionssiffror är;




Michele Bachmann (född 1956) - är den enda kvinnliga kandidaten, ledamot av representanthuset och stark tea party anhängare. Hon är socialkonservativ; står för traditionella familjevärderingar och är mot aborter, äktenskap mellan homosexuella, sex före äktenskap och så vidare. Således många kontroversiella åsikter med svenska mått mätt. Är väldigt populär hos tea party anhängarna men inte hos oberoende väljare och demokrater. Har arbetat som skattejurist och anser sig kunna få ordning på USAs ekonomi.



Ron Paul (född 1935) - den inofficiella  grundaren av tea party rörelsen. Han är en av de mest konservativa i kongressen. Till skillnad mot andra kandidater var han emot Irakkriget och vill banta försvarskostnaderna. Hans ålder gör det dock svårt för honom att vinna, även om han är populär hos många.



Jon Huntsman (född 1960) - är en före detta guvernör i Utah och framgångsrik affärsman med erfarenhet av utrikespolitik. Som kandidat tillhör han mitten, det vill säga inte så konservativ som många av de andra kandidaterna. Det som gör det svårt för honom att vinna är att han tjänstgjort som ambassadör i Kina under Obamas ledning, vilket många republikanska väljare inte tycker om. Han är mormon, vilket också gör väljare tveksamma.



Rick Santorum (född 1958) - är jurist och var tidigare senator från Pennsylvania och är socialkonservativ. Populär i sin stat hos konsevativa men inte hos demokrater. Han har väldigt starka åsikter om homosexuella som inte tilltalar mer liberala väljare. 



Newt Gingrich (född 1943) - var den 58:e talmannen i representanthuset under president Clintons tid och var en hård motståndare till honom och ville helst själv styra landet. Han är också känd för ett trassligt privatliv med flera äktenskap bakom sig och otrohetsaffärer. Det gör honom inte till en populär kandidat hos högern.




De andra kandidaterna som just nu har bättre medvind är Mitt Romney, Herman Cain och Rick Perry. Dessa kan ni läsa om i kommande bloggar.

I morse var luften härligt kall och klar, precis som en höstdag ska vara. Jag tog cykeln till affären för att köpa nybakat frukostbröd och trots tidig morgon var det redan full aktivitet i vårt bostadsområde. Hela området har varit helt öde under flera månader men precis som efter en törnrosasömn, har det vaknat till liv igen.

Drivingranchen var full med entusiastiska golfare, som värmde upp sina svingar i väntan på att få slå ut från första tee. Människor kom cyklande, joggande eller promenerande med sina hundar. Några stannade för att prata en stund och hundarna skällde för de ville vidare. Alla tittade upp när jag kom cyklande och hälsade eller vinkade. Jag kände hur lyckan högg tag i mig.

Jag såg många parkarbetare som gjorde fint överallt. De klippte häckar och gräsmattor. Rensade ogräs och planterade nya växter och blommor i sprakande färger. Det ska vara vackert och välkomnande när alla säsongsboende, så kallade snowbirds, återvänder till värmen efter att ha spenderat sommaren på andra håll i USA.

Det kommer att bli en fantastisk dag. Precis som en perfekt svensk högsommardag, då solen skiner från en klarblå himmel och det är varmt, men inte kvalmigt, med en svag bris. Det gör ont att behöva åka hem till verkligheten, men det bästa är att min man väntar på mig och om en månad flyger jag ut igen.

Vi spelade golf på vår country club och då tog jag det här kortet bakom greenen på 8:e hålet. Man får säga vad man vill om dessa reptiler, men visst är de farligt vackra!

                                       

När vi ska titta på en film, frågar min man alltid mig vad jag vill se. Mitt svar blir inte "den här filmen" utan jag frågar istället lite försiktigt - " har vi sett den här filmen?". Han svarar med en blandning av förvåning och konstaterande; - "den såg vi ju för några veckor sedan, kommer du inte ihåg det?" Detta är mitt problem! Jag är inte senil, men jag kan inte för mitt liv komma ihåg vad filmer, skådespelare eller regissörer heter. Ibland när jag ser en filmtitel vet jag att jag sett filmen, men kan inte komma på vad den handlade om. Min man kan inte förstå detta eftersom han kommer ihåg precis allt om varenda film han sett, vem som gjorde filmen, vilka skådespelare som var med, ljudtekniker och så vidare. Det är orättvist!  

När jag ska berätta för någon att jag sett en bra film, kommer jag nästan aldrig ihåg vad den heter, utan får börja förklara. "Du vet, det är ju han, vad heter han nu, som spelar med. Han som är så snygg och spelade i filmen, som handlade om....och var gift med hon, vad heter hon nu??? Du vet, den där långa tjejen som precis fick barn med han, du vet, den där country sångaren. Ok, så du menar filmen Mission Impossible med Tom Cruise som var gift med Nicole Kidman som nu är gift och har barn med Keith Urban?

Suck, detta är så tröttsamt! Hur svårt kan det vara att hålla några namn i huvudet? Problemet slutar tyvärr inte där, för jag har även svårt att komma ihåg vad filmerna handlade om. Jag kan börja se en film för att först efter 15 minuter inse att jag redan sett den. Det är inte så att jag sitter och halvsover framför tv:n utan det är faktiskt alltid jag som håller mig vaken. 

Det märkliga är att jag ibland har ett otroligt minne och kommer ihåg allt om filmen. Det är filmer som är udda och som ingen annan vill se. Filmen Biutiful, som jag själv såg igår, är ett sådant exempel för det var en fantastisk film. Ingen i min familj skulle sett den frivilligt och det är inte heller en film man ser en kväll med tjejkompisarna, men jag kommer att se den igen.

                                                              
                                                      
När jag var sjuk för några veckor sedan, låg jag i sängen och såg filmen "Last Night" på min iPad. Det är också en film jag inte kommer att glömma i första taget och som jag kommer att se igen, ensam. Vet inte om det berodde på att jag var sjuk och tyckte synd om mig själv, men tårarna strömmade för filmen var så "touching".

En annan film som jag kan utan och innan, är Love Actually. Vi har som tradition att se den varje år på julafton. Efter julfrukosten bänkar sig familjen i hemmabion och tittar på den. Jag tröttnar aldrig, för finns det någon annan film med så många bra skådespelare? Det är inte så att bara för att vi bor utomlands skippar vi Kalle Anka och hans vänner. Klockan 14.00 efter glöggen ser vi en gammal version med Arne Weise och den kan man nu både fram- och baklänges. 

Det är inte så att jag bara tycker om sega, komplicerade och melankoliska filmer utan jag gillar romantiska komedier. Till helgen ska jag och min man se "Bridesmaids", som är en av de roligaste filmerna jag sett och jag ser fram emot att igen skratta så att tårarna rinner. Har ni inte sett den, gör det!

 

Jag börjar skratta bara jag ser den här bilden!

Som nybliven amerikansk medborgare får jag rösta för första gången 2012. Det är min rättighet och plikt att rösta, därför försöker jag nu lära mig så mycket som möjligt för att göra rätt val.

Igår såg jag en tv debatt mellan sju av åtta kandidater, som vill bli republikanernas representant för presidentvalet 2012. Det var en ganska bra debatt och även om många saker upprepades fick man bättre klarhet om vissa frågor. En sak var alla eniga om och det var ifall de blir USAs nästa president, ska de riva upp "Obama Care", det vill säga den omtvistade sjukvårdsreformen. Jag tycker det är en mänsklig rättighet att ha tillgång till hälso-och sjukvård. Det är dock många problem med finansieringen och sjukvården kostar alldeles för mycket idag. 

En annan sak som de republikanska kandidaterna var överens om, var att gränsen mellan Texas och Mexico måste säkras från illegal invandring. Någon vill bygga en mur med taggtråd och andra vill ha fler gränsvakter. Det påpekades att de är för legal invandring men att de absolut inte vill betala utbilning, sjukvård, mat med mera för oinbjudna. De vill också komma åt problemet med att kvinnor tar sig in illegalt i USA för att föda sin barn som blir amerikanska medborgare De kallas för "ankarbarn". Det är inte bra med den stora illegala invandringen eftersom det kostar skattebetalatna stora summor. Man borde ha någon form av amnesti för skötsamma människor. Gränsbevakning behövs, men inga murar "a la Berlin". 

Eftersom USA har så dålig ekonomi vill de flesta sluta med statliga bistånd. "Varför ska ett fattigt land som USA ge bidrag till fattiga länder, när de rika i det landet roffar åt sig bidraget", sa en av kandidaterna. Någon tyckte även att USA ska sluta stödja FN. Bistånd måste finnas och det är viktigt att det når dem som behöver det, vilket det inte alltid gör.

Det var delade meningar om försvarspolitiken. Några vill banta försvaret, andra vill ha kvar det oförändrat. Jag tillhör dem som vill banta försvaret.

Kandidaterna anser att skatterna ska sänkas och att man ska helst inte ska behöva betala någon skatt. Jag kan inte begripa deras skattepolitik, men som svensk är man så van vid att betala skatt. Jag betalar gärna skatt och får tillgång till sjukvård, tandvård, barnomsorg, skolor, infrastruktur med mera. Jag anser inte att alla, oavsett vad man tjänar, ska betala samma procentsats, utan de som tjänar mer ska bidra mer. 

Religionen debatterades också och i princip sa alla att man har, enligt lagen, religionsfrihet i USA och är fri att praktisera vilken religion man vill. Det är dock en förusättning att man tror på någon gud för att bli aktuell som republikanernas presidentkandidat. Bor man i USA förstår man hur viktigt det är med religionen, även då jag inte håller med om att man måste vara religös.

De anser att statens inblandning ska vara minimal och att alla ska ta ansvar för sig själv. Inga statliga stimulanspaket för att få igång ekonomin, inget finansiellt stöd till banker och andra instutitioner och ingen hjälp till människor så att de kan bo kvar i sina bostäder. Marknaden ska styra inte staten. Med facit i hand håller jag i princip med. Kan inte riktigt förstå varför inte bankerna fick ta ansvar för sitt handlande och gå KK. Samma sak gäller alla de människor som spekulerade och investerade i hus de inte hade råd med. Varför ska bankerna ta över deras lån och låta dem bli skuldfria?

Det blir fler debatter och mycket kommer att diskuteras och debatteras innan det blir tid att välja och nominera Obamas utmanare i januari 2012. Sedan väntas många debatter mellan de båda presidentkandidaterna innan valet i november avgörs. Blir man trött på politiken? Inte jag! 

Ringde förtvivlat till min man och sa "dom är ute efter mig!". Vilka då, undrade han lite frågande. Ormarna, svarade jag, som om det var en självklarhet.

Nu har det hänt igen (som jag skrev i en tidigare blogg) att ormarna känner på sig att jag är på väg ut och ligger och väntar på mig. Idag cyklade jag genom vårt bostadsområde till affären, vilket tar exakt 10 minuter. Under min färd såg jag tre svarta rackare som slingrade sig mot mitt håll, när de såg mig. Det kändes så ivarje fall. Var kommer alla ormar ifrån? Har jag någon speciell lukt eller annat som attraherar dem? 

Under 48 timmar har regnat non-stop i "the sunshine state". Det har inte regnat lite utan det har fullständigt vräkt ner med översvämmade gator, hus och trädgårdar som följd. Jag stannade inne hela dagen igår, förutom när jag levererade nybakta Biscotti till en av mina grannar. Av någon anledning missade jag dra igen dörren mellan huset och garaget, det som jag alltid är så noggrann med. Detta resulterade i att jag, innan jag gick till sängs, lyfte på alla täcken, tittade under alla sängar, bakom tvättmaskin och torktumlare samt i varje hörna som var en tänkbar plats för en orm att gömma sig. Inga ormar, men däremot hade några mygg tagit sig in. 

Min man säger att jag har ormfobi, är det möjligt?

Nu på morgonen läste jag den här artikeln (se nedan) på Aftonbladets hemsida. En journalist, Peter Kadhammar och en fotograf, Urban Andersson gör under 2 veckor en 300 mil lång resa över den amerikanska kontinenten. Det är samma rutt som familjen Joad gjorde under depressionen i 30-talets USA och som John Steinbeck skrev om i boken "Vredens Druvor".

Jag blir bestört och upprörd när jag läser en sådan oseriös och generaliserande artikel om amerikanska folkets matvanor.

Rubriken är " De måste alltid ha någonting i munnen" och Kadhammar börjar artikeln med  "Amerikanerna har ett neurotiskt förhållande till mat". Jag undrar; vem är de och vem är amerikanerna? USA har 300 miljoner invånare och jag är en av dem och dessutom är jag amerikansk medborgare. Jag känner inte igen mig och jag har inget neurotiskt förhållande till mat. Det har inte heller de flesta av dem jag känner.

Jag kan inte kommentera allt dumt som står i artikeln, för det skulle ta hela dagen och det är inte värt det. Läs, så får ni själva avgöra om ni tycker Kadhammar är en seriös journalist eller inte.

Det är en bra idé att resa genom USA och skriva om hur den ekonomiska krisen påverkar enskilda människor, men vad har den här artikeln med det att göra? Artikeln är bara pinsam och jag undrar vad tanken är och hur Kadhammar ser på människorna som bor i USA?




”De måste alltid ha något i munnen”

Gallup, New Mexico. Amerikanerna har ett neurotiskt förhållande till mat. De måste alltid ha något i munnen. Den barbariska­ seden att vandra på stan med en kaffemugg i handen kommer härifrån. Den idiotiska uppfinningen ”kamelrygg”, det vill säga en vatten­säck på ryggen med tillhörande slang att stoppa i munnen, kommer också härifrån.

Snabbmat är en amerikansk uppfinning.

Drive-in-restauranger är amerikanska.

På landsbygden är det omöjligt att få tag i vettig föda­. USA är valfrihetens land och jag kan välja mellan McDonalds­, Burger King, Pizza­ Hut, Taco Bell och Subway­.

Det finns restauranger som inte tillhör de stora kedjorna. Men de serverar samma skräp. Jag beställer omelett och får ett berg som inte smakar något. Uppe på berget ligger 65 ton smält ost som heller inte smakar något. Amerikaner har smält ost på allting. Det är deras uppfattning om hur man får snits på maten.

Man beställer något att dricka och får frågan liten, medium eller stor? Väljer man liten får man en enligt­ europeisk uppfattning stor plastmugg. Väljer man stor får man en hink. Väljer man sötat isté får man ett kilo socker.

I resten av världen är maten­ helig. Den kan vara helig av olika orsaker. Därför att det är ont om den. Därför att man har i dag men kanske inte i morgon. Därför att maten­ samlar familjen och vänner till en stillsam och njutningsfylld gemenskap.

Jesus tog farväl av lärjungarna genom att äta en sista måltid med dem.

I USA är maten, och då menar­ jag även måltiden, industri. McDonalds uppfann kökets löpande band. Inte bara tillagningen går fort. Förtäringen ska gå undan. Även på riktiga­ restauranger kan födan­ serveras i lådor av cellplast för att inmundigas med hjälp av veka knivar och gafflar av plast.

All industri i en marknadsekonomi strävar efter att öka volymerna. I USA har det kuriösa inträffat att även maten handlar mer om volym­ än om smak och näringsvärde­. Du får tre extra­ deciliter Cola gratis! En hink! En tankbil!

Följden har blivit en nation­ där 34 procent av invånarna­ över 20 år är sjukligt feta. Lika många är överviktiga.

Alla dessa fettberg som pustande­ och bredbent vaggar­ fram. Jag får ångest. Jag blir rädd för maten. Men jag äter. Jag stoppar i mig kalorier som aldrig förr.


Texten är skriven av Peter Kadhammar i Aftonbladet 19 oktober, 2011

Jag vet inte hur det är i Sverige men under oktober månad är allt rosa i USA. Man kan inte undgå att det är NBCAM, National Breast Cancer Awareness Month. Det pågår många evenemang i syfte att sprida kunskap och information om bröstcancer samt att samla in pengar till forskning. 

NBCAM startades redan 1985 för att promota mammografi som det bästa vapnet mot bröstcancer. Rosa bandet "pink ribbon" delades för första gången ut 1991 till alla deltagare i "New York marschen mot bröstcancer " och blev året efter en nationell symbol för kampen mot bröstcancer.  De senaste åren har det sedan exploderat med rosa saker i butikerna och överallt. Till och med de stora grabbarna i de amerikanska fotbollslagen springer runt på planen med rosa mössor under hjälmarna. Det går inte att undgå att är en månad då man vill öka medvetenheten om bröstcancer.

Igår fick jag se verkligenheten då jag körde min grannfru, som har bröstcancer, till hennes första strålbehandling. Jag känner henne inte särskilt väl men eftersom ingen av hennes söner eller deras fruar hade tid att köra henne, erbjöd jag min hjälp. Hon berättade för mig i bilen hur de hade upptäckt cancern och vad de hade gjort så här långt. Vi var framme 8.30 på den lilla kliniken, där de ger strålbehandling, men ingen personal var närvarande. En trevlig man, som var patient, informerade oss att det fanns både kaffe och juice som man fick ta gratis i väntrummet och att det snart skulle komma ut nybakade kakor. Min grannfru gick in till sin behandling. Det tog lång tid innan hon kom ut och jag började bli orolig. Det visade sig att de hade glömt bort att hon skulle komma, så hon fick sitta och vänta på en stol i ett litet rum i 30 minuter innan de upptäckte henne. Vi skulle sedan få vänta ytterligare en timme innan hon fick träffa doktorn. Jag var med under det samtalet och allt gick bra, men det var en jobbig dag för min grannfru. 

Jag kan inte säga till henne att jag förstår hur jobbigt det måste vara, för det förstår jag inte. Det går inte att förstå om man inte själv genomgår det. Jag kan däremot stötta och vara behjälplig på andra sätt. Detta har gett mig en tankeställare; kan hon får bröstcancer kan jag det också. Nu ska jag ringa och beställa tid för en ny mammografi.

                

Det japanska klädmärket UNIQLO, som står för unique clothing, har precis öppnat sin tredje butik i New York. Den nyöppnade butiken har inte vilket läge som hest utan adressen är 5th Avenue och 53rd Street och den är giganstisk; tre våningar med bara kläder. Smakar det så kostar det, för de har fått betala enorma summor för det 15-åriga kontraktet som lär vara historiens dyraste i New York.

                       

Planerna för UNIQLO är att i framtiden öppna 200 nya butiker i USA och tanken är att det ska finnas minst en butik i alla USAs större städer. De har tänkt utmana GAP, Zara och H&M, som idag är är världens ledande klädeskedjor, med att bli störst i världen. För att uppnå detta måste även nya butiker i asien och europa öppnas.

Många är förvånade över att japanerna väljer att expandera i USA just nu när ekonomin går på halvfart, arbetslösheten är hög och folk har dåligt med pengar. I amerikanska shopping malls står många lokaler tomma för det är betydligt vanligare att man stänger en butik än öppnar en ny. 

Japanerna ser dock inga problem med att det går tungt för USA utan de ser fortfarande landet som världens största ekonomi och marknad. De är inte rädda, för konjungturer går alltid upp och ner. Dessutom har UNIQLO hela tiden vuxit i Japan under deras ekonomiska kriser och idag finns det 840 butiker i landet.

Vad är det då som ska locka kunderna att köpa UNIQLO istället för andra klädersmärken? De anser att de har väldigt bra kläder till mycket bra priser. Deras eget material "HeatTech", som är lätt och luftigt men gör en varm utan att svettas, förväntas attrahera kunderna.

Själv har jag aldrig hört talas om detta märke, trots att de funnits sedan 1947, och jag känner inte att det är något som lockar mig. Jag håller nog med dem som ifrågasätter om det är rätt tid för denna stora satsning USA just nu.

Det återstår att se om japanernas invation av USA kommer att lyckas denna gång.

Det är jättebra att bo i USA, om man har pengar. Då kan man bo i bra och trygga bostadsområden med de bästa skolorna i landet. Man har råd till sjukförsäkring och får då tillgång till den kanske bästa sjukvården i världen. En bra försäkring omfattar gratis hälsokontroll och synundersökning varje år, tandläkarbesök två gånger årligen samt starkt subventionerade kostnader för mediciner, undersökningar och glasögon. Man har råd att köpa bra råvaror och nyttig mat samt att resa utomlands och spara för barnens högskoleavgifter. 

Nu har tyvärr långt ifrån alla pengar i USA. Även om man har ett, två eller tre jobb kan det vara svårt att få det att gå runt. Många arbeten är dåligt betalda och ofta ingår inga trygghetsförmåner, såsom sjukvårdsförsäkring. Man är hänvisad att bo i sämre bostadsområden med hög kriminalitet och slitna skolor, där stor andel av lärarna och eleverna är omotiverade. Många studenter hoppar av skolan och en liten andel läser vidare på högskolan. Många har inte råd med bil och kan därför inte ta sig till bra livsmedelsaffärer utan får hålla tillgodo med lokala "chips och läskbutiker", där frukt och grönsaker inte hör till sortimentet. Snabbmat ersätter lagade middagar, vilket leder till övervikt och ohälsa. Blir man sjuk (inte dödligt sjuk) kan man nekas sjukvård, om man inte har försäkring.

Under många år blomstrade USAs ekonomi och det fanns stor tillgång på arbeten och arbetslösheten var relativt låg, 4-6%. Många individer stod ändå utanför sjukförsäkringssystemet, ungefär 40 miljoner människor (idag är det mer än 59 miljoner). I USA bor ca 300 miljoner så det var nästan var tionde person (idag två av tio). Politikerna har det senaste årtiondet satsat mycket på skolan men ännu mer på krig.

Alla skulle ha rätt till att köpa sin bostad så statliga institut upprättades för att kunna hjälpa individer att få lägre boendekostnader. Under flera år lånade banker och finansbolag frikostigt ut pengar till privatpersoner och andra investerare i fastighetsbranchen. De kunde inte bara köpa ett utan flera hus eller lägenheter utan i princip någon insats eller garanti alls. Alla skulle ha råd med sin egen bostad, även om man egentligen inte hade det. Mäklare gjorde luftkalkyler och hjälpte till med att förmedla finaniärer, som mer än gärna lånade ut pengar. Ett gigantiskt korthus byggdes.

Bubblan sprack för några år sedan och det uppstod en finansiell kris som ledde till att banker och finansinstitut kollapsade. Med hjälp av Obamas pengar är de återigen finansiellt starka. Genom sina misstag har de nu blivit försiktigare med utlåning till företag och privatpersoner. Detta har fått till följd att människor inte får hjälp med nödvändiga lån utan måste lämna hus och hem. Företag får inte hjälp med investeringar, som skulle kunna ge fler arbetstillfällen. Det är också svårare att få lån för att starta nya företag, vilket också skulle minska arbetslöheten.

Arbetslösheten är nu mer än 9 % och miljoner människor som tidigare haft allt, det vill säga inkomst, arbete, hus och tillgång till sjuk- och tandvård, har plötsligt ingenting. De har fått lämna sina hem och är beroende av socialhjälp, som man inte kan leva på, utan måste förlita sig på allmosor från privatpersoner, kyrkor och andra hjälporganisationer. Det är inte bara de vuxna som påverkas av detta utan även barnen. De blir oroliga för sina föräldrar och måste kanske flytta och lämna sin skola och vänner.

Desperationen och ilskan är stor i USA och det tar sig i uttryck på flera sätt. Många anser att Obama är orsaken till allt eftersom han spenderade miljader dollar på olika stimlanspaket för att få bank- och finans sektorn på fötter igen (vilket han lyckats med) samt på att skapa fler arbeten (vilket han inte lyckats med). Tea Party rörelsen har uppstått ur detta missnöje och nu pågår dessutom massiva protester, inte bara i USA utan runt om i världen, mot girigheten inom bank-och finanssektorn. En stor andel av befolkningen har tappat förtroendet för politikerna i Washington och vill ha en förändring. Obama gick till val med slogan "Change, yes we can", men har det blivit någon förändring? Många anser i så fall att förändingen har blivit till det sämre.

Jag vet inte vad det amerikanska folket förväntar sig av en president men med tanke på de förutsättningar som Obama hade, när han tillträdde för 3 år sedan, tror jag att man får ha lite mer tålamod. Problemet är att när förtroendekapitalet är lågt spelar det ingen roll vad man gör.

Det är därför frågan om det är bättre med en ny president, som företräder en ny kurs och därmed framtidstro, även om det är osannolikt att det blir några större förändringar? 

Nu är det klart att Juholt sitter kvar som partiordförande, tills vidare. Man kan inte låta bli att spekulera i varför de socialdemokratiska topparna gav honom fortsatt förtroende. Kan anledningen vara att de inser att de själva inte skulle klara en granskning, om de blev aktuella för posten? En annan tänkbar anledning är att de anser att den nuvarande regeringen gör ett sådant bra jobb att de inte vill riskera att de förlorar makten.

Jag har under åren i USA kört många turer (och många mil) till IKEA. Anledningen har inte bara varit att handla möbler, servetter och ljus utan att istället fylla flera shoppingkassar med svenska matvaror som Cloetta Kexchoklad, Ahlgrens Bilar, Kalles Kaviar, Abbas Sill, Polarbröd, Ballerina Kex och mycket mer.



Jag har alltid känt mig lyckligt lottad över att ha tillgång till svenska matvaror i USA. Att kunna äta kaviarsmörgåsen och bjuda barnen på deras favoritkex och godis. På våra julbord har vi alltid haft burkar med svensk sill och till midsommar har vi öppnat konservburkar med Abbas matjesill. 

                    

     
Detta är nu ett minne blott eftersom IKEA ska sluta med svenska leverantörer och istället använda sina egna recept och matvarumärke med en global leverantörsdatabas. Detta är inte bara tråkigt för mig, som konsument, utan det kommer att få konsekvenser för de svenska företag som haft IKEA som kund eftersom de varit en viktig exportkanal.

Vad detta kommer att leda till, återstår att se. En sak är då säker och det är att mina IKEA resor kommer minska för vem vill ha IKEA Kaviar, IKEA matjesill i glasburkar och IKEA kex och choklad? Inte jag!

Jag undrar varför kan man inte värna om det svenska?                      
                           
 

Hur lång tid ska det ta innan han förstår att det det är kört? Kanske detta är konsistent med att Juholt aldrig förstått att han måste vara ärlig och varsam med skattebetalarnas pengar och att han inte heller ser sin egen skuld. Juholt verkar ha så höga tankar om sig själv att han inte bara tror att det är ok att fuska (medvetet eller omedvetet) utan också, att han ska komma undan konsekvenserna.

Hur kan han tro att svenska folket nöjer sig med en potentiell statsminister som inte kan skilja mellan rätt & fel och mitt & ditt? Nu är inte Juholt dömd för något brott och kan kommer säkert inte att bli det, men i mina ögon är han redan dömd för att vara en inkompetent person och politiker. Varför måste hans partikamrater fortsätta försvara honom när det är uppenbart att något inte står rätt till med hans moral?

Nu är det dax för Juholt för att lämna arenan och tacka för sig. Han skulle gjort det för flera dagar sedan för då hade både han och vi sluppit den här pinsamma situationen. Han kan gärna ta med sig de personer som fortfarande försvarar honom, för deras moral är också tvivelaktig.

När vi körde till en Golfbana som ligger 10 minuter från vårt hus, då såg jag den här varningskylten vid vägen.



Det finns alltså vilda pantrar i Florida och det hade jag ingen aning om. Som tur var kom ingen panter springande över vägen de följande kilometerna och inte heller på vägen hem. Chansen var kanske inte så stor eftersom det bara finns  circa 160 pantrar i hela södra Florida. 

När jag kom hem var jag tvungen att titta efter på internet hur de ser ut, så att jag har en bild, ifall det dyker upp en i vår trädgård.



Det är nog ingen chans att jag skulle förväxla den här grabben med en katt.

Det är ett väldigt intressant djurliv här i Florida. Jag har redan blivit personligt bekant med flera arter som jag aldrig hört talas om och andra som jag känt till, men som jag aldrig önskat bli personlig med. Vem tycker det är roligt att ha en stor svart orm i garaget eller en gulspräcklig utanför dörren. Ormarna finns överallt och jag ser dem överallt. När vi är ute och cyklar, passar de alltid på att ligga vid sidan om cykelvägen. Det är som om de känner på sig att jag ska komma. Som tur är så är de flesta ormarna ofarliga i Florida, "bara" 6 av 50 arter är giftiga. I början skrek jag hysteriskt, nu säger jag bara helt lugnt " kolla, där är en orm!". Det är kanske inte helt sant att jag kommit över min ormskräck för många av grannarna har roligt åt att jag alltid har höga svartrutiga gummistövlar på mig när jag är ute och går i trädgården.

En ny bekantskap fick vi en morgon när vi vittjade en fälla i trädgården. Jag hade noterat en uppgrävd grop vid husväggen och vi trodde det var en armadillo, eftersom jag tidigare sett en sådan. Det visade sig istället vara en opossum, som vi hade fångat. Eftersom den ser ut som en jätteråtta, blev jag livrädd. Det stackars djuret såg ut att vara minst lika rädd som jag. När vi släppte ut den ur buren, en mil bort, sprang den glatt iväg ut i skogen.


Jag hade aldrig trott att jag skulle få en aligator som husdjur. I sjön, precis bakom vårt hus, bor Benni som är en 2 meter lång aligatormamma och Bennilito, som är hennes unge. Bennilito verkar vara mycket intresserad av mitt trädgårdsarbete, för han brukar simma fram och kolla vad jag gör. Nu är han inte så stor, men man får hålla ett öga på honom och ett på krattan ifall hans mamma också skulle få för sig att delta i trädgårdsskötseln. 

Idag dammsög jag och torkade sedan av de största golvytorna i huset, som består av klinkers. Som vanligt använde jag en hink med vatten tillsammans med gott luktande rengöringsmedel samt en skurborste på skaft och skurtrasa.

Trasan doppas i vattnet, vrids ur av mina plasthandskprydda händer och snos runt skurborsten. Sedan börjar jag torka. Får jag inte bort smuts och fläckar, tar jag av trasan och skurar med bara borsten. Av och till tar jag av trasan och sköljer den i vattnet, som blir successivt mörkare. Klappat och klart, golvet ser ut som nytt och det luktar härligt i huset.

Tanken slår mig då; är jag den enda som vägrar låta mig påverkas av all reklam som vill att jag ska byta ut kvast och trasa mot mopp och kemikalier? Är jag den sista skurkärringen?

Igår hörde jag i en intervju att President Obama höll med om att han är en "underdog" (en deltagare som inte förväntas vinna) i presidentvalet 2012 och att han inte själv har någonting emot att vara det.

Var det verkligen så klokt att säga så? En sittande president bör väl visa mer självförtroende, oavsett vad han känner. Om man visar sig svag, kastar sig vargarna över en och man blir ett lätt byte.

Under valet 2008 var jag först en anhängare av Hillary Clinton. Jag tyckte och trodde att hon skulle bli USA's nästa president och den första kvinnliga. När plötsligt Obama kom uppseglande som demokraternas "underdog", drogs jag snabbt med i hans karismatiska entusiasm och hans övertygande sätt fick mig att tro att han var rätt person att leda landet. "Change", "Yes, we can" - kändes så rätt. Washington skulle förändras, nya jobb skulle skapas, en ny sjukvårdsreform skulle införas och krig skulle successivt avslutas. Obama skulle ta oss ur den ekonomiska kris, som den dåvarande presidenten skapat och det skulle ske genom samarbete mellan demokrater och republikaner. Alla grupper i samhället skulle få det bättre med Obama's demokratiska styre.

Obama vann valet men det tog inte lång tid förrän han blev kallad socialist, hans amerikanska medborgarskap samt han religösa identitet blev ifrågasatt. Republikanerna visade sig inte alls vara intresserade av något samarbete, utan tvärtom. Uppförsbacken hade börjat.

 
Det är nu tre år sedan och vad har Obama igentligen åstadkommit? Han fick igenom den starkt ifrågasatta sjukvårdsreformen, miljarder dollar har betalats ut i stöd till företag, banker och finansinstutitioner, han har expanderat det sociala skyddsnätet för medborgarna, omfördelat trupper från Irak till Afganistan och planerar att avsluta krigen, hittat och dödat Bin Laden och i och med det försvaga Al-Qaeda, förbättrat förhållanden för homosexuella och etniska minoriteter samt mycket mer.

Obama har ändå inte lyckats bli den framgångsrika president, som många (inklusive jag) trodde att han skulle bli. Anledningen är att han inte har lyckats med det viktigaste - att skapa nya jobb. Arbetslösheten är skyhög och människor har det svårt. Han har inte heller lyckats övertyga republikanerna att samarbeta med honom. Istället uppstod Tea Party-rörelsen 2009 som protest mot Obamas stora stimulanspaket till banksektorn och de är nu även emot sjukvårdsreformen och skattehöjningar samt vill minska det statliga inflytandet. De har nu ett starkt fäste i USA.

Det är söndag och det är "Tailgate Sunday"! Med andra ord så har säsongen i den Amerikanska fotbollsligan, NFL, börjat. Man dricker öl, coke eller annat och äter goda appetizers som kycklingvingar, quesadillas och chips & dipp samt tittar på matcherna som går på olika tv kanaler.  

Vi cyklar bort till clubhuset för att sitta i baren och titta på matchen mellan Redskins (vårt lag) och Eagles. Besvikna inser vi att de inte spelar den här helgen utan nästa. Redskins har en ledig helg, tyvärr. Vi som hade sett fram emot att ta en öl, äta något gott och heja på vårt lag. Nåja, vem säger nej till en öl för $1.50? Både ölen och maten smakar utmärkt till matchen mellan Eagles och Bills, som var riktigt bra.

                                      
                                  

Tänk om alla var lika ärliga som min kära svärmor. När vi flyttade utomlands för drygt 10 år sedan, sålde jag min då nästan nya Skeppshult cykel till min svärmor. Tyvärr blev cykeln stulen efter bara ett par månader. Försäkringsbolaget betalade ut en summa pengar som var betydligt mindre än vad en ny cykel kostade, så min svärmor återgick till att cykla på sin "gammcykel".

Sju år senare fick mina föräldrar ett brev från polisen där det stod att de hittat en cykel som tillhörde mig. Cykeln var stöldskyddsmärkt med min födelsedata och efter lite detektivarbete hade polisen lyckats koppla ihop mig, som sedan länge var utflyttad från landet, med mina föräldrar. Min svärmor och jag med för den delen blev väldigt förvånade över att cykeln kommit tillrätta efter alla dessa år. Cykeln hämtades ut på polishuset och visade sig vara i gott skick och brukbar.

Svärmor var givetvis glad över att återigen ha Skeppshultaren i besittning men en tagg gnagde. Hon hade ju sju år tidigare kvitterat ut försäkringspengar för cykeln och för att förvissa sig om att hon inte gjorde något olagligt, kontaktade hon försäkringsbolaget och frågade om hon behövde betala tillbaka pengarna. Personen som tog emot det telefon samtalet måste ha blivit chockad, men säkert glad, över att ha en sådan ärlig försäkringstagare.

Jag är stolt över min svärmor och jag har försökt uppfostra våra barn efter hennes värderingar, det vill säga att med hög moral och ärlighet kommer man långt i livet.

Sverige har under många år byggt upp ett mycket generöst  bidragsystem. Detta har tyvärr utnyttjats på grund av bristande kontroll och uppföljning. Politikerna försöker nu komma tillrätta med fusket genom olika åtgärder, vilket är bra och ökad kontroll leder förhoppningsvis till att färre vågar fuska.

Nu har en högt uppsatt politiker, Håkan Juholt, själv åkt dit för bidragsfusk. Han hävdar att han inte har satt sig in i reglerna och att han inte förstått systemet. Han är ledsen och erbjuder sig betala tillbaka. Räcker det för att bli förlåten? Jag hoppas inte det.
 
Ingen mer än Håkan Juholt själv vet om han fuskade med uppsåt eller inte. Jag vet inte vad jag tycker är värst; att han oavsiktligt fuskade för att han inte klarade av att sätta sig in i reglerna och fylla i en blankett eller att han avsiktligt gjorde det. Oavsett anledning tycker jag att man ska kräva mer av en statsministerkandidat.

Om den här affären bara kommer att ebba ut och att Juholt får sitta kvar så anser jag att det sänder signaler till hela svenska folket att det är fritt fram att fuska. Söker man bidrag kan man kan strunta i att läsa blanketter och fylla i lite godtyckligt. Åker man dit ber man om ursäkt och erbjuder sig betala tillbaka.

Politikerna är tillsatta för att de har medborgarnas förtroende att bland annat stifta lagar och se till att de följs. Klarar de inte av sin uppgift eller när det förtroendet är förbrukat, ska de avgå. Det är nu dax för Juholt att vara smart nog att inse att nu är det hans tur att ta hatten i handen och lämna sin post.